Saw 2004

Den leksugne är en psykopat som av polisen fått öknamnet Sågen. Hans ofrivilliga lekkamrater – kvinnor och män han kidnappat, som hålls fångna i mörka, kalla utrymmen för att de enligt honom förtjänar att läxas upp. Sågens sjuka lekar går ut på att offren under tidspress måste utföra ofta smärtsamma eller psykiskt påfrestande uppgifter – annars dör de, eller blir lämnade för att dö.

I filmens början vaknar Adam (Leigh Whannell) upp i ett badkar, i ett stort sunkigt badrum. Här kommer det mesta av filmen att utspelas. I andra änden av rummet finns dr. Lawrence Gordon (Cary Elwes). Emellan dem ligger en man med halva skallen avskjuten i en stor blodpöl. Bägge männen är fastkedjade vid rostiga rör längs väggen. Ingen vet vart de befinner sig eller hur de hamnade där. Men det dröjer inte länge innan de får reda på vad Sågen, som iakttar allting, förväntar sig av dem. Detta är upptakten till den spännande och intensiva ”Saw”, en psychothriller som för en gångs skull inte koncentrerar sig på polisens mördarjakt, utan offrens kamp för överlevnad. En obehaglig, psykologisk studie av äkta terror, vad folk är villiga att göra i pressade situationer där deras liv står på spel.

Emellanåt lämnar vi badrummet och våra två huvudrollsinnehavare för tillbakablickar. Genom att låta dem berätta sina senaste minnen, samt vad de kommer ihåg av polisens jakt på galningen som håller dem fångna, får regissören James Wan friheten att avslöja så mycket eller lite han vill. En del scener är längre, andra bara flashar förbi på några sekunder. Ingen kontinuitet är nödvändig, inga små detaljer som drar ner tempot. Samtidigt som detta är ett snyggt och effektivt knep, är det också ett sätt att dölja vissa av storyns logiska luckor. Faktum är att ”Saw” lämnar oss med flera obesvarade frågor. En del kommer se det som slarv vid manusarbetet, andra som ett medvetet val från regissörens sida. Bedöm själv – jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker än.

Samma kväll som jag såg filmen spenderade jag dock timmar i olika forum på nätet, för att försöka lösa alla ”Hur visste han…?”, ”Hur gick det där till…?”, ”Vad hände sen med…?”. Och om inte dessa saknade pusselbitar plågar dig efteråt, så kommer tveklöst de blodiga och råa chockscenerna att göra det. Ursäkta detta uttryck, som jag använder för första och förhoppningsvis sista gången, men ”Saw” är en riktigt jävla sjuk film. Inget för känsliga! Och ändå var det en, för censuren, nedklippt version…

Det finns för många "plot holes" här, och polisarbetet signerat tristhögen Danny Glover med kompanjon är alldeles för icke trovärdigt, för att jag ska kunna ge filmen en full femma i betyg. Att jag för all framtid kommer att förknippa Cary Elwes med hans roll i ”Robin Hood: Karlar i trikåer” är jag kanske rätt ensam om, så det tar jag inte med i beräkningen.”Saw” är trots allt en imponerande debut, och en av årets bästa thrillers/rysare. Man gör nog bäst i att inte se några trailers eller läsa alltför mycket om filmen innan. Den ska helst ses med så lite förkunskaper som möjligt, det är då överraskningarna och chocken blir som störst.

Och efteråt dyker den oundvikliga frågan upp vare sig vi vill eller inte: ”Hur skulle jag själv agera i en sådan situation?”.