Project Nim 2011

Nim är en schimpans som föds upp i fångenskap på 70-talet för att nästan direkt efter födseln användas till ett mer eller mindre vetenskapligt experiment. Han placeras hos en mänsklig fosterfamilj för att leva och uppfostras som ett vanligt barn. Nim vänder inte oväntat upp-och-ner på familjens vardag men blir likväl en del av den.

Så småningom rycks han för första men inte sista gången ur sin omgivning när ett svartsjukedrama uppstår mellan Nims lärare och modern i familjen. Nims resa fortsätter med diverse utbildade lärare och forskare som tar sig an den glada apan. Men så småningom tar naturen sin gång, Nim blir allt större och aggressivare och snart ser den ansvarige forskaren ingen annan utväg än den svåra…

Upplägget till ”Project Nim”, både det oväntat härliga och väntat problematiska med att uppfostra ett vilt djur bland människor, känns igen från oräkneliga Disney-filmer och senast den hyfsade men lättglömda ”Apornas planet: (r)evolution”. Här finns det dock varken något tillgjort och romantiserat eller tårdrypande och melankoliskt. Det här är på riktigt, och det känns.

Vi får genom ärliga intervjuer med de inblandade och filmklipp följa Nims uppväxt, om hur han kastas mellan olika målsmän och bostäder och hur hans öde utstakas av omständigheter och den för honom naturliga utvecklingen som gör honom svårare att kontrollera. Det är ett fascinerande men misslyckat experiment som resulterar i att en oskyldig varelse rycks från sina rötter för att sedan svikas av de som forstrat honom.

För en djurvän är det en minst sagt upprörande film. Där det till en början finns upplyftande och smått komiska delar finns hela tiden även en svagt obehaglig känsla av något som är – och kommer att gå – oerhört fel. Och det gör det. För allt eftersom, trots många kärleksfulla, positiva ögonblick så raseras Nims tillvaro alltmer.

Det är en tragisk och gripande historia att ta del av. Människan skildras aldrig som ett monster men mister ändå all sympati där dess mänskliga fel och brister ur Nims perspektiv blir personliga påhopp och svikanden. Skaparna bakom Oscarsbelönade ”Man on Wire” har gjort en stark, intressant och ytterst relevant dokumentär om hur människan återigen utnyttjar naturen i sökandet på svar om beteenden där ett skadat liv blir resultat av en meningslös fråga.