Jag befinner mig på IMAX i centrala London, ihop med inbjuden press och andra lyckliga gäster som snart ska få se nio minuter ur sommarens stora äventyr: "Star Trek Into Darkness". Har själv aldrig varit något fullfjädrad Trekkie, men dagen till ära har jag iallafall sett om den första filmen och försökt uppdatera mig på karaktärerna och alla de tidigare filmerna och serierna.
Än en gång vill jag varna alla fans och de som föredrar att se sina biofilmer med så lite förhandsinfo som möjligt - till förmån för alla er andra spoilerjunkies (som undertecknad) är texten nedan en detaljerad redogörelse av filmens inledande scener. Vill du verkligen gå "into darkness" när filmen har biopremiär i maj, scrolla längre ner där producenten Bryan Burk istället berättar kring sitt arbete med Abrams och om filmens storlek jämfört med den förra.
Kvar? Då kör vi!
Lamporna slocknar och allas blickar vänds mot den jättelika duken. Nu förstår jag varför IMAX:s 3D-brillor är dubbelt så stora som hos SF - duken fyller hela mitt synfält trots att jag vanan trogen satt mig långt bak. Jag är redo att slukas in i ett sci-fi-äventyr.
Prologen introduceras av regissören J.J. Abrams. Tyvärr är han inte på plats personligen - "jag jobbar med att få klart de resterande 111 minuterna", förklarar han. Istället lämnar han över till Benedict Cumberbatch, Alice Eve och Simon Pegg... Eller?
Därefter följer ett klipp med Pegg, som beklagar att han inte heller kunde vara på plats: "Till skillnad från Eve och Benedict har jag ett jobb att sköta", skämtar han. Den brittiske komikern förklarar att han visserligen är i London men klipper klart sin film "The World's End". Publiken brister ut i skratt flera gånger, när han råkar citera fel filmserier: "May the force be with you!"
Från skratt kastas vi snabbt till några dramatiska scener.
"Star Trek Into Darkness" börjar med en väckarklocka inställd på 05 på morgonen. En man och en kvinna stiger upp ur sängen. Han stirrar sorgset ut genom fönstret på ett kyligt framtids-London. Året ("stardate") är 2259.55. Det kommer inte att bli en trevlig dag.
Paret kör utanför stan (eller svävar dit i sin framtidsbil, såklart), till vad som liknar ett sjukhus. Hon brister i gråt när en läkare möter upp med dystra besked. De går in till en liten flicka, troligen deras dotter, som verkar ha legat där en väldigt lång tid. Kvinnan placerar en nalle i hennes livlösa famn och kramar om hennes hand.
Filmens första replik kommer från Benedict Cumberbatch ute på sjukhusets terrass (som vi redan vet är han filmens skurk). Dramatisk inåkning på hans ansikte: "Jag vet hur vi kan hjälpa henne."
Samtidigt, på en helt annan planet, flyr två maskerade individer från ett antikt tempel. Vi befinner oss i vad som påminner om en djungel, med en ilsken jättevulkan i bakgrunden. "Class M Planet Nibiru", enligt texten. Enda skillnaden mot Jorden är att den här djungeln är röd, inte grön. De flyende jagas av en grupp riktigt uppretade urinvånare, sminkade i kritvitt.
När de kastar sina huvudbonader känner vi igen dem som Bones (Karl Urban) och Kirk (Chris Pine). En hotfull varelse dyker upp framför dem som Kirk i farten råkar döda. Det var deras flyktväg, meddelar Bones. Urinvånarna har beväpnat sig med spjut så våra hjältar springer vidare. De håller kontakt med Sulu (John Cho) och Uhura (Zoe Saldana) som cirkulerar i en rymdskyttel ovanför. Vulkanen spyr aska och gör det omöjligt för piloterna att rädda sina vänner. Vi får veta att vulkanen kommer att explodera vilken sekund som helst, och därmed förstöra hela planeten Det verkar som att vad Kirk och Bones än gjorde, var det bara för att hjälpa befolkningen.
Uppe i skytteln har Spock en reservplan. Han har dragit på sig en värmeskyddsdräkt och vad vi förstår ska han släppas ner i vulkanen. Det går inte helt enligt planen, han faller ner men hamnar åtminstone på en klippa, en av de få som finns kvar i den bultande lavan. Sulu försöker hålla skeppet rakt men har noll sikt. Han är tvungen att överge Spock och de andra på marken.
Spjuten viner genom luften och det finns ingen tid att döda. Kirk fick med sig en pergamentrulle från templet som han i farten hänger upp på ett träd. Den hindrar några av deras förföljare, som stannar till inför den heliga skriften. Själva har de nu kommit till en avsats, där de utan att tänka sig för hoppar ner mot vattnet. Där nere i djupet, visar det sig, gömmer sig moderskeppet Enterprise och resten av besättningen. Scotty (Simon Pegg) möter upp med att skälla ut dem för vilken korkad idé alltihop var.
En mycket mer akut fråga kvarstår, hur ska man rädda Spock? Den där högteknologiska jätteväskan han fick med sig är visst tänkt att på ett eller annat sätt stoppa utbrottet, eller åtminstone minska dess skador. Urinvånarna som tappat sitt byte oroar sig för det oundvikliga.
Ombord på Enterprise är man inte eniga om hur han själv ska kunna överleva. Ska de tvingas offra en av sina egna för att kunna rädda desto fler? "Han skulle låta dig dö", säger Bones till Kirk. Inne i vulkanen har Spock armerat bomben, men miljön blir allt mer hotfull. Han förbereder sig på det värsta. Den där oväntade räddningen, som varje erfaren biobesökare är beredd på, den som borde dyka upp vilken sekund som helst nu hinner aldrig komma innan klippet tar slut...
Spänning, dramatik, äventyr, ett moraliskt dilemma och en gnutta humor - det finns ingen brist på känslor i den här korta introduktionen. Precis som förra gången kastas vi rakt in i händelsernas centrum, i en väldigt Indiana Jones-aktig jakt. Magnifika miljöer i 3D (och det jättelika IMAX-formatet) skadar ju heller inte. När Kirk och Bones kastar sig utför klippan, håller jag andan.
(Det ska också tilläggas att bilderna ovanför inte illustrerar scenerna jag har beskrivit. Däremot ser du ett par korta sekvenser från jakten på Nibiru vid 0:15 i trailern nedan, och inifrån vulkanen vid 0:29 och 0:36.)
Jag vet inte om scenerna på Nibiru kommer ha någon större betydelse för filmens senare delar, det kändes mer som ett sätt att kicka igång filmen med lite fart och också gå närmare in på hur den fredsbevarande Federationens vardag kan se ut. Men det ska klart bli intressant hur Spock överlever - och hur teamet hanterar detta när alla var inställda på hans ofrånkomliga död.
Det var bara de första nio minuterna från "Star Trek Into Darkness", så av naturliga skäl har filmens bad guy knappt hunnit skymta förbi. Mer än så får vi just nu inte veta om karaktären, som av Cumberbatch beskrivs som ett "enmans-massförstörelsevapen". Samtidigt har han under sin väldigt korta entré inte gjort annat än sträckt ut en hjälpande hand till en familj i sorg. Det rimmar i och för sig bra med den komplexa antagonist vi alla hoppas på, han som enligt tidigare intervjuer har en agenda som man som tittare ska kunna sympatisera med. En terrorist som tror starkt på sin sak. Låter lovande och det ska bli väldigt intressant att se mer av honom, även om vi just nu inte får veta mer om vad som driver honom, eller vad filmens handling blir i övrigt. Om det inte redan framgår blev jag riktigt pepp på att se resten av filmen.
Presentationen avrundas med en kort Q&A med de närvarande skådespelarna, och filmens producent (och J.J:s mångårige medarbetare), Bryan Burk. Som Burk påpekar blir det mera Q:s än A:s när man jobbar med världens mest hemlighetsfulle regissör. Handlingen och mycket kring filmens skurk hålls fortfarande topphemligt, trots många spekulationer på nätet hittills.
Men Bryan Burk pratar mer än gärna om formatet vi just fått se:
- 3D och IMAX är alltihop nya leksaker för oss. J.J. ville inte göra det om vi inte kunde hitta sätt att göra något nytt med det. Vi ville utmana oss själva, tänja på gränserna och vi bryter mot många regler, men vi har kul medan vi gör det.
Hur mycket är inspelat med IMAX-kameror?
- Runt 40 minuter, tror jag. Det kan ändras för filmen klipps ännu. Vi har klippt i trånga klipprum och på små skärmar, men så fort vi ser den kristallklara bilden på en IMAX-duk känns det som helt rätt val.
Hur var den processen för er?
- Ärligt talar: vi avskyr IMAX-kamerorna. De är hemska! De är enorma, klumpiga och högljudda. De går sönder lätt, och då blir vi glada. Ju mer vi fortsätter att ta sönder dem, kommer det tvinga IMAX att ta fram nya och tystare kameror. Men trots att det är en riktig pina att använda dem, finns det ingenting som fångar bilden som en IMAX-kamera. J.J. kunde vara enormt frustrerad men när han fick se dagens material samma kväll, var det plötsligt värt det.
En journalist försöker sig på en fuling, för att avslöja skurkens verkliga identitet:
När dök idén om att ta tillbaka Khan upp för första gången?
- Jag läser på nätet att vi ska ta tillbaka Khan, vilket ju låter otroligt. Men vår skurk heter John Harrison och han står här bredvid mig, säger Burk och syftar på Cumberbatch.
Vad Benedict Cumberbatch har att säga om sin karaktär, det får du läsa på MovieZine i en längre intervju efter helgen.
"Star Trek Into Darkness" har biopremiär 17 maj.
