Bortspolad 2006

Äntligen! Något jag kan kalla en lyckad barnfilm. Efter att vi hela hösten bombarderats av talande bilar, myror, älgar och ekorrar i massor är det slutligen ett gäng råttor som visar var skåpet ska stå. Efter alla mediokra filmer är frågan bara om barnen orkar med, eller föräldrarnas plånböcker tillåter, ett till biobesök? Vi får hoppas det.

I DreamWorks andra animerade storfilm denna höst kastar de sig återigen in i ett samarbete med Aardman, genierna bakom ”Flykten från hönsgården” och ”Wallace & Gromit”. Filmen når inte riktigt upp till charmen som de handgjorda filmerna hade, men studions unika visuella och påhittiga stil kvarstår, och får förstärkning av detaljerade, ambitiösa miljöer skapade av DreamWorks skickliga dataanimerare.

I Kensington, Londons finare kvarter, lever råttan Roddy ett liv som lyxhusdjur. Då 6-åriga matte och resten av familjen åker på semester får han hela huset för sig själv. Party! Roddy är i full färd med att charma sina rumskompisar Barbiedockorna, när den odräglige slusken Sid ploppar ut ur köksslasken. Och när den oinbjudne gästen får syn på plasma-tv:n har han inte längre några planer på att ge sig av inom en nära framtid. Roddy föreslår listigt ett dopp i ”jacuzzin” (läs: toaletten) för att återfå lugnet i sitt hem, men Sid är inte så lättlurad. Vips är det Roddy själv som blir nerspolad, och det som blir slutet på hans hemtrygga snobbliv blir början på ett vilt äventyr.  Vad han kommer till är en värld han inte hade en aning om fanns, en hel undervattenscivilisation där råttor, sniglar och andra nerspolade husdjur byggt en imponerande London-kopia av prylar de hittat i kloakerna…

Höstens generösa skörd av animerade filmer börjar ta slut, lyckligtvis får man väl säga, men”Bortspolad” hör sannerligen till årets bättre barnfilmer. Här finns lite av allt i en för en gångs skull lyckad blandning: fartfyllda actionscener, detaljrika miljöer, färgstarka skurkar, ett budskap om vänskapens och familjens vikt, käcka filmreferenser för de äldre i publiken och härliga bifigurer. Har filmen något problem så är det att Roddy inte är tillräckligt karismatisk för att stå upp emot tjejråttan Rita, skurkarna Paddan och Le Frog eller sniglarna - man måste bara älska de sjungande sniglarna, som stjäl varje scen med en gammal goding för alla tillfällen! Olikt många av dagens barnfilmer är dess karaktärer levande delar av ett litet ekosystem, snarare än karikatyrer skapade för att spotta ut oneliners och sälja leksaker.

Humorn ger sig också tillkänna i alla dess former, den är smart ironisk, den är helknäpp, och ibland siktar den under bältet, men den väcker gapskratt hos alla i publiken och det ofta. De unga kommer uppskatta det faktum att actionsekvenserna sällan avtar efter Roddys nerspolning. Föräldrar kan uppskatta en typiskt brittisk humor som Aardman smyger in i sin historia. Och förstagångsregissörerna David Bowers och Sam Fell håller popkulturreferenserna på ett minimum, något som annars är snarare regel än undantag i moderna animerade filmer.

Filmen är ingen klassiker, den berör inte på det sätt som de allra bästa animerade filmerna gör, och inte heller är karaktärerna tidlösa. Men de är roliga och älskvärda, och skämten flyger förbi så fort att man knappt hinner njuta av dem alla. Team DreamWorks & Aardman är filmvärldens smartaste samarbete på länge. Tråkigt nog blev inte ”Bortspolad” den kassasuccé i USA som man hoppats på, och DreamWorks har valt att inte längre jobba med Aardman. Mellan skratten kan jag heller inte låta bli att tänka over nästa Disney/Pixar-samarbetet “Råttatouille”, som utspelas i Paris men följer visserligen också en ung råtta med sofistikerad smak som måste lära sig att leva med okultiverade vänner och familj. I recensionen av ”På andra sidan häcken” efterlyste jag mer innovativa idéer. Svaret på mina böner var inte långt borta, men efter omständigheterna kan man undra hur länge det dröjer till nästa animerade film med nya, fräscha tag?

Desto mer en anledning att se ”Bortspolad”.