Bedragaren 2012

Ordet arbitrage används ibland i den ekonomiska världen för att beskriva ett sätt att tjäna pengar på utan att riskera någonting alls. I verkliga livet är förstås ingenting riskfritt, något multimiljonären och företagaren Robert Miller (Richard Gere) får känna på.

På ytan verkar lyckan le mot honom. Han är en charmig och framgångsrik företagsmagnat som får pryda framsidan av Forbes Magazine och han har en familj - fru och två vuxna barn - som älskar honom. Men att allt inte är guld som glimmar, det fattar vi snart.

Redan i tredje scenen introduceras vi till Millers älskarinna, en mycket yngre konstnärinna från Frankrike. Vi får också reda på att en dålig affär i Ryssland har gett företaget mångmiljonförluster och för att inte svika investerare och aktieägare har Robert täckt upp genom att låta fiffla med siffrorna. När företaget nu synas under lupp av skattemyndigheten riskerar allt att upptäckas, vilket kan leda till ett långt fängelsestraff för vår huvudkaraktär.

Hans plan? Att låna pengar för att täppa till hålet och sedan snabbt sälja företaget till bankmannen Mayfield och själv dra sig undan.

Men när Robert genom en olycka trasslar in sig i något mycket, mycket värre blir det helt plötsligt akut med försäljningen innan hela den noggrannt uppbyggda fasaden rämnar. Just då passar förstås Mayfield på att vara oanträffbar, och det blir en kamp mot klockan för Miller som inte vet hur länge han kan klara av att dölja sanningen både för sin familj och för polisen.

Vi är nog många som har en känsla av att när man väl är på toppen så går det att tänja på nästan alla regler för att få det resultat man vill ha. Richard Gere ger ett utmärkt paradoxalt porträtt av en man som är både älskvärd och samtidigt skrupelfri. Han lyckas få oss att gilla Miller och vilja att han ska klara sig, samtidigt som det inte råder några tvivel om att han även är en riktig skitstövel.

Det är en utmanande balansgång som hanteras med finlir till skådespeleri. Ett utmärkt exempel är scenen när Miller och Mayfield till slut möts och där aggressiva ord haglar ena stunden för att i nästa bytas till knivskarp förhandling med en nästan kärvänlig ton. Det är så här man måste vara för att lyckas i business helt enkelt!

Att man hejar på en antihjälte är ju inget ovanligt fenomen i film. Rediga paralleller kan dras till Woody Allens "Match Point", där Jonathan Rhys Meyers var redo att gå hur långt som helst för att få behålla den högre position i samhället han jobbat hårt för att nå.

Riktigt så illa är inte Miller, eftersom han delvis agerar som han gör för att försöka skydda sin familj och andra personer som litar på honom. Det filmerna däremot har gemensamt är att de snyggt bygger upp en nervig väv av komplikationer som känns nästan ogenomträngliga när det är som värst. Och in i det sista är det fortfarande en vild gissning om Miller ska åka fast, komma undan eller helt enkelt erkänna allting själv.

Den som tror att det här är en torr film som mest kretsar kring de ekonomiska turerna i samanträdesrummen eller där brotten enbart består av bedrägeri, får tänka om. För vid sidan av Gere syns många andra starka prestationer som ger filmen dess kött- och blod. Veteranen Susan Sarandon, som spelar frun Ellen, kan man alltid lita på att leverera, men en ännu viktigare roll utgörs av Brooke (tidigare rätt okända Brit Marling) som både är Roberts dotter och även är hans närmsta företagspartner och därför har dubbelt så mycket att oroa sig över när hon börjar ana att allt inte står rätt till med pappan.

Introducerandet av den unga svarta Harlem-killen, Jimmi (lika okända Nate Parker), som Miller vänder sig till när han inte kan blanda in varken familjen eller sina vänner, ger berättelsen ett ordentligt lyft. Det är först här som riskerna blir riktigt påtagliga och spänningshalten ökas med logaritmisk skala.

Det är i slutändan den mänskliga aspekten "Bedragaren" vinner över oss med, oavsett om det är Roberts relation med dottern eller hur han hanterar fallet med Jimmi. Det känns rakt igenom äkta och trovärdigt, och man har inga problem att tänka sig att det är precis så här det går till bland personer på den här finansiella nivån - kanske oftare än vad vi vill tro.