Rallybrudar 2008

Vi befinner oss i en litet samhälle, någonstans på den värmländska landsbygden. Det är 1960-tal. På dagarna serveras det kaffe på Eivors café, på kvällarna frontar Eivor själv dansbandet Roffes med Eivor. Det är en plats präglade av sin tid.

Mitt i vardagsidyllen befinner sig Ulla, spelad av Eva Röse. Hon arbetar som veterinärassistent, men drömmer om ett liv som rallyförare. En dröm som byns manliga invånare har svårt att acceptera, vilket även gäller Ullas egen pojkvän Kenta (Björn Bengtsson). Men hon vägrar ge sig, och letar sig ut i byn för att hitta en kartläsare (Marie Robertson) och än mer viktigt – en bil.

Låt mig presentera 2000-talets ”Black Jack”; ni vet den där underbara studien i den mänskliga småstaden; där förlorade drömmar och fyllebitterhet får sitt välbehövda utrymme. ”Rallybrudar” spelar, om än inte i samma division, så på samma strängar som Colin Nutleys dansbandsfilm. Filmens ton slås förstås an med en komisk grundbult, men det är även dramatiskt nog för att tas på högsta allvar; puckodrickandet blandas välbehövligt med allt lyxigare Pommac.

”Rallybrudar” är en härlig inblick i de spräckliga färgernas 1960-tal. Det är iögonfallande mycket feelgood rakt igenom, men ögonen kan även luta sig mot de omsorgsfullt planerade miljöerna och den nästintill Ulf Malmros-liknande karaktärsensemblen. Det är alltså välspelat överlag. Möjligen är Eva Röse som Ulla lite väl tunn i huvudrollen, men som tur är finns andra guldkorn att leta vidare efter. Ta till exempel allas vår Maria Lundqvist i skatig toppform (som sångerskan och caféägaren Eivor) och en kärlekskrank Claes Malmberg som potenta exempel. Att Janne Carlssons livslånga Loffekaraktär dyker upp emellanåt får ses som en trevlig bonus.

Det stora, komiska uttrycket är dock de små pinsamma tystnaderna. En blick här, ett ögonryck där förgyller förstås den pigga rallyhistorien. Och det är förstås regissören Lena Koppels förtjänst (hon debuterade med långfilmen ”Bombay Dreams” för några år sedan). Tittas det extra noggrant går det till och med känna igen lite av mentaliteten i Maria Bloms debut ”Masjävlar”. Kan vi månntro hoppas på en ny, fräsch (och kvinnlig) guldådra i svensk film? Den som lever får se.

Underhållningsvärdet i ”Rallybrudar” är kanske trots allt den viktigaste parametern. Så även om det under den sista tredjedelen blir alltför förutsägbart á la the-winner-takes-it-all, är det ärligt talat ändå petitesser: för hur ofta ser man egentligen en svensk och mycket rosa rallybil på biografen?