The Prestige 2006

"Are you watching closely?" frågar en röst i början av “The Prestige.” Den frågan är, precis som nästan allt annat med den här filmen, ett genomtänkt steg i konsten att föra folk bakom ljuset. Allt kretsar kring magi och illusioner till den grad att även filmen i sig kan ses som ett enda långt trick. Hur mycket man än koncentrerar sig så trillar man ändå förr eller senare i någon av bröderna Nolans luriga fällor, vilket inte alls är något negativt, tvärtom.

Den brittiske regissören Christopher Nolan tog världen med storm när han för drygt sex år sen släppte lös det underbart snurriga baklängesmästerverket ”Memento”. Efter att ha amerikaniserat den norska thrillern ”Insomnia”, som även den är inne och snurrar på trollkonster, använde han sina magiska händer för att göra läderlappen till tvåtusentalets coolaste superhjälte i ”Batman Begins”. Men sagan slutar inte där, Nolan har fortfarande en hel uppsättning ess kvar i rockärmen och tillsammans med Christian ”Batman” Bale och brorsan Jonathan Nolan som var hjärnan bakom ”Memento”, bjuder denna luriga britt nu på ännu en mörk föreställning som låter publiken vädra den lilla fantasi som förhoppningsvis finns kvar mellan öronen.

"The Prestige" är baserad på Christopher Priests luriga nittiotalsroman med samma namn, som berättar historien om två brittiska 1800-talsillusionister som går ifrån att vara kollegor till att bli dödliga rivaler, båda lika besatta av att genomföra den perfekta illusionen. Christian Bale spelar cockneyn Alfred Borden, en aspirerande magiker med stor talang som ser trolleriet mer som en livsstil än ett yrke, det han däremot saknar är förmågan att trollbinda den kräsna Londonpubliken. Hans kollega Robert Angier däremot är född för att stå på de stora scenerna men saknar i sin tur talangen som magiker. De båda inleder sina karriärer som ”volontärer” som plockas ut ur publiken varje kväll för att binda magiassistenten Julia (Piper Perabo) inför ett utbrytningstrick. En kväll går allting åt skogen och Julia, som är Roberts fru, får sätta livet till. Robert lägger skulden på Alfred vilket blir startskottet för en kylig rivalitet som eskalerar till en dödlig kamp där inga knep är för fula för att ta till. Det är Batman vs. Wolverine i trollkarlshattar, kan man säga.

De båda kämpar mot varandra genom att framföra varsin version av samma trick, på varsin teaterscen. De dyker upp på varandras föreställningar utklädda för att kunna lista ut den andres hemlighet, och ibland för att sabotera och förnedra den andre framför sin publik. Man bör vara väldigt försiktig med att avslöja för mycket om handlingen i denna lömska film, men man kan säga som så att filmen, bland alla berättartekniska tidshopp, innefattar bland annat ett besök hos Edisonkonkurrenten och uppfinnaren Nikola Tesla, filmens enda verklighetsbaserade karaktär, som porträtteras på ett underbart sätt av David Bowie. Han är klurigt mystisk men samtidigt filmens mest sympatiska figur samtidigt som Andy ”Gollum” Serkis, som spelar Teslas assistent, skänker en nypa humor åt en annars ganska allvarlig historia.

Skådespeleriet i övrigt är inget att hänga i julgranen, visst är det stjärnspäckat och visst behärskar Bale och Jackman sina yrken. Men i en film där den stora illusionen överskuggar allt annat får skickliga skådisar som Michael Caine och Scarlett Johansson agera utfyllnad och nöja sig med att ha fått äran att jobba med den magiske Chris. Men som i alla andra fängslande trollerishower struntar man i den vackra assistentens engagemang när hon sågas itu. Man häpnar istället inför att hon fortfarande håller ihop i slutändan.

Filmens titel, ”The Prestige” är namnet på just den där tredje och avslutande delen av ett bra trolleritrick, då magikern visar publiken något som de aldrig tidigare sett förut. Trots att jag tycker att det är just i denna episod som filmen sviktar så går det inte att förneka att Nolan inte glömt hur man trollar med film. Abrakadabra!