Igår kväll var det dags igen, att spela lite musik. Jag och min man spelade på Cahuenga General Store, det är egentligen mer av ett fik än något annat. Rob, som brukade bo där är en fantastisk ljudtekniker och många band kom hit för att spela in sina live inspelningar här på det lilla fiket. Det hela är för övrigt inrett som en general store från 50 talet. Man kan tillbringa lång tid att bara strosa runt och titta på de gamla leksakerna. Det kan också vara Los Angeles bästa smörgåsar. Värt ett besök. 
En eftermiddag på Standard hotell kan pigga upp vilken tråkig vardag som helst. Här kliver man in går igenom lobbyn med alla konstiga sittplatser, som man säkerligen testsuttit någon sen kväll. Sedan kommer man ut till poolen, ser sig omkring och konstaterar att här är folk på semester, de badar, dricker drinkar mitt på dagen. Det känns inte helt olikt Mad Men med tanke på det 60-tals fasaderna som omger poolen. Jag och min väninna tänker oss först ett kort litet stopp här, men det blir snart ett längre stopp med middag och prat om sex i olika kulturer. 
…eller Dödsdansen av Strindberg. Dödsdansen är kanske en av Strinbergs mest uppskattade pjäser, åtminstone första delen. Och jag fick nöjet att se filmversionen med Laurence Olivier. Aldrig har den varit så intressant och så rätt! Ofta blir man mörkrädd när ickeskandinavier ska ge sig på att göra Strindberg, men inte denna gång . Det är gjort med elegans, klass och Strindbergs råhet. 
Det är Strindberg filmfestival på The Silent Movie Theatre i Hollywood. Tre tisdagar i rad kan vi titta på filmversioner av Strindbergpjäser. Igår kväll var det en fullspäckad kväll. Jag går inte in på varje kortfilm som visades men jag nämner en av dem, nämligen The Stronger med Susan Strasberg och Delores Dorn i regi av Lee Grant. Pengarna för att göra filmen kom för att man ville uppmuntra kvinnliga regissörer….redan då. Det är en fantastisk version av en av Strindberg bästa en aktare. Har du inte läst den, så har du något att se fram emot. Delores Dorn var själv där igår och pratade om att Susan själv kände att dethär var en av hennes bästa roller och det förstår man. Hon är utsökt.
Publicerat i Film, LA tips
|
The Maltese Falcon är inte riktigt lika kul utan Humphrey Bogart. Versionen som gjordes 1931 är helt enkelt ganska platt i jämförelse. Lite små intressant på sina ställen och självklart värd att se om man är en filmbuff som jag själv. Men det där magiska händer på något sätt inte. Det mest fantastiska i dessa äldre filmer är hur intressant varje ansikte på skärmen är. Jag slutar aldrig förundras över det.
Gillar man noir, eller film överhuvudtaget ska man försöka få chans att se City Streets i regi av Rouben Mamoulian. Filmen gjorde 1931. Den skrevs av Dashiell Hammett. Gary Cooper spelar The Kid. Det är underbara skådespelar prestationer. Sylvia Sydney som spelar den unga kvinnan är som en karamell, man skulle kunna äta upp henne. Detta sägs vara en av Scorseses favoriter. Det är inte svårt att förstå. Dessvärre är filmen svår att få tag på, men råkar den visas i närheten är det absolut värt besväret. 
Det har varit Noir fest på the Egyptian Theatre. Det är få saker som är så härligt som att kliva in i en åttio år gammal biograf och titta på filmer från 30-talet. Vi såg en dubble feature, ett välkänt utryck för angelinos, två filmer efter varandra, ofta till priset av en. På schemat stod The Maltese Falcon och City Streets. Båda filmerna skrivna av Dashiell Hammett. För att vidare utveckla festligheterna var Hammetts barnbarn närvarande för att prata om utbytet mellan novellskrivning och Hollywood, det utbytet som ledde till det vi idag kallar noir eller hard boild dialoge. 
Är man Klaiforniabo måste man någon gång ha deltagit i någon typ av cinco de mayo firande. De flesta vet nog inte varför vi firar den 5e maj, det har att göra med ett frigörande och Mexicos nationalheder. Det viktigaste är att man är på en pub som på något sätt påminner om något mexikanskt och dricker Corona. Snäppet värre, vilket jag självklart också tagit del av är att titta på wrestlingshower. Alla är utklädda, har väl utarbetade karaktärer och brottas. Kan tyckas att en ung, oskyldig svenska som jag själv är en otippad medlem av publiken. Inte alls, alla ska se dessa shower. Det är svårt att hålla undan tankar om tjurfäktning och gladiatorer… 
Dark Shadows har posters över hela stan. Det är förstås en remake. Min vän Chris Pennock var en så kallad series regular i orginalversionen. Att denna goth såpopera just nu ska göras om känns inte ett dugg överraskande om sanningen ska fram. Vampyrfilm är bara så inne… fortfarande. Men man kommer inte kunna låta bli att se denna filmversion av TV-serien. I regi av Tim Burton har vi Johnny Depp, Michelle Pfeiffer och Burton fru, en av mina favoriter, Helena Bonham Carter.
Bilden är Chris Pennock som en ung man…
Att Ronald Reagan tar på sig stor del av ansvaret att Berlinmuren föll visste vi kanske. Men kanske är det lite av en överraskning att ett av de nya tilläggen på the Ronald Reagan library är en liten del av Berlinmuren. Den har inte stått där hela tiden, utan denna del av muren har flyttats hit så sent som 2012. Man behöver alltså inte bege sig hela vägen över Atlanten för att se en bit av berlinmuren eftersom en liten av den finns just här i Kalifornien. 
