Captain America: The First Avenger 2011

Visst, Chris Evans är kanske inte den mest karismatiske skådespelaren. Det blir smått löjligt när hans mörka basstämma dubbar den digitalt pinnsmala versionen av Steve Rogers. Det är nästan äckligt amerikanskt och patriotiskt ibland och minst en dramatisk dödsscen för mycket. Men det är detaljer i marginalen. "Captain America" är en oerhört underhållande superhjältefilm.

Steve (Chris Evans nuna digitalt animerat på annans kropp) är en spinkig, liten och astmatisk yngling som mer än gärna vill gå med i armén under andra världskriget. Viljan och hjärtat är goda men fysiken hindrar honom. Hans situation snappas upp av briljante vetenskapsmannen Dr. Erskine (Stanley Tucci) som ser till att han värvas så man kan utföra experiment som så småningom förvandlar honom till en biffig supersoldat som plockar nazister som myggor. Nu måste han stoppa maktgalne superskurken Red Skull (Hugo Weaving), en tidigare bekant till Erskine.

Filmen levererar vad den lovar: härlig, traditionell serietidningsaction. Steve är överdrivet modig och godhjärtad. Red Skull är överdrivet samvetslös och ondskefull (med ett illrött anlete som för tankarna till en omfärgad Jim Carrey i "The Mask"). Hayley Atwell, som kärleksintresset har överdrivet mycket läppstift och allas hakor åker självfallet i golvet när hon gör entré på en bar i klänning. Och det ska hånglas precis innan en avgörande strid. Men det ska ju vara så. Denna typen av film kräver inte större tankeverksamhet utan snarare tvärtom. Syftet är att kunna luta sig tillbaka, käka sina popcorn och bli underhållen. Och det blir man.

Lyckligtvis har man med så stor respekt som möjligt anammat temat kring andra världskriget. Alla tyskar är inte nazister (dock spelade av Hollywood-aktörer) och även andra nationaliteter får lite utrymme, även om det är stolta USA som i slutändan räddar världen. Däremot driver man friskt med Amerikas pompösa patriotism i ett kul musikalmontage. Humorn är överhuvudtaget på topp utan att det blir spexigt eller överdrivet. Tommy Lee Jones, idealiskt rollsatt som barsk överste, har de bästa replikerna och levererar dem med en härlig glimt i ögat. Även proffs som Tucci, Weaving, Toby Jones och Dominic Cooper får briljera.

Filmens längd är vid första anblick en aning extrem för sin genre (dock blygsam i jämförelse med andra, sämre filmer) men känns trots allt inte. Den har bra tempo, härlig humor, skön action, pampig musik, en sympatisk hjälte, pålitliga skådespelare och ett gott humör. Regissören Joe Johnston må vara ojämn (från debuten med komediklassikern "Älskling jag krympte barnen" till senaste magplasket "The Wolfman") men här fick han sannerligen till det. En superhjälte att räkna med.