Bekas 2012

Kader växte själv upp i Kurdistan och flydde som sexåring till Sverige med sin familj. Nu har han gjort långfilm på sitt slutprojekt med samma namn från Dramatiska Institutet och skildrar sin och sin egen brors upplevelser som barn. Dana (Sarwar Fazil) och Zana (Zamand Taha) är dock föräldralösa och kämpar sig fram som skoputsare i sin dammiga, lilla by. En dag får de idén att ta sig till Amerika och en händelsefylld, känslosam - och farlig - resa påbörjas.

Trots att historien utspelas i kurdiska delen av Irak som på den tiden pressades hårt av Saddam Husseins terror så är det en oväntat glad och barnvänlig film. Den har en smittande humor och värme som väger upp tragiken och pojkarnas utsatta situation. Däremot gör det några laddade ögonblick och spänningsmoment mer förutsägbara men man rycks ändå med ordentligt i historien.

Historien tar lite tid på sig att komma igång och det är en del dötid för att etablera pojkarnas liv i hemstaden innan själva resan inleds. Målet blir dessutom oklart, då publiken vet att Amerika är en ouppnåelig fantasi i de naiva barnens huvuden. Men deras relation och samspel är oerhört rörande och tilltalande.

Amatörerna Fazil och Taha är en bedårande duo med fantastisk kemi och deras brist på skådespeleri blir snarare en tillgång som ger rollfigurerna ett naturligt och trovärdigt beteende. Särskilt Taha har en drabbande energi som fullkomligt lyser igenom bioduken och det är, trots ett röstläge ofta några decibel för högt, omöjligt att inte falla för hans spralliga uppenbarelse.

Filmen är knappast helgjuten. Det går att kritisera den för att skildra en mörk historia med väl lättsam ton eller för att dra ner en del billiga skratt med väl simpel humor. Att den stereotypiskt "vackra flickan" ska komma emellan och hota deras relation är en klyscha man gärna sluppit. Men i slutändan handlar det om två pojkar och bröder vars järnstarka band både engagerar och berör.