Ömheten 2013

Vi får väldigt löst följa några ungdomar och deras framtidsdrömmar i ett Kiruna som bokstavligen skälver. På riktigt rör sig. Malmgruvan under ger både liv men hotar också med död och förstörelse. Staden måste flyttas och byggas upp från början för att överleva.

"Ömheten" är skriven och regisserad av Sofia Norlin, Stockholms filmfestivals första stipendiat. Och det är verkligen en vacker film hon tack vare stödet kunnat skapa. Norra Sverige är en saga och för det flesta av oss i resten av landet en exotisk inblick i något som samtidigt känns väldigt hemma. Fjäll och snötäckta toppar, gröna skogsdungar och dimmiga vattendrag varvas med bilder på industri och natur, midnattssol och gruvans mörker. Det är vackert återgivna kontraster och Petrus Sjöviks foto är fenomenalt. Han har en känslighet och en vördnad för det fria som få unga filmare besitter och som naturfilm hade också "Ömheten" regerat.

Men nu är detta en spelfilm.

Och det är där det blir problem. Bilderna är vackra och till viss del poetiska, men ändå bara yta och griper inte tag. Det känns som ett slöseri av resurser med tanke på de otroligt begåvade unga skådespelarna och den fantastiska staden Kiruna som backdrop, men tyvärr fäller ambition hela projektet.

Norlin vill för mycket. Tanken är säkert god och miljöerna som sagt fantastiska, men hon öser på så att de till sist tappar i värde och jag känner ingenting. I övrigt är det provocerande händelselöst och monotont. Absolut ingenting händer och ännu mindre sägs. Vårt fokus flyttas från den ena personen till den andra och små snuttar ur liv levereras innan det är dags för nästa flytt och sedan ännu en fjälltopp. Det finns inget driv utan känns istället väldigt mycket som att ingen eller inget har någon funktion i sammanhanget. Fast samtidigt är det just sammanhanget som från början brister varför det kanske inte är så konstigt ändå. Men heller inte mindre frustrerande.

Alla huvudkaraktärer har dessutom gott om potential och spelas av en rakt igenom mycket trovärdig ensemble som lätt hade kunnat briljera ytterligare om bara de fått chansen och en antydan till intrig att jobba med. Sebastian Hiort af Ornäs som Marcus, Jenny Sandberg som hans flickvän Helena och Ella Nordin (!) som Emma är alla fantastiska. Liksom debutanten Alfred Juntti som Daniel och Lina Leandersson som Zerin.

Jag blir tidigt nyfiken på dem och vill veta mer. Jag hoppas att mer också kommer och väntar tålmodigt. Men efter ett tag börjar insikten gro att jag antagligen väntar förgäves, för istället kommer bara ingenting. Igen.

I "Ömheten" skapas ingen dramatik någonstans, inte ens av bristen på densamma. Vacker natur är vacker, men bara just det när ingenting annat händer. Och här händer verkligen ingenting.

Filmen lämnar mig efter 80 långa minuter helt oberörd. Och det är synd, väldigt synd, för jag vill verkligen känna med de unga personerna jag i början trodde jag skulle få lära känna. Visuellt och formmässigt imponerande, ja. Men tyvärr helt tomt på innehåll.

Jag hoppas och tror ändå att Sofia Norlin kommer igen och den gången med ett manus innehållande dialog och story. Att komponera ihop vackra bilder kan hon tydligen redan. Nästa grej blir att också på riktigt berätta något med dem.