IRL 2013

"IRL" har blivit omskriven i förväg eftersom huvudrollstrion utgörs av en skara unga skådespelare vars föräldrar på olika sätt är institutioner i den svenska film- och teatervärlden. Happy Jankell är dotter till Thorsten Flinck, Alba Augusts mamma heter Pernilla i förnamn, och Valter Skarsgård utgör det yngsta och senaste tillskottet från, ja, Skarsgårdsklanen (vid det här laget står de för ungefär sextio procent av återväxten inom yrkesgruppen svenska skådespelare).

Han spelar sextonårige Elias, en bortkommen och gänglig yngling vars liv görs till ett rent helvete av en grupp sataniska mobbare i klassen. Som bekant möjliggör ju internet en till verklighetsdimension för plågoandar att tortera sina offer i, och när Elias har utsatts för ett rent ut sagt överjävligt och sexuellt förnedrande "hyss" av mobbarna så finns videofilmen uppe på Youtube nästan innan han har hunnit dra upp byxorna. Med en välvillig med oförstående pappa (varmt förmedlad av Magnus Krepper) och en hopplöst självupptagen lillebror erbjuder inte heller hemmafronten någon drömtillvaro för Elias. Han överväger självmord utan att man som tittare behöver undra varför.

Den enda respiten Elias har från eländet är det "World of Warcraft"-liknande onlinespel där han tillbringar timmar tillsammans med en kvinnlig spelare som kallar sig Sc4rlet. När denna fantasieggande och uppenbarligen godhjärtade person tar initiativet till ett möte in real life sätts händelseförlopp i gång som ska innebära både de värsta och bästa upplevelserna i Elias liv.

"IRL" lyckas väl med att skildra Elias vidriga skoltillvaro som slagpåse och ger i dialog och spel också en trovärdig bild av gruppdynamiken inom den klick som står för den värsta mobbningen. Där är Alba Augusts Agnes den mest drivande, och hon glänser till som en nyslipad kniv i många scener. Även Happy Jankell är bra som Sc4rlet i rollen som den goda fen som ändå ställer krav och möjligtvis helt saknar omdöme. Sämre fungerar de kvasifilosofiska sentenser om spel kontra verklighet som Elias helt överflödiga speaker då och då lägger fram. Samtidigt framstår det som tydligt, för publik under trettiofem kanske övertydligt, att de alternativa världar som spel tillhandahåller i bästa fall kan fungera både som läkande verklighetsflykt och förbindelse till nya, riktiga bekantskaper.

I en scen scrollar Elias genom ett otäckt autentiskt kommentarsfält till den Youtube-video där han själv spelar den ofrivillige huvudrollen. Sådant hat i digital form har alla fått en skymt av, det räcker med att ha följt Instagramfallet i Göteborg eller tragedin där en ung kille hetsades till självmord på Flashback. Det är beklämmande att behöva förhålla sig till hur mobbning och förföljelse varje dag driver utsatta ungdomar mot avgrunden - och omöjligt att göra det utan att hamna i tankar om regleringar av det offentliga samtal som är internet. Detta, och problemen med mobbning i stort, illustrerar "IRL" utan att därmed reducera sig själv till enbart ett debattinlägg.

Någon replik här och där låter konstlad, ljudeffekter som är menade att vara läskiga känns valhänt påklistrade. Men en tidsaktuell ungdomsfilm som hanterar koncepten hämnd, hopp och mobbning på ett kreativt sätt. Och med draghjälp från en purfärsk trio som står på egna ben, de förpliktande efternamnen till trots.