Kill List 2011

Jay (Neil Maskell) är en trasig man i brittiska medelklassen som kämpar med att betala räkningarna och hålla äktenskapet med Shel (svenska MyAnna Buring) vid liv. I samtal med bäste vännen Gal (Michael Smiley) kommer de fram till att återuppta sina gamla jobb som yrkesmördare för att tjäna en hacka. Men det är något skumt med både arbetsgivarna och de utpekade offren…

Som en långsökt jämförelse genomgår ”Kill List” ett plötsligt, om än inte lika drastiskt, genrebyte som ”From Dusk Till Dawn” chockade publiken med för 15 år sedan. Här är det dock inte lika plojigt och omotiverat, utan det blir en oväntad vändning i storyn som både chockar och skrämmer. Utan att avslöja för mycket så finns en diskret blinkning till klassikern ”Dödlig skörd”, som både bioaktuella ”Paranormal Activity 3” och fjolårets ”The Last Exorcism” använde sig av.

Kombination brittisk, deprimerad medelklass och samvetslösa torpeder fungerar oväntat bra med den sista halvtimmens mer fullblodiga skräckis. En otäck, oroväckande stämning ligger som ett tunt lager över hela filmen med små, subtila ledtrådar. Till slut kulminerar allt i en nästan orättvist fräck final där inget riktigt är vad man tror det är. Slutscenen bygger upp för analys och spännande, obesvarade frågor.

Ett varsamt tempo och en lågmäld profil är kännetecknet för ”Kill List”. Inget skrivs i pannan på publiken och man bygger upp karaktärerna för att kunna både känna för och stundtals förakta dem. Det handlar varken om hjältar eller skurkar utan det känns som riktiga människor av kött och blod. Maskell, som skymtats i filmer som ”Försoning” och ”Basic Instinct 2”, är klockren i huvudrollen och spelar med självklarhet en bitter, trött man som långsamt börjat tappa tron på både samhället och sig själv. Han får fint stöd av både Smiley och Buring (som pratar svenska i en scen).

Filmens svaghet är en lite oattraktiv självbelåtenhet där våldet tas över gränsen på ett sätt som verkar anses trendigt nuförtiden med all tortyrporr som ständigt svämmar över på bio och DVD. När blodet ska spruta över hela skärmen och kroppsdelar ska bankas sönder med hammare blir det överdrivet provocerande likt den skandalösa ”A Serbian Film” och man snarare mättas än chockas. Men någonstans får det ändå sin slutmotivation.

Detta är TV-veteranen Ben Wheatleys andra långfilm som regissör och han ska ha enorm kredd för att göra något så annorlunda. En djupt obehaglig, otäck och spännande film.