Inte flera mord 2013

Puck och Eje har varit gifta i två månader. De ska ha lite semester i hans idylliska barndomshem i Skoga när plötsligt ett lik påträffas på gräsmattan och grusar parets mysplaner. Kommissarie Wijk anländer kort därefter från Stockholm, då han utreder ett annat mord i huvudstaden som verkar ha samband med liket i trädgården.

Det blir rejält med upprepningar när den tredje delen i deckarserien om Puck Edfelt och kompani når filmformatet. Förutom vissa ändringar i intrigen är det exakt samma koncept (fast mer händelselöst) som tidigare och inte ens huvudkaraktärerna, som jag tidigare lovordat, utvecklas längre åt något håll. Både Puck och framförallt Christer Wijk trampar i sina invanda spår utan ambition att ta sig någon annanstans och Eje är om möjligt ännu blekare än sist.

Ola Rapace och Tuva Novotny har varit och är visserligen fortfarande rätt bra, så gott det nu går att vara det, då manuset inte ger utrymme till några utsvävningar alls. Rapace som Wijk går mest omkring och spänner och ställer däremellan trötta frågor till ortsbefolkningen. Sedan testar han egna slutsatser ihop med Puck och Eje över en fika, när han inte ler pillemariskt mot i princip allt i kjolstyg. Och det är många kjolar i Skoga.

Det är fortsatt relativt snyggt fotat och även om vissa anmärkningar kan göras på redigeringen, fungerar det tekniska hantverket i stort sett bra. Men historien om mord på ytterligare mord är, om än i grunden dramatisk, fullständigt lam när den väl knådats samman till sin helhet och det känns nästan som att knappt någon inblandad orkat bry sig nämnvärt.

Dessutom är en del av de redan klichéfyllda replikerna många (alldeles för många) gånger levererade med sådan teatralisk träighet att jag häpnar, på gränsen till att bli riktigt ilsken. Det är helt enkelt inte okej att slänga med sådana floskler ostraffat i en så pass stor svensk produktion, vill jag morra. Och gör det också. Egentligen är det svårt att veta vad som är ägget och hönan i den här soppan, och jag låter därför bli att rikta kritik mot någon enskild, men att det är en soppa står tydligt alldeles för snabbt.

"Mördaren ljuger inte ensam" lovade gott inför en fortsättning. Den kom visserligen aldrig och att det rasar igen är inte roligt. Dock hoppas jag med en dåres sargade envishet att "Inte flera mord" var en extremt olycklig parentes i sammanhanget och att resten faktiskt fortfarande kan vara något att ha. 
Betyget är den svagaste tvåan jag delat ut och att det når upp till en andra pinne överhuvudtaget är endast för att det visuella var hyfsat behagligt för ögat att skåda.