The Hunger Games 2012

The Hunger Games poster

Synopsis

Varje år lottas två ungdomar mellan 12 och 18 ut att delta i Hungerspelen. De skickas till huvudstaden för att stylas, tränas och intervjuas för att sedan delta i spelet där bara en vinner – den som överlever. 16-åriga Katniss Everdeen älskar sin lillasyster Prim, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt 12, men mot Hungerspelen har hon inget skydd. När det är Prims namn som dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen.
Ditt betyg
3.5 av 2,329 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Jake Bolin

21 mars 2012 | 22:05

Vuxen och angelägen ungdomssaga

Jodå, "The Hunger Games" överlever resan till filmduken med hedern i behåll. Filmen är inte felfri men lär definitivt generera fler nöjda än förtvivlade fans.

Mycket av förhandssnacket har gällt jämförelser med framförallt "Twilight"-franchisen men också med den tolv år gamla japanska kultrullen "Battle Royale", som utgår ifrån en liknande premiss som den första delen i Suzanne Collins ungdomstrilogi. Lyckligtvis finns här inte en enda stylat anemisk pojkvampyr i sikte, och "The Hunger Games" är ute i delvis andra syften än vad Kinji Fukasaku var när det begav sig. Även om barn begår grymheter mot barn på uppdrag av vuxna här också.

Vad gäller publikens förväntningar finns däremot en del likheter med framförallt vampyreländet: den första "Hunger Games"-boken har sålt över tolv miljoner exemplar bara i USA och trilogin har ockuperat bästsäljarlistor världen över, i sann Stieg Larsson-anda. På internet har Gary Ross ("Välkommen till Pleasantville", "Seabiscuit") filmadaption genererat spaltmil med förhandsrykten och förväntansfulla spekulationer. Det är inte särskilt svårt att förstå varför fenomenet är så populärt. Som en bitter kommentar till dagens rådande samhälleliga cynismer fungerar det framtidsdystopiska konceptet med fattiga barn som strider till sista blodsdroppen för att underhålla en uttråkad överklassmassa utmärkt. Det är den ultimata dokusåpan uppblandat med allehanda angelägna tankar om bland annat maktförhållanden och individens rätt till självbestämmande, idéer som i sig är inte originella på något sätt men som kombineras effektivt och framförs med patos och medkänsla för en yngre målgrupp.  

Dessutom med en ganska oemotståndlig hjältinna i centrum. Jennifer Lawrence kliver alldeles otvunget och självklart in i den rollen och understryker med sin prestation som Katniss Everdeen att hon kan komma att bli hur stor som helst. En lång stund känns det mesta i filmen lika helgjutet, de unga deltagarnas ångest inför den obarmhärtiga slakten illustreras effektivt under den första akten, och den djupt orättvisa framtidsvärld där vi befinner oss presenteras tacksamt utan överflödiga förtydliganden, med en förrädiskt vacker grön lövskog som fond.

När eftertexterna börjar rulla kan jag ändå inte låta bli att undra över varför Ross låter bli att ta tillvara på en del uppenbara och tacksamma möjligheter till känslomässig fördjupning. En tätare korsklippning med åskådarnas reaktioner på det gladiatorspel som registreras av tusentals kameror i direktsändning hade förstärkt filmens intensitet, framför allt efterlyser jag längre sekvenser som skildrar Katniss mammas och lillasysters våndor över att behöva bevittna spektaklet. Vad det lider blir en del deus ex machina-lösningar också tröttsamma: nu ingår det visserligen i konceptet med hungerspelen att anonyma sponsorer plötsligt kan bistå deltagarna med gåvor från himlen, bokstavligt talat i form av nedsläppta paket med sårsalvor och annat, men lite väl förenklande blir det ändå emellanåt. Stundtals tar vissa karaktärers utvecklingskurvor också för plötsliga språng (att gå in på detaljer i det sammanhanget utan att avslöja för mycket går inte), möjligtvis som ett resultat av att man har varit tvungen att forcera med klippsaxen för att inte göra filmen för lång.

Oavsett sådana reservationer får ändå filmversionen av en av samtidens mest lästa ungdomsbokstrilogier ses som mycket lyckad. "The Hunger Games" är omedelbart medryckande och tillryggalägger sina två timmar och tjugo minuter under fartfyllda, spännande och smärtsamma former. Elvaårsgränsen kan diskuteras då Ross knappast väjer för att visa hungerspelens brutalitet - barn som har ihjäl andra barn - men motiveras väl, förutom så klart av rent ekonomiska intressen, av att kameran inte dröjer kvar vid de döda kropparna i mer än någon sekund. Att utesluta de grymma elementen hade också varit fegt och sannolikt retat upp fansen till lynchstämning.

Plus i kanten dessutom för Woody Harrelsons försupna och - åtminstone till en början - desillusionerade hungerspelsrådgivare, som traumatiserad efter sina egna upplevelser i den grymma tävlingen motvilligt agerar mentor åt de unga huvudkaraktärerna. Och två plus för hans blonderade och vildvuxna page. Det ska bli intressant att följa både det hårsvallet och Katniss Everdeens vidare äventyr i kommande, givna uppföljare.

| 21 mars 2012 22:05 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
3
Skakigt värre Att överföra böcker till film kan gå lite hursomhelst. Det kan antingen bli Twilight eller Harry Potter, filmatiseringen av Suzanne Collins böcker är någonstans mittemellan och allting är lite skakigt, inte minst kameran. I ett sönderbombat land med en huvudstad som håller nationen med järnhand så har man delat upp området i 12 distrikt som vardera har en uppgift. Distrikt 2 har till exempel hand om vapen och distrikt 12 har kolgruvor och fattigdomen är stor där. I just distrikt 12 så lever Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) tillsammans med sin mor och sin syster Prim (Willow Shields). Katniss är den som tjuvjagar med bästa polaren Gale (Liam Hemsworth) och tillsammans lyckas de tillgodose sina respektive familjer med mat och pengar. När dagen då är kommen och Prims namn dras som tävlande i kommande års Hunger Games så ställer Katniss (med vetskapen om att Prim aldrig skulle överleva spelen) upp frivilligt för att ta hennes plats. Mannen som dras från distrikt 12 är Peeta Mellark (Josh Hutcherson) som verkar vara förälskad i Katniss. Tillsammans reser de till huvudstaden med sin mentor (och enda vinnaren från distrikt 12) Haymitch (Woody Harrelson) och sin stylist/guide(?) Effie Trinket (Elizabeth Banks). Gary Ross gör ett utmärkt arbete med att visa världen Panem och att bygga upp spänningen inför spelen. Ångesten, känslorna och nervositeten inför får de med på ett utmärkt sätt och allt spel för galleriet och sakerna bakom är väl utförda. Hur distrikten fungerar och det vardagliga livet är också bra. Kort och koncist: Han gör allting bra fram tills spelen börjar. Man kunde dock önska att spelen vore lite längre. Det är lite antiklimaktiskt och de går undan i lite väl hög hastighet med alldeles för lite som egentligen händer. Man bör också ge en känga åt den shaky-cam och ett öronbedövande ljud som spelas när ‘’blodbadet’’ går igång. Jag förstår att man vill försöka göra den PG-13 men det finns ett antal scener med slagsmål och lite groteska dödsscener där man verkligen inte ser någonting och det fungerar inte. Ross viker sig inte för att visa blod men kan kan se folk få en yxa genom sig utan att det ska se groteskt ut. Den ser ut att vara filmad i liknande manér som Nolans Batman-filmer och det gillar jag inte. Jennifer Lawrence visar vilken hög standard hon håller och hon är riktigt bra på att förmedla Katniss känslor. Problemet är dock att hon saknar karisma och det har hängt med henne i alla roller jag sett henne i. Katniss är skriven på ett sätt som gör att hon kan liknas vid en besserwisser och det blir svårt att verkligen känna för henne oavsett om hon är huvudkaraktär eller inte. Samtidigt är Josh Hutcherson mest pojksnygg och lite sådär mesig. Det är inte mycket som man fastnar vid, Liam Hemsworth får inte heller speciellt mycket att jobba med mer än att sitta ensam med avund i blicken när han bevittnar Peeta och Katniss i spelen. Resten är antingen alldeles för goda för att bli intressanta, kanonfoder med för lite speltid och kvicka dödsscener eller tråkigt överklassfolk med en pinne i arslet. Den som sticker ut och som stjäl scenen är Woody Harrelson med hans blonderade peruk. Hans halvt alkoholiserade, tuffa men välmenande Haymitch är alltid en fröjd att se på här. James Newton Howard gör ett fint track som lindar in en hyfsat fin upplevelse som är något överambitiöst. Den tar dig bort för stunden men filmen skakar lika mycket som kameran. 7/10
Läs mer
2
En jobbig science fiction-film som handlar om något skit, framkrystat. Enda pluset är att Catniss Everdeen ibland är riktigt snygg. (Sist jag såg skiten så föreföll hon inte särskilt snygg men smaken förändras med tiden). 2 av 5 i betyget.
Läs mer