Men In Black II 2002
Synopsis
Info
Påkostad men tom uppföljare
När vi sist lämnade J (Will Smith) och K (Tommy Lee Jones) så hade den sistnämnda gått i pension och fått minnet raderat för att kunna återförenas med sin fru medan J parats ihop med ny partner. Nu, några år senare, byter J ut sina partners som han byter sina underkläder. Klart han saknar gubben, svårt att mäta sig med TLJ. Sagd gubbe har blivit singel och jobbar på posten. När en sniken utomjording (gamla "Twin Peaks"-donnan Lara Flynn Boyle) dyker upp och ställer till trubbel måste man av utstuderad anledning återvärva K till Men In Black.
Det är inte konstigt att man gör en uppföljare till en av 90-talets mest populära science fiction-komedier med en populär megastjärna och en respekterad Oscarvinnare i huvudrollerna. Vad som är konstigt är att regissören Barry Sonnenfeld, trots praktiskt taget samma originalgäng (inklusive Rip Torn och några välbekanta biroller) inte lyckats åstadkomma något bättre än det här spektaklet.
För här är det högljudd action, (många illa digitalt animerade) specialeffekter och buller och bång för hela slanten. Det är påkostat och det syns. Men det finns tyvärr lite anledning att bry sig. Storyn känns bara som en ursäkt för att knåpa ihop en film med en säljande titel. Karaktärerna gnabbas som vanligt utan att egentligen ha något vettigt att göra. Anledningen att dra in Jones rollfigur i soppan känns halvhjärtat motiverad som bäst. Lagom skymtade originalfigurers charm (inklusive en talande hund) dras ut till en påfrestande bristningsgräns här.
En avsiktlig glimt i ögat är alldeles för påtaglig och välutformad för att den första filmens glada atmosfär ska infinna sig och resultatet stinker massproduktion. Det är synd och skam för finns gott om talang både bakom och framför kameran. Boyle är en fröjd för ögat som skurk med några fräcka repliker och Johnny Knoxville gör vad han kan med en ganska slätstruken sidekick (som oförklarligt försvinner halvvägs i filmen). Stackars Rosario Dawson (som dock bevisat sig själv senare i några Robert Rodriguez-rullar) har fått en ytterst otacksam roll som söt servitris och oundvikligt kärleksintresse till Smith - hennes karaktärs slutgiltiga poäng gör inte saken bättre.
"Men In Black II" får, om man ska vara snäll, tiden att gå. Direkt tråkigt är det inte, visst finns här några inspirerade inslag och skämt samt tacksamma cameo-roller (inklusive en numera avliden poplegend). Men med tanke på hur rolig, charmig och underhållande originalfilmen var så önskar man att filmskaparna hade lagt ner mer tid på ett bra manus och poänger än påkostade actionsekvenser och specialeffekter. Det är högljutt men ekar tomt.