Den amerikanske filmkritikern Roger Ebert gick bort i cancer förra veckan, 70 år gammal. Då hade han recenserat film för Chicago Sun-Times i otroliga 46 år, och även på TV i över tre decennier. "Tumme upp"-systemet och hans passion för både det smala och det breda har inspirerat många till att upptäcka filmer de annars aldrig skulle se.
Förra året ombads Ebert att lista tidernas bästa filmer. Så här blev resultatet:
Så går det till i krig (The General)
1926, Clyde Bruckman och Buster Keaton
- Det måste finnas en stumfilm på listan, och jag ser "Generalen" som Buster Keatons bästa.
Citizen Kane
1941, Orson Welles
- Folk frågar inte om vilken som är den bästa filmen. De frågar: "Vilken är din favoritfilm?" Jag svarar alltid med "Citizen Kane".
Föräldrarna (Tokyo Story)
1953, Yasujiro Ozu
- Ju äldre jag blir och ju mer jag ser hur åldern påverkar våra relationer, desto mer tycker jag att "Tokoy Story" har att lära oss.
Studie i brott (Vertigo)
1958, Alfred Hitchcock
- Hitchcock har alltid njutit av att släpa sina kvinnliga filmkaraktärer genom leran, förödmjuka dem, förstöra deras hår och kläder som om det vore någon fetisch. Judy i "Vertigo" är den närmaste han kom att sympatisera med ett av sina kvinnliga offer.
La Dolce Vita
1960, Federico Fellini
- Det är en film om livet som jag har drömt om att leva, sen om livet jag levde, sen om min flykt från det livet. Femtio år efter att den släpptes är det en film som speglat mitt liv, och slutscenen är en ryslig reflektion av min brist på ord och svårighet att kommunicera.
2001: A Space Odyssey
1968, Stanley Kubrick
- Ett monument, ett stort visionärt kliv, oslagbar när det kommer till synen på människan och universum.
Aguirre - Guds vrede (Aguirre, Wrath of God)
1972, Werner Herzog
- Musiken sätter tonen. Den är drabbande, kyrklig, human och ändå något helt annorlunda.
Apocalypse Now
1979, Francis Ford Coppola
- "Apocalypse Now" når storhet, inte genom att analysera vår erfarenhet i Vietnam, men genom att återskapa, med karaktärer och bilder, en del av denna upplevelse.
Tjuren från Bronx (Raging Bull)
1980, Martin Scorsese
- Många ser "Taxi Driver" som Scorseses bästa film, men jag anser att "Tjuren från Bronx" är hans bästa och mest personliga, en film som enligt honom själv ska ha räddat hans liv. Det är den största skildringen av svartsjuka på vita duken - hans "Othello".
The Tree of Life
2011, Terrence Malick
- "The Tree of Life" är en film med stora ambitioner och djup ödmjukhet. Den försöker inget annat än att att fånga hela vår existens och visa den genom ett fåtal oändligt små liv. Den enda film jag sett hittills som visat ett sådant mod är Kubricks "2001", och den lyckades aldrig väcka mänskliga känslor på samma sätt som Malick.
Terrence Malick har länge varit en av Eberts mest omtyckta filmskapare, och passande nog blev "To The Wonder" den sista recensionen av Ebert som publicerades. Han gav "To The Wonder" 3,5 av 4 stjärnor.
