Sound of Noise 2010

Tillhör du en av de som missat regissörsduon Ola Simonssons och Johannes Stjärne Nilssons kortfilm "Six Drummers for One Apartment" har du gått miste om något alldeles extra. Råkar du vara en av de drygt tre miljoner som tagit sig en titt vet du på ett ungefär vad du har att vänta dig. Musikalisk terrorism uppblandat med genialitet, inblandad i ett drama in absurdum.

En grupp utstötta musikanter bestämmer sig för att ge igen på samhället. Den musikaliska likriktning som en gång stötte ut dem. Bach, Britney, Elvis och Spice Girls, alla lika producerade, alla lika konstgjorda, alla lika illa. Men istället för knuten näve är det elkablar, kirgurgiska instrument och människokroppar som utgör deras musikaliska vapen. Mitt i allt det här befinner sig den tondöver kommissarien Amadeus.

"Sound of Noise" omfamnades med både skratt och applåder på Cannes filmfestival och tycks till viss del ha lyckats upprepa sin framgång. Och även om det känns som en uppfriskande idéfläkt inom svensk film, att sätta något så diffust som musik i huvudrollen, lämnar Simonssons och Stjärne Nilsssons film en del att önska.

Med de musikaliska momenten som geniala ljuspunkter har man valt att hänga en något torr historia på ett intressant upplägg. Historien om den tondöve Amadeus fungerar som en något smaklös bas som emellanåt tangerar buskis. Ett tungt svenskt ok att bära. Att helt enkelt inte ta sig själva på tillräckligt mycket allvar. En nackdel för en film som både borde och för all del har utrymme att visa lite attityd.

Vad som dock fångar är inte bara originaliteten utan också lusten och glädjen. Simonssons och Stjärne Nilssons visar prov på både öga för bild och öra för ljud. Av tio veckors inspelning spenderades ett antal timmar med att hitta de allra finurligaste ljudkällor och det går väl inte nog påpeka hur imponerande resultatet är. "Sound of Noise" snubblar dock på sitt tempo. Det börjar intensivt fortsätter intensivt men hinner inte med takten där emellan. Det blir bitvis tråkigt, tradigt och lite smålöjligt. Det blir bara ett kortvarigt sound of success.