Top of the Lake 2013-2017

Precis som alltid i Campions filmer ("Pianot", "Holy Smoke", "Bright Star") är det en kvinna i huvudrollen. Elisabeth Moss (mest känd för rollen som Peggy Olsen i "Mad Men") är kriminalutredaren Robin Griffin. Hon är på besök i sin hemby Top Lake när den tolvåriga, gravida flickan Tui försöker ta sitt liv genom att dränka sig. Tui är dotter till Matt Mithcam, en våldsam man med makt över det isolerade samhället. Samhället försörjs av den drogtillverkning som han och hans söner bedriver i deras hem. När Tui försvinner dras Robin in i polisarbetet för att hitta henne och få klarheter i det sexuella övergrepp som hon har blivit utsatt för. Utredningen går hand i hand med Robins bearbetning av sin egen historia.

Elisabeth Moss är en fantastisk skådespelare och är en av de stora behållningarna med "Mad Men". Jag tycker att hon påminner om Claire Danes (som också blev känd genom en TV-serie, "Mitt så kallade liv") i sitt sätt att göra sina karaktärer komplexa med mindre smickrande drag. Karaktärer som är lätta att bli berörda av eftersom det går att identifiera sig med dem. Anna Paquin, som Campion regisserade i "Pianot", blev först tilldelad rollen men sa nej på grund av att hon väntade barn. Det hade varit kul att se en återförening mellan Campion-Paquin-Hunter, men det var nog lika bra att det blev som det blev för jag har svårt att tro att det kunde bli lika bra med någon annan än Moss i huvudrollen.

Den andra huvudrollsinnehavaren i serien är naturen. Precis som "Pianot" utspelar sig "Top of the Lake" i den nyzeeländska landsbygden och är fylld av kameraåkningar över de vidunderliga bergen och sjöarna. Den påminner mycket om "Twin Peaks" i sitt sätt att vara nyskapande och udda. Båda serierna har en kuslig stämning, skruvade karaktärer och låter naturen få en central roll.

Det är egentligen en ganska ordinär deckarhistoria. Det handlar om en envis och engagerad polis som utreder ett fall, ett fall som visar sig ha flera beröringspunkter med hennes eget liv. "Top of the Lake" är dock långtifrån en "standard-söndagsdeckare" just tack vare miljöerna, figurerna och det tydliga feministiska anslaget. Campion använder sig av något välkänt (en polisutredning) för att skildra något större i form och handling. Jag gillar att gåtan kring Tuis försvinnande snabbt hamnar i skymundan och att fokus istället hamnar på att väcka svåra frågor. Samhället Top Lake, med eget själstyre, är fyllt av kvinnoförakt och allt skuggas av den makt männen besitter mot kvinnorna. Parallellt med Tuis försvinnande bygger en grupp medelålders kvinnor upp ett litet alternativt samhälle i form av containrar på en äng. Kvinnornas överordnade är den andliga GJ (Holly Hunter), en kuf med långt silvergrått hår (inte helt olik Campion själv till det yttre), som har skapat denna plats som en fristad för kvinnorna som av olika anledningar dragit sig undan från samhället. Platsen där det inte existerar några män och därför inget hot om våld kallas passande nog Paradise. De patriarkala strukturerna i "Top of the Lake" är som en snabblektion i genusvetenskap på universitetet. Kvinnolägret blir som en motpol (ett matriarkat) till det övriga samhället (patriarkatet).

I "Top of the Lake" finns det gott om män som hatar kvinnor men likväl gott om kvinnor som vägrar vara offer och därför ständigt är beredda att slåss. Och Robin har ganska mycket gemensamt med vår Lisbeth Salander, inte utseendemässigt men i sina erfarenheter och i sitt sätt att aldrig låta någon sätta sig på henne. Även karaktärerna runt Robin är väldigt nyanserade med många bottnar, framförallt Peter Mullan som Matt och Thomas M. Wright som barndomskärleken Johnoo. Det är lätt att utropa (som jag först gjorde) "alla män är svin" men vid en närmare anblick är inte alla män onda utan det är snarare hålan de bor i som är ond, där patriarkatet byggts upp under en lång tid. I serien finns inga jovialiska karaktärer, ingen ler eller skrattar och alla bär omkring på en stor eller en liten ryggsäck fylld med ångest. Det är plågade människor och jag tror att serien kan skrämma iväg många. Ibland är den för mörk och ångestfylld men precis som i sina filmer räds inte Campion humor och det medför en behaglig motvikt.

Jag är väldigt kluven till serien. Den har så många kvalitéer, framförallt i tematiken, miljöskildringarna och att den är så välspelad in i minsta roll. Men på den andra sidan finns en del brister som inte går att förbise. Några avsnitt är direkt långsamma och syftet med kvinnolägret i Paradiset känns stundtals krystat för resten av handlingen. Det blir ibland för konstigt och otillgängligt. Eftersom jag inte får veta något om GJ och kvinnornas bakgrunder har jag svårt att bry mig om dem och därför drar bihistorien ner mer än det tillför även om jag uppskattar originaliteten. Upplösningen är inte heller helt tillfredställande. För mig är modet och idén bättre än genomförandet men den stannar kvar i mitt medvetande långt efter jag har tittat klart. Sådant måste alltid premieras."Top of the Lake" är nästintill omöjlig att betygsätta, den är för spretig och jag har för många blandade känslor till den. Samtidigt är mitt jobb att även betygsätta och då friar jag hellre än fäller. Mitt råd är att titta på serien och få en egen uppfattning för det är den verkligen värd.