Mupparna 2011

Kritiker och publik i hemlandet USA verkar älska den nya filmen "Mupparna". Betygen på diverse sajter ligger vansinnigt högt och det kan ju inte annat än höja förväntningarna. Jag tror aldrig jag har haft en så förvånad uppsyn i en biosalong förut. Jag satt nästan och kliade mig i huvudet för att försöka klura ut varför den här filmen hyllats så.

Visst, det är ju de älskade mupparna det handlar om. Det härligt naiva från det oskyldiga 70-talet då barnprogrammen hade ett lugnare tempo lyser igenom. Hela filmen genomsyras av glada färger och människor som brister ut i sång- och dansnummer. Och det är även lite roligt ibland när man driver med musikalgenren, som när man till exempel låter karaktärerna kommentera eller reagera på allt detta spontana dansande och sjungande som om det faktiskt inte är ett helt normalt inslag i vardagen.

Men bara för att man medvetet har gjort det här till en långsamt berättad historia så ursäktar inte det att filmen har blivit så här seg. Jag kan inte tänka mig att man hittar en ny generation mupp-fans bland dagens barn. I alla fall satt 6-åringarna i min publik och vred på sig och gäspade.

För oss redan frälsta fungerar det nog aningen bättre, men de riktiga belöningarna kommer med alltför långa mellanrum och är framför allt koncentrerade till filmens sista halvtimme.

"Mupparna" handlar om "dockan" Walter som bor med sin bror Gary (Jason Segel - "Dumpad", "I Love You Man") i en liten ort. Walter har alltid känt sig utanför alla de vanliga människorna, men det förändras när han råkar få syn på ett gammalt tv-program av "The Muppet Show". När Gary tar sin flickvän Mary (Amy Adams - "The Fighter", "Julie & Julia") till Los Angeles får Walter följa med. Men vid ett besök i den gamla mupparna-studion får de reda på att en elak miljonär (Chris Cooper - Bourne-trilogin, "The Town") tänker riva stället för att borra efter olja.

Walter bestämmer sig för att hitta mupparna och varna dem. Kermit inser att för att samla in pengar för att köpa den gamla studion måste de återigen sätta upp en show med hela det gamla gänget.

Under en roadtrip samlas alla de gamla mupparna ihop igen - Gonzo överger sin fabrik, Animal hämtas från hemmet där han försöker lära sig kontrollera sina raseriutbrott och Miss Piggy, som förstås är mest motvillig till att samarbeta, hittar man i Paris.

Filmen är bitvis rätt småputtrig och mysig och ibland blänker det till och blir både kul och sentimentalt på rätt sätt. Men det är först när man hör den gamla signaturmelodin och får ta del av de olika sketcherna som mupparna hittar på som det blir riktigt underhållande.

I varje "Muppet Show" gästas mupparna av en kändisvärd, men eftersom de filtklädda dockorna är så bortglömda i dagsläget får de ingen att ställa upp frivilligt. Istället kidnappar de Jack Black ("King Kong", "The Holiday"). Det hade varit en rätt skön "repris" om de använt sig av John Cleese som även när han var med i tv-programmet på 70-talet blev fastbunden, och släpptes bara loss om han genomförde sin roll som värd.

Men Jack Black fungerar riktigt bra han med. Min favoritscen i hela filmen är antagligen när han sitter i barberarstolen medan den sjungande kvartetten framför sin version av "Smells Like Teen Spirit".

Gary och Mary och problemen i deras förhållande har sin egna sidohandling i filmen. Den bryr jag mig inte särskilt mycket om. I en mupparnafilm är det alla de här varelserna som ska ha huvudrollerna och den här filmen bevisar att det inte blir bättre av att blanda in en massa annat. Med så många sköna samarbeten mellan mupparna och värdar som Alice Cooper och Peter Sellers känns det som om det är i de rollerna människorna gör sig bäst i muppsammanhang.

Både Jason Segel, som också varit med och skrivit manus, och Amy Adams karaktärer intar en fånig och överkäck musikalton rakt igenom. Historien tycker jag har visat att det är de bistra, bisarra och hårda typerna som gjort sig bäst som sidekicks i "The Muppet Show".

För mig gör den här filmen inte mycket annat än påminner mig om hur grymma mupparna kan vara, men jag skulle tipsa folk att kika efter några sköna gamla klipp på nätet istället för att se den här versionen.