Gravity 2013

Visuellt vacker, men innehåller inget. Blev sjukt uttråkad. Ingen har någonsin kunnat förklara för mig varför dom gav denna film full pott.

Efter att Alfonso Cuaron år 2006 gjorde den omtalade dystopiska science fiction filmen “Childern of men” fortsätter han nu i scince fiction spåret och leder här in oss i en rymdäventyrs thriller. För manuset står även Alfonso som skrev det tillsammans med sin son Jonas Cuaron. Huvudrollsinnehavaren spelas av Sandra Bullock med George Clooney som den manliga birolls sidekicken. Gravity blev kanske 2013 mest uppmärksammade film och när Oscarsgalan begav sig tog den hem hela sju Oscars. Dr Ryan Stone befinner sig ute på sin första rymdfärd tillsammans med Matt Kowalsky som har stor erfarenhet av rymdfärder och nu är inne på sin sista resa i rymden innan det är dags att dra sig tillbaka för att gå i pension. Allt är stilla, men plötsligt får dom ett medlande från NASA om att en Rysk satellit som har sprängts är på väg mot dom, snart efter detta panikartade samtalet kommer dom stora resterna från den sprängda satelliten i mot dom, och kommunikationen med jorden brytts, med knappt syre kvar som inte räcker i många timmar och en rymdfarkost som är ur funktion befinner sig Ryan och Matt mitt ute i tomheten i den stora rymden och kampen för överlevnad har börjat. Det visuella i “Gravity” är totalt trovärdigt och det är lätt för ögat att komma in i bilden. Det har lagts ner mycket tid på effekterna och miljön, budgeten ligger på cirka hundra miljoner dollar, det kändes därför logiskt att filmen tog hem Oscarn för bästa visuella effekter, mer än den Oscarn tog den också hem priset inom kategorierna bästa foto, bästa regi, bästa redigering, bästa ljudredigering, bästa originalmusik, och bästa ljudmix. Soundtracken står Steven Price för som har valt att bygga musiken på mycket körsång (i synnerhet i dom mer dramatiska delarna). I somliga scener fungera det relativt effektivt, men i majoriteten av scenerna där musiken medverka tar den alldeles för stor överhand i synnerhet där den ska förstärka en känsla av spänning och en form av evighetskänsla då dess syfte blir på på tok för uppenbart och musiken motverka sin egna egentliga mening. Musiken och filmen skiljer sig åt och fungera nästan som i två parallella världar vilket bidrar till en saknad av helhetskänsla. skådespelarensemblen är mycket liten, intressant är att filmen innehar fler röstskådespelare än “verkliga” skådespelare. Bland annat medverkar Ed Harris som röstskådespelare. Vad gäller huvudrollsinnehavaren Sandra Bullock (som blev oscarsnominerad för sin rolltolkning) får hon en något svår uppgift att väcka djup i hennes karaktär då manuset ej har utformat henne utefter speciellt stor personlighetsfördjupning, utan binder upp hennes jag helt i situationen. Samma problem finns med George Clooneys karaktär i hans fall finns ingen som helst fördjupning, hans personlighet agerar som filmens lättsamma punkt vilket absolut inte är nödvändigt då filmen i sig är hyfsat lättsam och denna lättsamhet tar sig form som komik i Clooneys karaktärs fall, vilket är totalt otrovärdigt. Förutsägbarheten i “Gravity” känns högst objektiv om vi rör oss i resterande filmvärlden och filmhistorian har greppen gjorts otroligt många gånger förr. I stället för att en bil inte startar när en mördare kommer efter huvudkaraktären är det här en annan form av förödelse som väntar förankrat av människans icke anpassningsförmåga i rymden med en farkost som inte startar, filmens spänningsmoment bygger alltså mycket på klichéer. Fler uppenbara Hollywood klichéer är det hjältemodiga inslaget som lever fritt liv skilt från realism kring mänskligt agerande, likt så humorn som karaktären Matt ska stå för på ett charmigt vis är malplacerat och verklighetsfrånvänt. Också att det är Ryssland som orsakar problem för Amerikanare känns som ett slött grepp. “Gravity” går till och med så långt i sina manipulerade drag att den begår uppenbara vetenskapliga misstag/felaktighet bara för att handlingen ska fungera, vilket även Alfonso Cuaron har medgett då han tyckte det var nödvändigt för att få till handlingen... Hyllningarna “Gravity” har fått är befogade rent visuellt men vad gäller spänningen förefaller den sig väldigt tom då spänning måste byggas upp på en viss oförutsägbarhet inte något vi redan sett otaliga gånger, för i slutändan är inte “Gravity” mer än vacker visuell ihålig yta. Anton Carlson Ursprungligen skriven i Mars 2013.