Extremt högt och otroligt nära 2011

Historien som ligger i grunden är riktigt bra, mycket bättre än resultatet av den här filmen ger sken av. 9-årige Oskar är en knepig liten kille - inte helt socialt smidig, rädd för det mesta och har lätt att brusa upp. Men pappa Thomas (Tom Hanks) förstår sig på honom. De talar samma språk de två och pappa hittar på spännande uppdrag och expeditioner som Oskar tar sig an.

Den 11 september 2001 råkar Thomas vara på ett möte i ett av tvillingtornen. När skyskraporna smulas sönder slås även Oskars värld i spillror.

Ett år senare hittar Oskar en nyckel som ligger undangömd bland pappans gamla grejer i ett kuvert märkt "Black". Han är helt säker på att pappan lagt nyckeln där för att sonen ska hitta den och att den leder till något viktigt. Sökandet efter låset som nyckeln passar till tar Oskar ut på ett långt äventyr där han stöter ihop med en mängd olika personligheter.

"Extremt högt och otroligt nära" är baserad på den hyllade boken med samma namn skriven år 2005 av Jonathan Safran Foer. Den här berättelsen är en sådan som passar bra i en bok - men tyvärr inte riktigt lika bra på film.

De snabba kasten mellan nutid och olika lager av dåtid håller man lätt reda på när man läser medan det blir onödigt rörigt - i alla fall i början av filmen. Oskars egenheter ger honom en unik karaktär i boken, men i filmen blir han bitvis jobbig. Att pappan dör i just 11:e september fungerar bra beskrivet med Safran Foers ord, medan det på vita duken leder till aningen för snyftiga scener.

Tom Hanks och Sandra Bullock (som spelar mamman) i några av de största rollerna ger för mig filmen en känsla av 90-tal. Max von Sydow som  farmorns stumma hyresgäst är å andra sidan riktigt bra. Han känns så otroligt trött och sjavig - en enorm kontrast till hans senaste filmroll som den skarpe läkaren i "Shutter Island" - vilket för mig är ett bevis på att han inte ser så här gammal och sliten ut bara för att han råkar vara 82 år. När han kommer in i Oskars liv lyfter det hela och relationen de bygger upp är något man bryr sig om.

Annars är det förstås Oskar spelad av nybörjaren Thomas Horn som driver filmen och han gör det riktigt övertygande. Att det inte är någon vanlig 9-åring vi har att göra med står klart ganska fort. Alla hans påfund och klurigheter gör honom till en unik och säregen karaktär som inte alltid gör det som är bäst, men som har hjärtat på rätt ställe och försöker så gott han kan att komma över sorgen efter pappan.

Stephen Daldry har tidigare regisserat en handfull underbara filmer som "Billy Elliott", "Timmarna" och "The Reader". "Extremt högt och otroligt nära" är, som ni kanske redan gissat, hans svagaste verk hittills. Jag tror att det mest har att göra med att den här historien inte så lätt görs om till film och att alla underfundiga detaljer inte kommer till sin rätt.

"Extremt högt och otroligt nära" fungerar hyfsat och har sina fina stunder, men förvänta er inga storverk. Och är ni riktigt nyfikna på berättelsen så är boken att rekommendera.