Intervju – Sid Haig
”Jag skulle gärna jobba med Brad Pitt”
Den Sverige-aktuelle amerikanske skådespelaren Sid Haig dyker upp på Sci-Fi mässan i Helsingborg i helgen. Jag passade på att ta mig ett snack med Haig om ”The Lords of Salem” och framtida projekt!
Ett av dina senaste projekt var Rob Zombies ”The Lords of Salem” som har beskrivits som en av hans dystraste filmer hittills. Kan du berätta ved det är som gör att just ”The Lords of Salem” dystrare än hans tidigare filmer?
– Det är svårt att saga. Folk reagerar olika på olika filmer. Jag tror att alla Robs filmer är mörka på på olika sätt.
Du spelar karaktären Dean Magnus i filmen. Kan du berätta lite om honom? Vem är han?
– Ja. Dean Magnus är en häxjägare som är verksam under de ökända häxprocesserna i Salem.
Vad kan Rob Zombie-fans förvänta sig av ”The Lords of Salem”. Vad är det vi kommer att få se?
– Jag har ännu inte sett den slutliga versionen så jag vet inte själv hur den ser ut.
Du började din karriär som dansare. Hur gick du från detta till att bli skådespelare?
– Det var faktiskt en ganska logisk process. Som barn växte jag ganska snabbt vilket resulterade i att jag blev okoordinerad. Därför anmälde mina föräldrar mig till danslektioner och jag gillade det verkligen. Jag blev faktiskt riktigt bra på det.
Genom dansen väcktes mitt intresse för musik och mina föräldrar köpte mig ett begagnat trumset från en vän, då de tröttnat på att jag satt och slog på våra kastruller och grytpannor.
Jag tränade riktigt hårt på att spela trummor och under skolgången startade jag ett eget rockband. Ett år efter att vi gått ut gymnasiet skrev vi skivkontrakt ett musikbolag som hette Keen Records och det började faktiskt gå riktigt bra. Problemet var bara att vi inte tjänade några pengar.
Jag hade skådespelat lite under gymnasiet och under mina två första år på college sökte jag till Pasadena Playhouse som var en av de bästa teaterskolorna i landet.
En månad efter examen var jag en arbetande skådespelare och resten är historia.
Vilken/vilka filmer skrämmer slag på Sid Haig?
– “House of Wax” med Vincent Price var och är fortfarande en av mina favoriter.
Du har spelat en rad intressanta roller och jobbat med stora regissörer som George Lucas och Quentin Tarantino. Finns det någon specifik karaktär som du skulle vilja porträttera eller någon regissör/skådespelare som du skulle vilja jobba med i framtiden?
– Jag skulle verkligen vilja regissera och spela i Forty Days of Musa Dagh som är historien om det Armeniska folkmordet. Utöver det skulle jag också gärna jobba med Brad Pitt.
Du hade en roll i Tarantinos “Kill Bill – Vol.2” (2004). Hur är det att jobba med honom?
– Tarantino är en enormt energisk person som verkligen ger den energin till sina skådespelare. Tro mig, i slutet av inspelningsdagen är du helt slut.
Vad har du för nya projekt på gång just nu?
– Jag spelar den manliga huvudrollen i en film som heter High On the Hog vilken jag också producerar. Jag spelar en bonde vars familj har ägt den gård de bor på i generationer.
När det börjar gå riktigt dåligt på farmen bestämmer sig bonden som kallas Big Daddy för att börja odla marijuana, och det är då som saker börjar hända.
Av Robert Grundström
Intervju Kane Hodder
”Jag har alltid älskat skräck”
Kane Hodder har spelat en av de mest ikoniska skräckfilmskaraktärerna genom tiderna: Jason Voorhees i ”Fredagen den 13:e”-filmerna. Hodder intar Sci-fi-mässan i Malmö den 3-4 mars och jag passade på att ta ett snack med honom om ”Fredagen den 13:e”, skräckfilm och spökjakt.
Du har porträtterat en av de mest ikoniska skräckfilmskaraktärerna i filmhistorien, Jason Voorhees i fyra ”Fredagen den 13:e”-filmer. Hur fick du rollen från början och hur förberedde du dig för en sådan roll?
– Jag spelade en roll med omfattande makeup in filmen “Prison” (1988), och makeup- och stuntledaren John Buechler gillade hur jag jobbade med all utrustning på mig.
När han senare blev anställd för att regissera ”Fredagen the 13:e del 7”, sade han direkt till producenterna att han ville ha mig i rollen som Jason. Resten är förstås historia.
Jag förberedde mig inte speciellt mycket för att spela Jason, eftersom jag inte ville tänka för mycket på det. Jag ville få det hela att se så naturligt ut som möjligt.
Hur kommer det sig att det blev inom just skräckgenren du hamnade?
– Jag har alltid älskat skräck, men aldrig eftersträvat en karriär inom genren. Jag ville från början bara göra karriär som stuntman. Jag vet att det låter galet, men jag känner verkligen att det var det som drog mig in i skräckgenren.
I “Hatchet”-filmerna spelar du återigen en sinnesrubbad massmördare. Jag måste säga att karaktären Victor Crowley påminde mig delvis om Jason Voorhees. Finns det någon koppling där? Är Crowley på något sätt inspirerad av Jason?
– Adam Green som regisserade har sagt att karaktären Victor Crowley alltid hade funnits I hans huvud sedan han var barn, just för att han tyckte om “Fredagen den 13:e”-filmerna väldigt mycket.
Jag är nästan säker på att det finns någon inspiration därifrån. Jag ville göra Victor olik Jason men ville samtidigt att vissa delar av Jason skulle finnas hos Victor.
När vi ändå snackar ”Hatchet” – nu är ”Hatchet III” på gång med bl.a. dig och Danielle Harris från ”Halloween”-filmerna. Vad kan vi vänta oss av den tredje filmen?
– Jag har ännu inte sett något manus eller hört något om storyn i ”Hatchet 3”. Jag vet dock att de ska ta Victor till ny nivå där han kommer att bli ännu våldsammare än tidigare. Jag kan knappt bärga mig!
Finns det någon skräckfilm som du själv anser vara din absoluta favorit och i så fall varför just den?
– Min absoluta favorit någonsin är ”Exorcisten”. Det var ett orört ämne då filmen kom, och all uppståndelse som den fick i media gjorde att folk blev vettskrämda innan de ens gick in I biosalongen. Om du inte såg filmen på bio då, kommer du aldrig att kunna känna dess fulla effekt.
Vad var ditt favoritmoment som Jason Voorhees?
– Att stå på Time Square i full makeup samtidigt som hundratals människor stod och jublade runt omkring mig medan vi filmade. Det var en obeskrivlig känsla. En annan favorit är “sovsäcksscenen” från ”Fredagen den 13:e: Del 7”.
Jag har läst att du är spökjägare i en grupp kallad “The Hollywood Ghost Hunters” som ett sidoprojekt till skådespelandet. Kan du berätta lite mer om det?
– Jag har alltid haft ett intresse för det paranormala. Min gode vän och stuntkompis och jag grundade en spökjägargrupp på egen hand, och eftersom de flesta av medlemmarna har någon slags koppling till skräckfilmsindustrin så bestämde vi oss för att kalla gruppen för ”Hollywood Ghost Hunters”.
Vi reser runt i USA och undersöker hemsökta platser – både välkända och okända. Vi tänkte att det skulle vara kul att se dem som vanligtvis skrämmer folk att bli skrämda själva.
Slutligen Mr. Hodder. Kommer vi att få se dig slänga på den gamla hockeymasken och plocka upp macheten på bioduken i framtiden?
– Jag tror att alla vet svaret på den frågan. Hell yes!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kane Hodder besöker Sci-fi mässan i Malmö den 3-4 mars. Här kan du läsa mer om detta.
Av Robert Grunström
Intervju Robert Englund
”Efter åtta filmer och TV-serier har jag lagt hatten på hyllan och hängt upp den gamla handsken för gott”
Mannen med den randiga tröjan, gamla Fedorahatten och knivhandsken intar den årliga Sci-fi mässan i Göteborg den 1-2 oktober. Vi tog oss ett snack med Robert Englund – mannen bakom skräckikonen Freddy Krueger!
Jag läste för inte så länge sedan en intervju med dig i en svensk tidsskrift – där du nämner att du har rötter här i Sverige. Kan du berätta lite mer om det?
Ja. Min familj på min fars sida har sina rötter i Stockholmsområdet. Min farfar föddes i Sverige 1890 och emigrerade som ung till Denver, Colorado.
Du har spelat ett flertal ikoniska karaktärer, speciellt Freddy Krueger. Hur förberedde du dig inför en sådan roll och hur skapade du den där mörka och rasslande rösten som Krueger har?
Jag upptäckte mycket kring Freddy under de omfattande makeup sessionerna. Alla de timmarna som jag satt och tittade mig i spegeln rörde om min fantasi. Avunden mot mina yngre medskådespelare (Johnny Depp och Heather Langenkamp) – deras ungdom och skönhet motiverade undertonen i min rolltolkning av Freddy.
Freddys raspiga och sträva röst kommer från att jag tänkte att hans stämband blivit skadade av rök. Jag fick även lite hjälp av ljudteamet under post-produktionen av filmen.
Skräckfilmskaraktärer är väldigt svåra att förutse – om de kommer att bli populära eller helt bortglömda. Vad rekommenderar du för att skapa en populär skräckfilmskaraktär?
Skräckfilmskaraktärer testas med tiden eftersom deras källmaterial är originellt. Det hela börjar med det skrivna ordet och en unik idé. Förhoppningsvis fångar den publikens föreställningar.
Du har jobbat mycket med Wes Craven under din karriär. Kommer du att samarbeta mer med honom i framtiden?
Jag älskar att jobba med Wes eftersom han är både en författare och regissör. Jag hoppas på att få jobba med honom i framtiden igen, men i nuläget finns det inga planer för det.
Det var han som lärde mig att respektera skräckgenren.
Jag noterade att du just nu jobbar med den kommande skräckkomedin ”Strippers vs. Werewolves”. Kan du berätta lite om din karaktär – Trapper? Vem är han och vad är hans roll i filmen?
”Strippers vs. Werewolves” är en skräckkomedi i samma anda som “Shaun of the Dead”. Vi spelade in den i Storbritannien i somras. Jag spelar en fängslad amerikansk varulv i London.
Är det möjligt att du slänger på dig den gamla hatten och knivhandsken igen?
Nej, efter åtta filmer och TV-serier har jag lagt hatten på hyllan och hängt upp den gamla handsken för gott.
Vilka andra projekt har du på gång?
Kommande projekt är: ”I Want to be a Soldier”, ”Inkubus”, ”Moleman of Belmont Avenue”, ”Good Day For It”. Nyligen gästspelade jag också i ett kommande halloween-avsnitt av ”Hawaii Five-0.
Sedan kan du se mig i ett flertal dokumentärer bl.a. – ”Never Sleep Again” och ”Hollywood Don’t Surf”. Eller så kan du slakta zombier med mig och Buff the Vampire Slayer i det nya spelet ”Call of Duty: Call of the Dead”!
Vilka filmer skrämmer dig?
Brian De Palmas “Sister”, Clive Barkers “Hellraiser”, Ridley Scotts “Alien” och Tobe Hoopers “Motorsågsmassakern”. Jag har ytterligare skäckfavoriter men dessa är de som verkligen skrämmer mig.
Vilket är ditt favoritmoment som Freddy Krueger?
Min entré i “Wes Craven’s Nightmare”!
Av Robert Grundström
Intervju Mattias Lindeblad
Författaren och skräckfantasten Mattias Lindeblad är aktuell med boken ”Skräck – Boken som Gud Glömde”, där han skriver om skräck i film, konst, litteratur och serier. Lindeblad besökte Sveriges enda renodlade skräckfestival ”Den Magiska Biodagen” i mars, och jag passade då på att göra en intervju med honom om den nya boken och hans relation till skräckgenren.
Hur kommer det sig att du skrev en bok om just skräckfilm och att du blev så fascinerad av genren?
Det handlar nog om mina första skräckfilmsupplevelser som barn. Jag minns att jag blev helt fascinerad av serietidningen ”Dracula” på 80-talet och sedan såg jag mycket skräck som visades på TV, bl.a. Hitchcock-filmer, ”Frankenstein” och ”Dracula”. Så det var det som triggade igång det hela hos mig.
Fast sedan så var jag skitskraj efter att ha sett allt det där. Så där riktigt skrämd som man kunde bli som barn och jag fick sova hos föräldrarna i två veckor efter det. Men ändå så var jag tvungen att fortsätta att kolla på skräckfilmer.
Vad var det som fick dig att vilja se mer?
Det är väl den här adrenalinkicken man får av att se en riktigt ruggig skräckfilm. Man vill hela tiden testa sig själv och se hur mycket man klarar av. Jag är ju ganska kontrollerad som person och gillar egentligen inte att utsätta mig för fara. Men samtidigt vill man ju ändå ha något som kickar igång systemet lite.
Det är faktiskt något som jag kan sakna numera då man sett så pass mycket skräck och är ganska härdad. Det är nästan lite tråkigt. Numera fascineras jag av en riktigt bra historia i en skräckfilm där man som tittare känner att ”Oj, det här var något nytt.
Om vi går över till boken du skrivit. Det är bl.a. hårdrock och skräckfilm som du utforskar här?
Ja och även litteratur, konst och serier som har med skräck att göra. Det är precis det som jag själv finner intressant och spännande inom alla dessa kulturyttringar som har med skräck att göra. Det är alltså inget uppslagsverk utan snarare en bok som behandlar allt det som jag finner intressant inom skräck.
Sedan varvar jag detta med intervjuer med personer som jag finner intressanta, bl.a. en professor i filmvetenskap som bara inriktar sig på skräckfilm, litteraturvetare som är specialiserade på skräck och även skådespelare som Gunnar Hansen och Robert Englund.
Jag intervjuade även en psykolog i samband med att jag och denne såg ”Cannibal Ferox”, som jag sett en gång tidigare och minns som en extremt läskig filmupplevelse. Jag intervjuade psykologen om vad han ansåg om min reaktion när jag såg filmen för andra gången.
Det känns som om att just hårdrock och skräckfilm har en stark koppling till varandra. Vad tror du att detta beror på?
Det tror jag beror till stor del på estetiken, t.ex. de stora vinylomslagen till hårdrocksalbum som ofta har någon skräckrelaterat illustration på sig. Sedan har ju hårdrocken alltid på något sätt flörtat med ondskan. Så det har alltid funnits där på något sätt.
Du har ju, som du just berättat, blivit riktigt skrämd i samband med att ha sett skräckfilmer och är idag ganska härdad mot det mesta. Vad tror du att det krävs av en skräckfilm idag för att den ska lyckas med att chocka och skrämma sin publik på rätt sätt?
Ja, om man skulle gå ett snäpp värre än t.ex. ”The Human Centipede” så handlar det nästan om att få det att se ut som en snuffilm. Att göra det så realistiskt som möjligt. Men idag tror jag nog att det hela måste bottna i om det är en bra historia som berättas i filmen.
Found Footage-tekniken som vi sett i filmer som t.ex. ”Paranormal Activity” och ”The Blair Witch Project” försöker realisera filmerna genom att de filmas genom en vanlig, skakig handkamera. Det har på senare tid blivit enorm populärt inom skräckgenren. Tror du att detta är något som kan bidra till att skräckfilmer blir mer effektiva?
Nja, personligen tycker jag att det konceptet har blivit väldigt uttjatat sedan ”Paranormal Activity”-filmerna. Det blir ganska tröttsamt att se allt ur en skakig handkameras perspektiv och även att det hela tiden ska förklaras varför det filmas. Så personligen har jag redan tröttnat på det.
Vilken skräckfilm ser du idag som din absoluta favorit?
Tobe Hoopers ”Motorsågsmassakern” är min favorit. Det är nog den filmen som har skrämt mig allra mest av dem jag sett.
Innan vi skiljs åt frågar Mattias vilken som är min absoluta favoritskräckfilm och jag svarar utan tvekan ”Exorcisten”, vilket han tycker låter intressant.
Alla har ju på något sätt en relation till ”Exorcisten”. I slutet av min bok har jag lagt till ett ”bonuskapitel” där jag frågar dem jag intervjuat om vad de tyckte och kände då de såg ”Exorcisten”. När jag frågade Gunnar Hansen, som spelade ”Leatherface” i ”Motorsågsmassakern”, svarade han att han ännu inte vågat se den.
Av Robert Grundström