War Horse 2011

”War Horse” handlar om en häst. 

Okej, det kanske är en aningen förenklad beskrivning, men det är lika bra att göra det klart redan från början. Det är fyrbenta Joey som har huvudrollen här, och är man helt ointresserad av hästar så kanske man ska fundera en gång till över att välja den här filmen.

Filmen börjar precis vid Joeys födelse. Vi får sedan följa honom på en aktion där den fattiga och försupna farmaren Ted (Peter Mullan – "Trainspotting") får för sig att det är en bra idé att köpa den ståtliga hingsten istället för den arbetshäst familjen verkligen behöver. Sonen Albert (nykomlingen Jeremy Irvine) tar på sig att träna Joey så att familjen inte ska förlora gården och allt de äger, och det är Albert som innehar den mänskliga huvudrollen i ”War Horse”. 

När Första Världskriget bryter ut behövs hästarna till armén och pappan väljer att sälja. Det är nu vi verkligen får börja följa Joeys resa. Han hamnar först hos en sympatisk brittisk officer, men snart är det några tyska unga soldater som rider honom och efter det hamnar han hos en sjuklig fransk flicka och hennes morfar (alltid begåvade Niels Arestrup – "En profet", "Mitt hjärtas förlorade slag" – och som förutom Emily Watson utgör det mest kända namnet i ensemblen).

Jag är inte helt med på vad Spielberg försöker göra med filmen. För oavsett om det är att verkligen göra Joey till den karaktär vi sympatiserar med och oroar oss för, eller om Joey mest används som något att hänga upp berättelsen på, men att det egentligen handlar om alla de människor han möter – så blir det inte riktigt rätt. 

För även om Joey beskrivs som en helt fantastisk och makalös häst som klarar allt så är det mycket prat och lite verkstad. Vi får knappast se några underverk ske, utan för tittaren framstår Joey visserligen som en väldigt vacker och även snabb häst, men han vägrar helt att hoppa och även inlärandet i början är långt ifrån något mirakel. 

Fokuserar vi istället på människorna så är det verkligen en samling intressanta karaktärer, alla med sina egna berättelser och bekymmer. Men det hoppas för snabbt mellan dem, vilket gör att så fort man lärt sig gilla någon och börjar bry sig om hur det ska gå för den så är det dags för en ny riktning. Hur lättfärdigt man hanterar de tyska unga männen är verkligen i grövsta laget och lämnar ett stort tomrum. 

Här tycker jag att filmskaparna verkligen missar en chans – för det ser lovande ut att man inte direkt tar ställning i kriget utan visar dess fasor från båda sidor iochmed att vi får se det ur de här tyskarnas perspektiv för en kort stund. 

Efter ett par hopp till har jag nästan tappat bort tanken på Albert och att de två ska mötas igen känns inte speciellt viktigt. Det är också någonstans här i mitten som det börjar kännas långt. Inte konstigt – vi pratar nämligen om nästan två och en halv timme film och det hade absolut kunnat kortas. 

Men efter allt detta gnäll så måste man ändå medge att, även om en del klassiska och ibland kanske lite billiga knep används, så kan Spielberg det där med att locka fram känslor. Han vet vilka strängar han ska spela på för att skapa dramatiska, spännande och ibland hjärtskärande scener. Ingen är väl en sådan mästare på stora vyer som de kulliga landskapen i brinnande solnedgång eller flygbilderna över slagfält där lemlästade män och djur ligger utspridda i hundratal. 

”War Horse” ger helt klart en bild av det helvete Första Världskriget var och hur många som fick offra sig. Skyttegravsscenerna är så fulla av lera, explosioner och blod som man kan föreställa sig men den lilla människan finns där också även om det mer är ett potpurri av personer som filmen snuddar vid snarare än ett par vi verkligen får lära känna. Något som är speciellt synd eftersom det finns gott om gedigna skådespelarinsatser här som hade kunnat lyfta mycket mer om utrymme fanns. Till sist finns här också de fattigas kamp mot de rika översittarna.

Kort och gott – ”War Horse” är en sådan där storfilm som passar många för att den är så teknisk fin som den är och samtidigt oförargerlig. Den sticker inte ut med något unikt, men det var nog heller aldrig meningen.