District 9 2009

Visst har den lyckade virala marknadsföringen och den medföljande blogghajpen höjt förväntningarna på sydafrikanske regissören Neill Blomkamps debut, men att "District 9" skulle vara så här bra tror jag inte att någon hade räknat med. Tillsammans med Peter Jackson - som har producerat - har han skapat en lysande film som med små medel åstadkommer det som Hollywoodjättar gång på gång misslyckas med: science fiction som inte förolämpar publikens intelligens.

Konceptet är en utveckling av Blomkamps kortfilm "Alive in Joburg" som gjordes med minimal budget 2005 (och som finns att se i sin helhet på Youtube). Där utgick Blomkamp från följande fråga: tänk om rymdvarelser landade på jorden men att de varken är gulliga E.T.-kloner eller blodtörstiga aliens utan bara...förvirrade och svaga. Hur skulle vi egentligen behandla dem?

I "District 9" har en jättelikt rymdskepp anlänt till Sydafrika och svävar stilla i luften ovanför Johannesburg, till synes utan förmåga att ta sig därifrån. Ur det som kommer att kallas för moderskeppet strömmar massor med märkliga varelser ut. Ganska snabbt står det klart att de är förvirrade och vana att lyda order, något som den lokala regimen inte är sena att utnyttja. Varelserna, eller "räkorna" - som deras öknamn blir - hamnar längst ned i samhällets absoluta bottenskikt och placeras i nergångna kåkstäder där myndigheterna kan hålla dem under kontroll. Ett säkerhetsföretag - MNU - får kontraktet att upprätthålla ordningen i slummen, en uppgift som de tar sig an med stor entusiasm samtidigt som de försöker lista ut hur de kan använda rymdvarelsernas teknologi för att framställa nya avancerade vapen.

MNU-byråkraten Wikus Van De Merwe (spelad av den fantastiske amatörskådespelaren Sharlto Copley) är en ja-sägare som är gift med chefens dotter och får ansvaret att leda en operation med målet att tvångsflytta invånarna i District 9 till ett tältläger utanför Johannesburg. Det är honom vi får följa genom låtsasdokumentära tv-bilder som visar hur Van De Merwe och hans soldatkollegor skämtar och driver med de förnedrade och förtryckta rymdvarelserna. Det är naturligtvis omöjligt att inte dra paralleller till nazism, fascism och kanske framförallt apartheid när vi får se den glade byråkraten utföra sitt smutsiga jobb till punkt och pricka.

Det är när Van De Merwe hittar en underlig behållare i ett av rymdvarelserans skjul som saker och ting börjar gå ordentligt fel. Mer än så vill jag inte avslöja av berättelsen för Blomkamp lyckas under filmens första hälft skickligt undvika de klyschor som är stapelvaror i sammanhanget. Och det är just det som får mig att falla pladask för "District 9". Det är kanske den första science fiction-film sedan "Children Of Men" som på allvar försöker använda sig av genrens potential och inte bara dundra på med specialeffekter och hjärndöd dialog. Att filmen är inspelad på plats i Sydafrika med lokala (och för oss okända) skådespelare är i sammanhanget bara grädde på moset. Även specialeffekterna är lysande och med tanke på filmens begränsade budget, extremt imponerande.

Min enda invändning är mot filmens sista tredjedel som inte riktigt når upp till den första aktens briljans. Här byter filmen skepnad och eskalerar till ren adrenalinstinn action. Något som i sig inte är fel, men tyvärr återfaller Blomkamp till välanvända Hollywoodklyschor: skurkarna är nattsvarta och de intensiva men konventionella stridsscenerna staplas på varandra. Missförstå mig inte, det är bättre än det mesta, men inte perfekt.

I min recension av "Star Trek" kallade jag den dumdristigt nog för årets science fiction-film. Det får jag äta upp nu för "District 9" kniper med lätthet den platsen (tills vidare). Med tanke på att vi fortfarande väntar på Duncan Jones hyllade "Moon" och James Camerons mastodontrulle "Avatar" så ser 2009 ut att bli ett fullständigt lysande år för kvalitets-science fiction. Vem hade trott det?