Star Wars: Episod III - Mörkrets hämnd 2005

Nu är det krig! Republiken attackeras av separatiststyrkorna som leds av Sith-lord Greve Dooku och den nya karaktären General Grievous. Droidledaren Grievous tar sig in i republikens huvudstad och kidnappar ledaren av Galaktiska Senaten, överkansler Palpatine. Jediriddaren Obi-Wan Kenobi och hans elev Anakin Skywalker tar sig an uppdraget att frita den tillfångatagna politikern. Efter fem månader av strider återvänder Anakin hem och upptäcker då att hans älskade Padmé har blivit gravid. Hon föder sedermera ett tvillingpar som i framtiden kommer att spela viktiga roller i denna rymdsaga, nämligen Luke och Leia. När Anakin får en vision om att Padmé kommer att dö under barnafödseln blir han desperat och gör allt för att hitta ett sätt som förhindrar visionen att slå in. Efter att Palpatine har avslöjat sig själv som Darth Sidious och utropat sig till kejsare, erbjuder han Anakin ett sätt att rädda Padmé.

Den här filmen har jag väntat på i 28 år, och nu är äntligen min långa väntan över. Det är med stor förväntansfullhet jag tar del av vad filmen har att erbjuda. Efter den sedvanliga inledningsmusiken av John Williams så är stämningen den rätta för att börja njuta av en filmupplevelse på 2 timmar och 20 minuter. Jag inser snart att George Lucas verkligen har gett allt och efter mindre lyckade filmer som "Episod 1" samt "Episod 2", så tystar han ner de flesta tvivlare som har öst skarp kritik till de två föregående filmerna. De som förväntar sig action får definitivt sitt lystmäte här, den får mig omedvetet att så smått associera till den gamla trilogin. Att teknologin har gått framåt märker man ganska snart, miljöerna är emellanåt rent visuellt vackra. Knappt efter tio minuter kommer den första riktiga duellen mellan Anakin och Dooku, där får vi se hur Anakin använder sitt hat för att slutligen kunna stå som segrare.

Skådespelarinsatserna kan man heller inte klaga på, Ian McDiarmid som Palpatine/Kejsaren får en att rysa av välbehag. Jag utnämner honom till den främsta skådespelaren i ensemblem utan att ens darra på läppen. Hayden Christensen däremot har jag haft svårt för hela tiden, visserligen har karln höjt sig ett snäpp till denna film, men jag kan inte förlika mig till att erkänna honom som den perfekte Anakin Skywalker. Inte förrän i slutskedet av filmen fick jag återigen höra James Earl Jones röst, trots att det bara var för en liten stund gick det kalla kårar längs ryggraden. Maken till perfekt röst som Darth Vader finns bara inte.

Fastän jag är mer än lovligt nöjd med slutresultatet så är jag helt övertygad att Lucas inte har gjort den perfekta filmen. Hayden övertygar inte i sin rollprestation då han slutligen bestämmer sig för att ta det ödesdigra steget till den mörka sidan. En del strider känns onödigt långa, andra får en att chockeras av att de redan är över, medan vissa strider får en att bli glatt överraskad; den klart bästa och mest intressanta striden är den mellan Yoda och kejsaren. Sedan lämnar faktiskt Lucas en del frågetecken (kanske medvetet?), som vi aldrig får svar på. Varför Leia kan komma ihåg sin mamma, och Lucas lilla genidrag att ge droiden Grievous en sådan fruktansvärd rethosta.

Även om jag associerar delar av filmen till de tre första filmerna så kan jag ändå inte jämföra dem med varandra. Det vore helt enkelt orättvist på grund av de olika förutsättningar som filmerna har. "Episod 3" är mer mörk och stundtals skrämmande (och då kanske framför allt Anakins framfart på uppdrag av kejsaren), mot de första som är mer inriktade på det godas kamp mot överheten - därmed inte sagt att det är negativt. Tvärtom, det är filmens styrka. Övergången från det goda till det onda är genialiskt utfört.

Vissa finner nog den till och med att vara en smula deprimerande eftersom den inte följer den skrivna mallen om hur kampen mellan det goda och det onda skall se ut. Den som vill se en film som glorifierar det goda bör nog se Lucas första trilogi istället. Men "Mörkrets hämnd" är utan tvekan den bästa av de tre uppföljarna. Jag skulle bli minst sagt chockad om någon i efterhand skulle säga att det var bortkastade pengar. Kort sagt, en perfekt avslutning på en 28-årig rymdsaga.

Recensionen publicerades för första gången i maj 2005.