21 gram 2003

Det mest anmärkningsvärda med "21 gram" är klipptekniken, som visar att nån haft riktigt skoj framför redigeringsdatorerna. Alla filmens scener har kastats huller om buller, och filmens huvudpersoner växlar därför från att ligga på sjukhus i väntan på hjärtoperation till att vara fullt friska, från lyckliga familjefruar till nerknarkade vrak, från att känna varandra ganska väl till att inte ens ha träffats. Förvirrande till en början, men sen blir det ganska kul att försöka luska ut hur allt hänger samman. Hela tiden matas vi med nya pusselbitar som tillsammans bildar en historia om två män och en kvinna med vitt skilda bakgrunder och personligheter. Tre personer som troligen aldrig skulle ha träffats om det inte vore för en tragisk bilolycka som förändrar alla deras liv.

Historien hoppar alltså fram och tillbaka i tiden värre än en Tarantino-film, så har du svårt att hänga med i "Pulp Fiction" eller "Memento" gör du kanske bäst i att hoppa över "21 gram". Men om du liksom jag älskar annorlunda klippningar är detta två intressanta timmar bara för det. Att vi då och då får vissa ledtrådar om vad som kommer att hända längre fram i filmen inger extra spänning i denna gripande historia. Jag kan ändå inte låta bli att leka med tanken hur det skulle vara om scenerna låg i rätt ordning. Skulle filmen vara lika bra? Kanske var detta bara ett sätt för regissören att få behålla scener som annars skulle ha klippts bort - att lura oss att de i det stora hela har ett syfte. Nåväl, jag ska sluta tänka så mycket.

Är du dramafantast och gillar att fundera på filmer långt efter du sett dom, OCH vill dessutom avnjuta fantastiska rollprestationer av Sean Penn, Benicio del Toro och Naomi Watts så se gärna "21 gram".