The Guard 2011

Det står snabbt klart att ingen hade kunnat spela polisen Gerry Boyle på samma övertygande sätt som Brendan Gleeson. Många känner igen honom som tjocka kompisen Hamish i "Braveheart", men på senare år har han dykt upp i "Harry Potter och dödsrelikerna", "Green Zone" och kanske framför allt i "In Bruges" som regisserats och skrivits av Martin McDonagh, bror till John Michael McDonagh som står för samma prestation i "The Guard".

De som gillade "In Bruges" kommer att känna igen den vassa humorn, men måste man välja så går John Michael segrande ur striden. "The Guard" rivstartar på ett helt annat sätt, komiken i bildspråket är oförglömlig och dessutom är det helt rätt att låta Gleeson leverera merparten av de skarpa replikerna. Vilket fynd han är här!

I västra Irland, i området kring Galway, där folk lever som de alltid har gjort - med stor skepticism till omvärlden - får Gerry Boyle ihop sitt dagliga bröd genom tjänsten som polisman. Han verkar dock föga entusiastisk över sin roll som lagens väktare och ser det mest som ett sätt att få ihop gratis droger och en lön som räcker till lite kul med prostituerade på sina lediga dagar.

Men när en stor knarksmugglingshärva antas ske i trakterna, bjuds FBI-agenten Wendell Everett (Don Cheadle, "Crash") in för att samarbeta med den lokala polisen. Den smarta, välklädda och välutbildade agenten kunde inte hitta en större motpart i slafsiga, rasistiska och storkäftade Boyle. Men som Everett tidigt uttrycker det "Jag vet inte om du är otroligt korkad eller otroligt smart" så visar sig Boyle med sina tveksamma metoder vara rätt man för jobbet.

"The Guard" är framför allt grymt välskriven med en pricksäker dialog. Lika rätt-castad som Gleeson, är även Cheadle och smågnabbandet dem emellan är en stor del av behållningen.

Mark Strong ("Kick-Ass") har även sin beskärda del av rappa kommentarer som knarksmugglaren Clive Cornell. Och Fionnula Flanagan ("Yes Man") som Gerrys mamma Eileen ger sonen en god match om att vara slängd i käften när hon bland annat uttrycker sin uppgivenhet över de andra gamlingarna på hemmet med ett "They are all so fucking boring".

John Michael McDonagh är förvånansvärt nog nästan en total nybörjare i långfilmssammanhang. Som regissör är det hans debut och lyckas han upprepa den här nivån i kommande produktioner kommer jag vara den första som står i kö.

Förutom bra manus och rollbesättning är "The Guard" dessutom skön att vila ögonen på. Till skillnad från de urtvättade grå och beiga tonerna från de brittiska filmer som går under benämningen diskbänksrealism är det här ett härligt färgstarkt foto - som märks inte minst när Boyles dyker upp på duken iklädd illröda kalsonger.

Som engelskfödd med irländska rötter kan McDonagh driva utan hämning med de båda nationaliteterna. Amerikanerna får sig en rejäl känga också, men det hela är gjort med sådan charm att jag tvivlar på att någon tar illa upp trots att klivet över PK-gränsen tas åtskilliga gånger.

Nej, nu får vi hoppas att distributörerna här hemma inser vilken otrolig pärla det här är - för "The Guard" förtjänar en stor publik och vi i publiken förtjänar så här bra underhållning.