American Gangster 2007

USA är ett splittrat land under det sena 60-talet. Unga amerikaner dör varje dag i ett poänglöst krig, Richard Nixon ska strax säga ”I’m not a crook”, och mitt i Harlem står Frank Lucas (Denzel Washington), efter sin mentors död, som ledare för en stor organiserad brottslighet. Borta i New Jersey sitter snuten Richie Roberts (Russell Crowe) med barnavårdsproblem och korrupta kollegor. Frank Lucas säljer heroin, och Richie Roberts jobb blir att stoppa honom.

Frank Lucas hämtar inspiration till sitt maffiasyndikat från helt vanliga stereobutiker: sätt låga priser, och sälj mycket. Han ser inte sig själv som en gangster, utan en affärsman. Ingen fuling, utan en strateg, och visst visar han upp en intressant vinkling av entreprenörskap. En vinkling där man skjuter folk i huvudet, och åker båt i thailändska djungeln för att hitta de bästa varorna. Den delen är väldigt intressant, och de hade gärna fått utveckla det mer.

Tyvärr fungerar det inte lika bra att visa Frank Lucas mer privata sidor. Han är en familjefar som köper stora hus till sin mor, men då och då utför han mycket brutala våldsdåd. Regissören Ridley Scott vill påminna oss om att Frank har detta i sig, men det blir bara konstlat, tycker jag. Det blir aldrig som i t.ex. ”Scarface”, där Tony Montana hela tiden tänjde på gränserna för våld, eller i ”Public Enemy” där man visade att James Cagneys Tom hade det i sig, dag och natt. Franks våldsamma sida blir mer en pekpinne till publiken, och det upprepas allt för många gånger utan att leda till något.

Kalla mig traditionell, men jag gick in i salongen och väntade mig en slags mental duell mellan Russell Crowes snut och Denzel Washingtons gangster. Det är det verkligen inte. De har inte vetskap om varandra förrän långt in i filmen, och det blir mer uppenbart att dessa män egentligen kämpar mot samma motstånd. Nej, den riktiga skurken i ”American Gangster” har vi i den korrupta kriminalaren Trupo, underbart spelad av Josh Brolin, men tyvärr är Trupo en aning underanvänd. Scott skulle ha utvecklat honom en hel del mer, nu för han mest gå runt och vara butter över allt och alla. Trots det misstaget är det Brolin som stjäl showen. Han är helt lysande med sin borderlinestörda och vovveskjutande snut, och Brolin ger sannerligen ordet skitstövel ett nytt ansikte.

”American Gangster” är lite väl lång för sitt eget bästa, och det tar ett tag innan vi kommer in i filmens väsentliga handling. Den hade mått bättre av ett effektivare manus, och mer Josh Brolin. Jag väntade mig mer av resultatet, men detta är ju ändå bra. Filmen har ett starkt kort i och med Ridley Scotts eminenta personregi, och med sådana här skådespelare blir det inte fel. Denzel Washington är Denzel, och Russell Crowe är Russell. Och det är sannerligen långt ifrån odugligt.