Elysium 2013
Synopsis
Info
Sci-fi med budskap och spänning
Blomkamps unika debut "District 9" var något alldeles extra inom science fiction-genren när den kom. Utomjordingar och effekter kombinerades med vass satir riktad mot utanförskap, rasism och apartheiden i Sydafrika. Många är vi som spänt väntat på nästa verk från regissören, och man kan nöjt konstatera att "Elysium" var värd väntan.
Återigen är det en lite dyster framtid vi har framför oss. Året är 2154 och världen är uppdelad i två folkgrupper: de fattiga som bor kvar på en förstörd, överbefolkad Jorden och de förmögna som bor på en rymdstation med titelnamnet. Fattiga försöker desperat ta sig dit för att kunna bota sjuka släktingar. När fabriksarbetaren Max (Damon) får en dödsdom efter en arbetsolycka bestämmer han sig för att till varje pris ta sig till Elysium.
Precis som i "District 9" så är det tidigt klart att vi pratar om något större än bara sci-fi för sakens skull. Här finns en klok och relevant reflektering över klassamhället idag och var det kan leda till. Det är möjligen inte lika subtilt som i Blomkamps debutfilm men likväl intressant. Tacksamt nog så är det inte gjort i svart-eller-vitt perspektiv och karaktärerna är inte rakt igenom goda eller onda. De är alla människor som trängs och kämpar för rätten att leva.
Med det sagt så saknar "Elysium" knappast action eller spänning. Här finns gott om hetsig jakt, vilda eldstrider och svettiga slagsmål. Det är lätt att dra paralleller till Bourne-filmerna vid åsynen av en sammanbiten Matt Damon på springande fot men historien är klart fyndigare och mer eggande än så. Tempot är glödande och rollfigurerna väl strukturerade.
Är man kräsen gällande framtidsvisioner och dess funktioner så hjälper det mycket med suveräna skådespelare som får oss att ta det hela seriöst. Jodie Foster och "District 9"-stjärnan Sharlto Copley (som stjäl varje scen han är med i) är självklara skurkar och det är särskilt kul att se Wagner Moura (från "Tropa de Elite"-filmerna) i en bitig Hollywood-roll.
Ska man klaga på något så är det möjligen att stundtals blir lite förutsägbart och att hjältinnan (visserligen spelad med stort hjärta av Alice Braga) är förpassad som hjälplös mamma och kärleksintresse känns aningen förlegat. Blomkamp satte ribban högt med "District 9" och någon solklar fullträff blir det inte. Men spännande, välspelad science-fiction med hjärna är man knappast bortskämd med. När en sådan spännande regissör återigen levererar så är det bara att tacka och ta emot.