Bedtime Stories 2008

När Skeeter (Adam Sandler) var liten bodde och arbetade han på det mysiga lilla hotell som hans far ägde. Dock var Skeeters pappa en bättre familjefar än företagare vilket resulterade i att företaget gick i konkurs. Skeeters pappa tvingades sälja verksamheten till en man vid namn Barry Nottingham (Richard Griffiths) men innan han gick med på att sälja hotellet fick Mr Nottingham lova att Skeeter skulle få ta hand om företaget när han blev äldre. Några år senare har det mysiga lilla hotellet blivit ett exklusivt lyxhotell och Skeeter jobbar, precis som Nottingham hade lovat, som vaktmästare.

Men att städa och laga TV-apparater leder inte till drömjobbet som hotellchef och det är inte förrän Skeeters syster Wendy (Courteney Cox) ber honom att vara barnvakt som karriären tar fart. Hemma hos Wendy får Skeeter hitta på godnattsagor för att tillfredsställa sitt och barnens behov av underhållning och för att stimulera barnen ytterligare får dom själva leka manusförfattare åt deras gemensamma godnattsaga. När Skeeter vaknar upp nästa dag inser han att barnens del av godnattsagan blivit till verklighet och jakten på det åtråvärda jobbet som hotellchef kan nu börja!

Nivån på underhållningen i “Bedtime Stories” åker verkligen berg- och dalbana. Det finns någonting otroligt spännande i gränslandet mellan fantasi och verklighet som filmen visualiserar helt okej. Hade vi bara sluppit barnens husdjur, det otroligt irriterande marsvinet Bugsy, så hade filmen klarat sig mycket bättre. För det finns potential i storyn och inte minst med komikern Russell Brand och skådespelarna Keri Russell och Guy Pearce. Adam Sandler däremot, som dessvärre gått från att göra roliga smarta roller (“The Wedding Singer”), till att bli pruttskämtsdiktator, överraskar inte speciellt mycket. Om filmen har han i en intervju sagt att: “Jag ville göra en film som mitt barn kommer kunna se någon gång och faktiskt kan se mig i ögonen efteråt”. Det känns bra att Adam Sandler har god självinsikt men “Bedtime Stories” är tyvärr inte rätt sätt att få upprättelse på.

Kalkonproducenten Jack Giarraputo (“Jiddra inte med Zohan”, “Härmed förklarar jag er Chuck och Larry”, “Click”) får dessvärre ännu en gång vara med och producera en film. Värderingarna, humorn och kvaliteten i hans filmer påminner mer om nazistpolitik. Den enda skillnaden från hans tidigare filmer och “Bedtime Stories” är att etnicitet- och gayskämten lagts åt sidan och istället ersatts av skämt om feminister och veganer. Jag finner inget av ovanstående underhållande på det sätt han gör det på.

Filmen riktar sig till den breda massan men är stämplad som barnfilm och det märks extra tydligt då marsvinet Bugsys anala verksamhet och ögonstorlek var det enda som lyckades få lågstadieklassen som gästade biosalongen att skratta. Jag tror definitivt att “Bedtime Stories” kommer bli en favorit bland barnen men jag tycker att oavsett ålder och djurintresse borde man kunna kräva mer av en barnfilm än så här.