Förr eller senare exploderar jag 2014

Romantik Drama
USA
126 MIN
Engelska
Förr eller senare exploderar jag poster

Synopsis

Hazel och Gus är två ovanliga tonåringar som har en hel del gemensamt; en kvick och syrlig humor, ett förakt för det traditionella och en kärlek som tar med dem på en oförglömlig resa. Baserat på den bästsäljande boken av John Green om det roliga, spännande och jobbiga i att leva och att vara kär.
Ditt betyg
3.9 av 1,933 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
The Fault in Our Stars
Biopremiär
22 juni 2014
DVD-premiär
10 november 2014
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
20th Century Fox
Åldersgräns
11 år
Längd

Recensent

Jonna Vanhatalo

1 juni 2014 | 21:01

Oerhört gripande kärlekshistoria

"Förr eller senare exploderar jag" är en oerhört gripande kärlekshistoria som verkligen känns, utan att för den skull bli för sentimental eller smörig.

"Förr eller senare exploderar jag" är den något knepiga svenska titeln på boken "The Fault in our Stars" av John Green från 2012 och nu alltså även filmen som bygger på den litterära förlagan.

Det där felet i ens stjärnor, från originaltiteln, syftar på ödet som ibland vill annorlunda och när det annorlunda betyder som för berättelsens huvudkaraktärer, att leva med och antagligen för tidigt dö i cancer, då är det väldigt många fel i stjärnorna. Fast vad kan man göra om felet ändå är där, med döden hotande runt i princip vartenda hörn? Jo, leva. Leva ännu mer. Ta till vara på tiden man har. Älska så mycket man bara kan och förhoppningsvis bli älskad tillbaka. Det kan man göra.

"Förr eller senare exploderar jag" är Hazel Grace Lancasters berättelse. Hazel är en 17 årig tjej med långt framskriden lungcancer och med sig som en ständig påminnelse om sitt tillstånd måste hon ha sin syrgastub som hon alltid går och släpar på. På sina föräldrars inrådan börjar den något nedstämda tonåringen i en stödgrupp för ungdomar med cancer, då just depression är en tråkig biverkning av, inte så mycket cancern i sig utan snarare, som Hazel själv uttrycker det - det faktum att man håller på och dör av den. Under andra mötet med gruppen träffar hon den enbente Augustus Waters, en ung kille som själv precis överlevt skelettcancer och tycke uppstår.

Shailene Woodley som Hazel och Ansel Elgort som Augustus (senast spelade de bror och syster i tonårsdystopin "Divergent") passar verkligen bra som det tappra unga paret vars stjärnor felar. Speciellt Woodley är fenomenal. Denna unga kvinna går från klarhet till klarhet och jag kan inte nog uttrycka min beundran för hennes känsliga men samtidigt intensiva och fullständigt övertygande gestaltning av den brådmogna och ack så älskvärda Hazel. Även Elgort funderar väl som den mer levnadsglada och något teatrala Gus. Han kanske inte hela vägen känns lika trovärdig som Woodleys Hazel, men det går an då han ju faktiskt är en person i hennes berättelse och alltså för oss övriga framställd genom hennes ögon. Kemin och samspelet dem emellan är hur som helst helt rätt och ordentligt sprakande varför jag utan tvekan köper varje steg av deras förälskelse.

Detta är en väldigt vacker kärlekshistoria och även om kärleken uppstår i en på många sätt sorglig och mycket svår cancerkontext så tar det svårmodiga aldrig över. Visst blir jag hela tiden påmind om den verklighet som omger de två, men faktiskt glömmer jag det nästan lika ofta och myser ikapp med att deras kärleksrelation blommar. Det är så fint att se deras förväntansfulla ansikten lysa upp så fort telefonen piper till och sedan få ta del av den oemotståndligt gulliga och samtidigt pirriga konversationen i de animerade sms-bubblorna som ploppar upp på duken med jämna mellanrum. Men även om det som sagt är otroligt gripande, jag berörs till tårar flera gånger under de två timmarna som filmen är, så är skrattet och leendet hela tiden lika närvarande som gråten.

Efteråt fylls jag, mitt vemod till trots, av en sällsamt livsbejakande känsla och jag tänker att fel i de där stjärnorna (hur mycket fel det än är), kan faktiskt bli lite rätt ändå.

| 1 juni 2014 21:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (4)
4
Har nu ikväll varit på bio och sett Josh Boone´s "The Fault in Our Stars" som handlar om två tonåringar Hazel och Gus som träffas på ett stödgruppsmöte för cancersjuka. Hazel kan nu umgås med någon annan än sin syrgastub som hon måste dra med sig var än hon går. Deras vänskap leder till kärlek. Den här filmen blev jag tipsad om i Februari i år av min arbetskollega Emma och när jag såg trailern för första gången så blev jag lite blöt i ögonen redan då. Jag var riktigt taggad inför den här filmen och jag tycker att det här är en mycket bra och underbar film som bjuder på både skratt och tårar. Detta romantiska drama har mycket känslor och väcker också mycket varma känslor. Shailene Woodley som spelar Hazel gör möjligtvis sin bästa rollprestation hittills och visar mycket trovärdighet, dessutom visar hon också hur himmelens vacker hon är även när hon har kapat av sitt otroligt vackra hår. Ansel Elgort som spelar Gus gör också en mycket bra rollprestation. Laura Dern spelar Hazel´s mycket förstående mamma och hon visar att hon är fortfarande en skådis att beundra. Willem Dafoe dyker också upp som en dryg författare och här kan jag inte heller klaga. "The Fault in Our Stars" är baserad på John Green´s bok med samma namn och efter att ha sett den här filmen så blir man sugen att få läsa boken. Musiken i filmen är mycket bra och det bjuds även på en svensk referens som "Bomfallarella", något svensk hip hop som Willem Dafoe´s karaktär helt plötsligt spelar upp i en scen. Trots att jag blev blöt i ögonen så gick jag ut från salongen med ett leende på läpparna för att den var mycket underbar film. Jag kan rekommendera denna film riktigt mycket Filmen får 4/5 i betyg
Läs mer
4
Hazel är en tjej som har genomgått åtskilliga cancerbehandlingar under merparten av hennes liv. När hon deltar i en stödgrupp för cancersjuka ungdomar så träffar hon Gus. Hazel och Gus börjar umgås och de kommer till att förändra varandras liv för alltid... En välgjord, välspelad snyftare! Josh Boone har tidigare regisserat "Stuck in Love" en film som jag såg för en tid sedan och som jag tyckte var helt ok. (recension kommer snart) Nu är han tillbaks med råge och har här regisserat "Förr eller senare exploderar jag" som bygger på den bästsäljande romanen med samma namn. Jag har inte läst boken så jag kommer bara utgå från filmen och vad jag tyckte om den. Josh Boone ska tydligen ha jobbat en period med ungdomar som drabbats av cancer inför inspelningarna av "Förr eller senare exploderar jag" och det märktes verkligen. Skådespeleriet var riktigt bra och de båda huvudrollsinnehavarna kändes verkligen som två genuina personer. Shailene Woodley och Ansel Elgort har spelat mot varandra tidigare i "Divergent" men då spelade de syskon. Detta kan vara en av de anledningarna till att deras relation kändes så äkta, oavsett så var skådespelarinsatserna riktigt bra. Även de olika familjerelationerna kändes som att man investerat mycket tid i. De kändes äkta och inte sådär fyllda med dåliga intriger som romantiska "fjortisfilmer" brukar vara. Sen tyckte jag även att filmen bjöd på en del överraskningar, den följde inte riktigt den där "klassiska kurvan" som sådana här filmer brukar följa och detta kändes också uppfriskande! Det som jag störde mig på i den här filmen var att man sa tidigt in i filmen att detta inte skulle vara en "sockersöt historia, med varken trubadurballader eller stråkar" men delvis så var filmen uppbyggd av just detta... Det störde mig inte att de hade med smörig musik, men denna underminerades av tillkännagivandet i början av filmen. Antingen skulle man struntat i den meningen, eller så skulle man valt bort vissa musikaliska moment. Jag vill verkligen poängtera att detta var en fin historia som fick tårarna att rinna och trots synpunkten ovan så fungerar filmen galant! Om ni vill se min videorecension, klicka på länken nedan: https://www.youtube.com/watch?v=k7KYQUYaN4M
Läs mer
4
Ville den gångna helgen överraska min flickvän genom att bjuda henne på bio och för att göra henne glad så valde jag en "chick flick" då hon varit så snäll mot mig genom att följa med på allehanda sci-fi-, fantasy- och actionstänkare. Jag hade väl inga egentliga förhoppningar om att denna filmen skulle vara något för mig när vi satte oss i biosalongen. Väl sittandes så blev jag varse om att jag var sånär på den enda killen i rummet och det stämde väl egentligen ganska väl överens med bilden jag hade av denna filmen innan jag sett den. Nu till hur filmen var: Var den så snyftig och cheesy som jag hade trott innan? NEJ, det var den verkligen inte! Visst var den övergripande sorgsen men det är inte det filmen (troligtvis boken också, duh) centreras runt. Nej, det är om jag förstått filmen rätt "hopp" som är den centrala handlingen i filmen. Hoppet om att finna sann kärlek/vänskap och hoppet om att hinna leva ett fullvärdigt liv även om livet och ens egen evighet är kortare än vissas. Hoppet om att finna ljuspunkter i vardagen och hitta en anledning till att le även när det är som svårast. Jag blev tagen på bar gärning av min käresta när jag ömsom satt och log som ett barn på julafton och ömsom satt och storgrät som om jag vore Nalle Puh som just fått reda på att all världens honung tagit slut. Oerhört välspelat, speciellt av Shailene Woodley som är en given storstjärna i en inte allt för avlägsen framtid. Jag har inte läst boken och kommer nu när jag sett filmen troligtvis inte att göra det heller men om boken är i närheten så pass bra som filmen så har den där John Green något speciellt som författare och jag hoppas att han blir så stor som det bara går inom sitt gebit. Jag trodde aldrig att en kille jag bara sett rabbla intressanta fakta på youtube någonsin skulle få mitt hjärta och min hjärna att kapitulera rakt av. Kudos Mr Green!
Läs mer
Visa fler