Percy Jackson och kampen om åskviggen 2010

Percy (Logan Lerman som mest haft småroller fram tills "My One and Only" förra året då han spelade mot Rene Zellweger) verkar vara som vilken tonåring som helst. Han gillar inte mammans pojkvän och han har svårt att koncentrera sig i skolan. Men allt ändras när en lärare förvandlas till ett monster och attackerar honom för att ha stulit guden Zeus åskvigg.

Det visar sig att Percy är halvgud, förutom hans vanliga mamma (Catherine Keener) är han son till den mäktige havsguden Poseidon (Kevin McKidd). Han förs till ett träningsläger för andra halvblod där han är säkrare, men inser snart att han själv måste hitta åskviggstjuven för att Olympens gudar inte ska starta krig med varandra och förgöra mänskligheten av bara farten. Tillsammans med vännerna Grover som är en Pan-figur och Annabeth, dotter till krigsgudinnan Athena, ger han sig ut på jakt.

När något ska anpassas till en amerikansk ungdomspublik så behövs vissa ingredienser för att det ska bli säljande nog. Det är tydligt att "Percy Jackson och kampen om åskviggen" försöker rida på framgångsvågen från Harry Potter-filmerna (och böckerna), inte minst för att Chris Columbus, som även satt sitt namn på två av dessa populära filmatiseringar, står för regin även här. 

Man har dessutom antagit en något modernare ton med mer humoristiska inslag. Till exempel används en iPhone som spegelbild, Hermes bevingade skor är ett par Converse, helvetets Hades har placerats vid Hollywoodskylten och dess härskare är iklädd hårdrocksmundering.

Grover är också en typisk måste-karaktär som den trogne vännen som inte bara gör allt för huvudpersonen utan även kommer med lagom kul kommentarer med jämna mellanrum.

En del av detta är småroligt och det hjälper definitivt att hålla handlingen igång, men det känns ändå tydligt att hela filmen ligger på en annan nivå - dvs anpassad för en yngre målgrupp. Vissa av poängerna är billiga, och övertydlighet är inget man är rädd för - man skriver hellre folk på näsan än riskerar att det finns en själ i publiken som inte förstår vad som händer.

"Percy Jackson" har många stora namn i birollerna - Uma Thurman spelar den onda Medusa, Pierce Brosnan professor och Sean Bean är Zeus. Även här går det ibland över gränsen till karikatyr, men på något sätt så köper jag det i den här genren.

Det som ändå gör "Percy Jackson" till en klart sevärd film är dels att det är ett spännande äventyr vi får följa med på och dels det faktum att den behandlar just de gamla grekiska gudasagorna. De har alltid fascinerat mig och för den som gärna återupplivar minnet finns det en hel del detaljer som nästan kan kallas för lärorika. Och även om det, som jag nämnde, inte fungerar helt smärtfritt så är det kul när karaktärer som Medusa med sitt ormhår dyker upp.

Till slut måste man ju ändå fråga sig vem som egentligen kan klaga på en film som innehåller kamper mot femhuvade monster som sprutar eld, halvnakna nymfer som förför och en groende kärlekshistoria mellan en "underdog" och den starkaste av alla tjejerna. Det är ett klart fungerande koncept, även om finliret har lämnats därhän.