Källan 2012

Sexvägran är knappast ett nytt koncept, varken i film eller verklighet, men i händerna på franska regissören Radu Mihaileanu blir det ändå fräscht och provocerande. Löst baserad på verkliga händelser, inspirationen kom från en fem rader kort notis i någon turkisk tidskrift, berättar "The Source" om en liten fattig bergsby i Marocko. Det är kvinnornas uppgift att hämta vatten från källan, som ligger en bit utanför byn. Vägen dit är knepig och långt ifrån ofarlig, och en dag säger en kvinna ifrån — männen kommer inte få någon kärlek förrän de börjar hämta vatten själva eller ser till att vattenledning dras till byn. Hon, Leila, får med sig andra kvinnor men det dröjer inte länge innan männen slår tillbaka, båda bildligt och bokstavligt.

Radu Mihaileanu, även manus, genomför en enorm balansgång och håller sig borta från alla gråzoner. Det är tydligt vad han tycker, han står på kvinnornas sida, fast visar det utan övertydlighet, utan att trycka det i halsen på oss, utan att någonsin vara ensidig. Leilas make är ett utmärkt exempel, som egentligen står på hennes sida, som stöder hennes kamp, men som ju längre den pågår får allt svårare att hantera konflikten mellan det upplysta och traditonerna. Ett annat är kvinnorna som försvarar traditionerna, försvarar ojämlikheten, trots att framsteg vore dem till gagn. Mihaileanu väver dessutom in sidohistorier, som ett besök från Leilas förflutna, på ett snyggt sätt, aldrig utan att bli tilltrasslat.

Det låter som en tung film, och när protester övergår till våldtäkt par emellan är det också det, men kasten är hela tiden tvära mellan humor och hustrumisshandel, mellan skratt och förfäran. Det är en rolig film där det roliga ofta fastnar i halsen.

Researcharbetet på "The Source" var långt och ingående, vilket syns i alla aspekter, från den rakt igenom trovärdiga känslan av livet i en fattig bergsby till hur kvinnorna pratar när männen inte är närvarande. Just dessa privata samtal ger en intressant inblick i känslor och sinnesstämningar man aldrig annars fått veta. Och jag älskar verkligen kvinnorna i den här filmen, speciellt Leila som är den första som står upp, och mor Gevär (det är vad hon kallas); den coolaste kärringen sedan mannaminne, och jag säger kärring med största respekt, hon tar inte skit, hon bits, en skjutjärnskvinna.

Det här är en skildring av ett muslimskt samhälle, det blir enkelt att skylla ifrån sig, säga att det där är sådant som händer i en outvecklad religion eller i en liten fattig bergsby där de inte vet bättre. Så skulle aldrig ske här. Inte i ett modernt samhälle. Inte i Sverige.

Men det gör det, dagligen, det är en del av vårt samhälle. Inte på exakt samma sätt som skildras i "The Source", sant, men tänkandet finns här, medvetet eller omedvetet är vi i grund och botten precis likadana, och vi har inte fjärten av en chans att bli ett verkligt jämställt samhälle innan vi inser det. Därför är "The Source" inte bara en ruskigt välgjord, rolig och rörande film, den är dessutom jävligt viktig.