The Heat 2013

Trots en välförtjänt Oscar på CV:t är Sandra Bullock fortfarande en bland filmkännare ganska föraktad skådespelerska som gjort några töntiga romcoms för mycket. Däremot går det inte att förneka att kvinnan har en fantastisk komisk talang och den får hon tacksamt nog utagera i den här ojämna rullen.

Hon matchas fint av Melissa McCarthy, som här återförenas med "Bridesmaids"-regissören Paul Feig. Bullock spelar en överambitiös men impopulär FBI-agent som skickas till Boston för att haffa en ökänd knarklangarboss. Hon tvingas slå sig samman med en högljudd, bråkig polis (McCarthy) vars oortodoxa metoder inte alltid går hem.

Trailern lovade inte gott och inledningsvis är det ganska illa. Våra båda stjärnor tampas med både tämligen osympatiska, självcentrerade karaktärer och scener och repliker som är långt ifrån så roliga som de utger sig för att vara. Men framför allt är det en förutsägbar, trist historia av typen käbblande omaka duo som måste tvingas samarbeta för att lösa ett fall... Det har gjorts ett oräkneligt antal gånger med varierande kön och etnicitet på huvudrollsinnehavarna.

Men efter nästan halva filmen händer något. Det blir riktigt roligt. Bullock och McCarthy ges lite mer svängrum, utvecklar kemin och släpper loss de komiska talanger de besitter. De ges en handfull hejdlösa situationer som bjuder på några sköna asgarv. Det är aldrig någon sofistikerad om ens smart humor (vilket den aldrig påstår heller), men roligt är det.

Sedan finns här - utan att filmen tar sig själv på för stort allvar - ett fint och i dagens samhälle relevant budskap kring systerskap och respekt kvinnor emellan. Ett lite ovanligt men likväl effektivt sätt att skildra den klassiska vänskapshistorien med två utstötta enstöringar som finner varandra i sin ensamhet.

Det är långt ifrån någon helgjuten film. Första halvan haltar som bäst och manuset hade gynnats av både en bättre story och fler roliga scener (lyckligtvis slipper vi tjockisskämt kring McCarthy). Att man slänger in en flirtig men aldrig utvecklad kärleksintrig med en nedtonad Marlon Wayans (finn felet i den meningen) är omotiverat på en rent pinsam nivå. Men i slutändan lämnar jag ändå salongen med ett leende på läpparna. Bullock och McCarthy underhåller med en skönt osofistikerat bakisrulle.