Beautiful Creatures 2013

Ethan är en ung kille i en liten håla någonstans i den amerikanska södern. Han har upprepade mardrömmar om en vacker ung kvinna, när plötsligt en ny tjej börjar i klassen, Lena. Och det är henne han har drömt om.
Hon visar sig vara en besvärjare, eller häxa som många av oss skulle kalla henne och utan trolldom förhäxar hon såklart Ethan och blir själv lika förtjust i honom. Problemet är att hon är på väg mot sin 16:e födelsedag då antingen ljuset eller mörkret, ledsagat av hennes onda mor, kommer göra anspråk på henne med potentiellt mycket otrevliga följder. Själv har hon inga möjligheter att påverka sitt levnadsöde. Eller har hon?

Det är oundvikligt att inte jämföra "Beautiful Creatures" med "Twilight", vilket kan tyckas trist eller kanske orättvist, men faktum är att den senaste påminner rätt ordentligt om "förlagan". Där finns den omöjliga kärleken mellan något annat och en vanlig människa, det finns misstänksamhet mot det andra och såklart väldigt beskyddande familjer.

Fast medan "Twilights" styrka var just kärlekshistorien och den starka kemin mellan huvudkaraktärerna så är tyvärr desamma svagheten i denna. Det är inte ensidigt skådespelarnas fel då både Alden Ehrenreich som Ethan och Alice Englert som Lena gör helt okej ifrån sig som de förälskade tonåringarna och de försöker verkligen, men får av någon anledning helt enkelt inte till det. Det sprakar lite lätt men lågan tänds aldrig, varför jag väljer att bortse från det stela hånglet och koncentrerar mig istället på intrig nummer två, den inte helt unika men alltid oemotståndliga kampen mellan gott och ont. Här dessutom väldigt aptitligt kryddad med det rutinerade och mycket övertygande spelet av Jeremy Irons som gode morbror Macon och Emma Thompson som den elaka modern. Dragkampen om Lena är i deras, men kanske också hennes egna händer om hon nu har ett eget val.

Detta för på något plan tankarna till Lukes Skywalkers svajande mellan ljuset och sin avsevärt mörkare far i Jedins återkomst och även om det inte direkt blir lika spännande eller dramatiskt så är underhållaningsvärdet i och med uppgörelsen i "Beautiful Creatures" stor, vilken också lyfter filmen från att förbli i ständig "Twilight"-skugga.

Det pratas redan om uppföljare och visst är slutet öppet för det, men trots att detta skulle kunna kallas en bra början på en fortsatt vacker och magisk saga så är det också en mycket behaglig och snygg parentes på området tonårs-svärmeri och kan få stanna vid just det. Det är matinéspännande, med bra tempo och många gånger rätt träffande repliker om mänskligt beteende, framförallt de som kommer från den mer erfarne delen av ensemblen. Filmen och dess effekter har något av en Disneyframtoning men lockar säkert en tilltänkt publik som jag tror är aningen yngre än och inte lika romanshungriga som Twilight-sagans.