Säg att du älskar mig 2006

I ”Säg att du älskar mig” möter vi Fatou (Haddy Jallow). En femtonårig flicka som söker bekräftelse och uppmärksamhet från det andra könet. Fatou, som så många andra i hennes ålder, spelar på sex i jakten på att vara den som blir omtyckt. En dag tar hon den utmanande stilen ett steg längre än vanligt, och det som börjar som en lek mynnar ut i en grov våldtäkt, utförd av hennes två klasskompisar Raddi (Mohammed Said) och Ville (avlidne Erik Engström). Våldtäkten sätter hela Fatous vardag i gungning. Ryktena sprids, blickarna klänger, vännerna sviker, och föräldrarna missförstår.

Jag ska erkänna att regissören Daniel Fridell inte ligger högt på min lista. Filmer som ”Sökarna” och ”30: e November” är odödliga klassikers, då man nästan tjuter av skratt på grund av deras löjlighet. Hans förra film ”Blodsbröder” blev inte heller någon stilsäker succé. Den led av det som i mitt tycke är Fridells osynliga dödsfiende: övertydlighet. Övertydligheten har helt och hållet genomsyrat hans tidigare filmer, och resultaten har varit pannkaka. Så är inte fallet med ”Säg att du älskar mig”. Det är inte bara Fridells absolut bästa film, det är också på många sätt en representativ bild av ungdomar idag. Det känns mycket ärligare och rakare än t.ex. Teresa Fabiks Pippi Långstrump-version ”Hip Hip Hora”. Fridell har studerat ungdomar och fått många bra poänger över till vita duken. Tyvärr finns det ett par sämre drag som filmen vissnar lite av. Det är lovande, men kommer inte upp i samma nivå som ”Fucking Åmål” eller den helt underbara ”Fjorton Suger”.

När Fridell börjar så bra med en rå nakenhet som jag verkligen tar till mig, blir jag besviken på honom när han väljer att förenkla vissa saker. Mitt största problem ligger i skildringen av killarna. Enligt Daniel Fridell är vi monster. Känslokalla zombies med en 24/7 stake i brallorna, det enda vi bryr oss om är att tränga in i vaginor. De två karaktärerna som står för våldtäkten i filmen, Raddi och Ville, lämnar Fridell i sticket. Varför gör de som de gör? Vad har hänt tidigare i deras liv? Är de produkter av ett sexfixerat samhälle med tvetydiga gränser? Fridell väljer att inte svara, och jag överväger de olika möjligheterna fortfarande.

Det finns även två fruktansvärt stereotypa karaktärer i filmen, spelade av Sofie Andrén och Paulina Michel. Fridell borde veta bättre än att släppa in två stycken sådana här funktionskaraktärer som osar tillgjordhet. Men, jag tycker inte vi ska snöa in oss på de negativa bitarna i filmen. ”Säg att du älskar mig” är något så ovanligt som en ungdomsfilm som jag som tonåring känner fungerar. Fridell har på det hela taget bra skådespelare i sina roller. Haddy Jallow har star quality och talang så det räcker och blir över för att bära filmen på sina axlar. Mohammed Said gör en helgjuten rolltolkning, han är precis sådär trovärdig i sin roll som filmen behöver. Dock ligger filmen hos en av de manliga birollerna, Stephane Mounkassa. Mounkassa är en njutning att vila ögonen på, vi är nämligen inte bortskämda med bra ungdomsskådespelare i vårat lilla land. Mounkassa besitter en härlig närvaro, och visar stor bredd i rollen som Lamin. En osäker kille som motvilligt blir vittne till våldtäkten av Fatou.

På det hela taget är ”Säg att du älskar mig” en film som övertygar. Jag tycker folk från 15 och uppåt ska se den. De filmintresserade tonåringarna vi har i Sverige är de som kommer stödja filmen mest. De vuxna kommer tycka Fridell brer på för mycket, och där i ligger problemet. ”Säg att du älskar mig” ligger relativt nära sanningen, och det är skrämmande.