Vi diskuterar ju mest ny film på forumet, så jag vill skapa en tråd där vi kan diskutera lite äldre favoriter. Personligen så har jag märkt att jag med åren oftast väljer gamla klassiker om jag är sugen på att hitta guldkorn, det finns ju en oändlig källa att ta av. Givetvis försöker jag se så mycket ny film som möjligt för att hålla mig uppdaterad, men klassikerna har en särskild plats i hjärtat! Tror Lemmontree håller med mig ;)
Här tänkte jag iaf att man ska kunna tipsa om och få hjälp att hitta gamla guldkorn, vi ska prata gamla skådisar, regissörer och numer utdöda filmgenrer som westerns och film noir.
Jag såg The Asphalt Jungle (1950) av John Huston härom dagen och den tipsar jag mer än gärna om. Den handlar om ett gäng brottslingar som planerar en stor kupp mot en bank. Vi får följa deras väg genom planering till utförande och vad som händer efteråt. Vi får även lära känna karaktärerna ingående under resans gång vilket ger filmen ett större djup än det normala för genren. Fantastiskt manus, grym regi från Huston som hela tiden håller intresset på topp och lysande insatser från skådisarna med Sterling Hayden, James Whitmore, Jean Hagen, Lewis Calhern och inte minst från Sam Jaffe som är helt fenomenal! Marilyn Monroe dyker också upp i en tidig roll.
Skulle ranka detta som en av de bättre film noir's som gjorts och John Hustons näst bästa film. Endast slagen av The Treasure of the Sierra Madre.
Nä nu ser jag vidare på min ungdomsförälskelse HIGH CHAPARRAL !
Kör bara president ;)
Krigets Vindar har jag sett och Mitchum är klockren!
Holocaust har jag dock inte sett, vilka skådisar, måste se det framöver! :)
Krigets Vindar har jag sett och Mitchum är klockren!
Holocaust har jag dock inte sett, vilka skådisar, måste se det framöver! :)
All The King's Men (1949) av Robert Rossen och med Broderick Crawford, John Ireland, Joanne Dru och Mercedes McCAmbridge.
En lysande film som skildrar hur makt korrumperar även de som från början har goda intentioner.
Denna Oscarsvinnare har lysande regi och ett engagerande och mycket välskrivet manus. Grymt spel från alla utom Joanne Dru som känns lite väl teatralisk. Broderick Crawford som spelar mannen som börjar som en brinnande man som vill påverka för att göra bättring för alla och som slutar som en maktgalen diktator som glömt allt som han till att börja med stod för, gör en fullständigt lysande insats!
En engagerande och fortfarande i allra högst grad aktuell och påtaglig film som lätt får en stabil fyra av fem!
En lysande film som skildrar hur makt korrumperar även de som från början har goda intentioner.
Denna Oscarsvinnare har lysande regi och ett engagerande och mycket välskrivet manus. Grymt spel från alla utom Joanne Dru som känns lite väl teatralisk. Broderick Crawford som spelar mannen som börjar som en brinnande man som vill påverka för att göra bättring för alla och som slutar som en maktgalen diktator som glömt allt som han till att börja med stod för, gör en fullständigt lysande insats!
En engagerande och fortfarande i allra högst grad aktuell och påtaglig film som lätt får en stabil fyra av fem!
Jag har haft denna liggande ett tag och äntligen tog jag tag i John Fords Drums Along The Mohawk (1939) Henry Fonda och Claudette Colbert. En film om nybyggarmentalitet och krig för ett fristående land. Mycket indianer och vedermödor med att vara bonde i ett fiendeland.John Ford är en mästare att berätta dessa historier. Inget mästerverk men så solitt historieberättande att jag alltid kommer dyka ner i klassikerkistan! En mycket stark 3/5!
Har inte sett den, men den låter intressant. Älskar Westerns, John Ford, Fonda & Colbert, så den ska jag leta upp framöver :)
Såg Banketten (1948) i regi av Hasse Ekman. En tillställning arrangeras till den åldrade patriarken/bankiren Jacob Cottens ära. Det avslöjas att hans påtänkta arvtagare och son har gått och blivit kommunist och inte vill veta av pappas pengar. Ett ofta knivskarpt manus samt många, på olika sätt, intressanta karaktärer. Ekman inte bara regisserar utan axlar också mästerligt rollen som bad guy och hustrumisshandlare.
Det blir 4/5 till min första men defintivt inte sista Ekman-film, härnäst kanske Flicka och Hyacinter (känd som en av Sveriges bästa/enda utpräglade noir) väntar.
Det blir 4/5 till min första men defintivt inte sista Ekman-film, härnäst kanske Flicka och Hyacinter (känd som en av Sveriges bästa/enda utpräglade noir) väntar.
Grym film Per! Se Flicka och Hyacinter, den är ännu vassare, en svensk milstolpe! :)
Kul att se dig i tråden förresten! :)
Kul att se dig i tråden förresten! :)
Såg precis The Asphalt Jungle (1950) som var en ganska bra film som jag ger en trea i betyg. Tycker att denna filmen hade en hel del likheter med The Killing (1956), Noir, Sterling Hayden, heist film, men bara att detta är en sämre film. Vissa skådespelare är lite tveksamma ibland och första halvtimmen är väl helt okej, men sen börjar det verkligen hända saker och det är i mitten av filmen då den är som bäst. Själv tycker jag att Huston har gjort betydligt bättre filmer än den här.
Min bror hittade The Friends of Eddie Coyle (1973) på criterions hemsida och den verkar vara en ganska bortglömd crime/thriller. I vilket fall så var den riktigt bra, Robert Mitchum spelar huvudrollen och gör det kanon. Också kul att se en yngre Peter Boyle, till och med innan Taxi Driver. En härlig liten pärla.
Såg Mamma Roma (1962), min första Pasolini film. Visste inte riktigt vad jag hade att vänta, men blev faktiskt lite överraskad av filmen. Hela handlingen och karaktärerna var intressanta och höll mitt intresse hela vägen. Stabil 3:a.
Såg The Naked City (1948) och det var tyvärr en besvikelse, filmen har åldrats väldigt dåligt. Den följer ett inte så engagerande mordmysterium med ganska tråkiga karaktärer tillsammans med en stel berättarröst. Det enda positiva jag har att säga är att de har spelat in filmen i New York, ute på gatorna och inte inne i en studio, detta gör att allt känns mer äkta. I alla fall så får den en 2/5.
Såg The Red Shoes (1948) av Powell och Pressburger. Vilken fantastisk film både visuellt och narrativt. Visuellt så har den mycket att bjuda på och är extra imponerad över att en film som är så gammal har filmat så mycket
utomhus och i färg! Alla skådespelare är bra men tycker speciellt Anton Walbrook gör sin livsroll här, hans karaktär påminner en del om Daniel Plainview från There Will Be Blood, samma besatthet finns hos båda karaktärerna.
Som sagt riktigt bra film och tycker att den är bättre än både Life and Death of Colonel Blimp och Peeping Tom som är de filmerna som jag tidigare har sett av Michael Powell.
utomhus och i färg! Alla skådespelare är bra men tycker speciellt Anton Walbrook gör sin livsroll här, hans karaktär påminner en del om Daniel Plainview från There Will Be Blood, samma besatthet finns hos båda karaktärerna.
Som sagt riktigt bra film och tycker att den är bättre än både Life and Death of Colonel Blimp och Peeping Tom som är de filmerna som jag tidigare har sett av Michael Powell.
Ja, Powell och Pressburger är verkligen kanon! Den enda som jag inte gillat så mycket är The Thief of Bagdad (1940) men vet inte riktigt hur mycket av en Michael Powell film det egentligen är, står ju 6 personer under regi. Men man blir absolut sugen på att se mer!
Såg The Killers (1964) av Don Siegel igår med John Cassavetes och Lee Marvin, hyfsad film, inte jättebra. Storyn är tydligen skriven av Ernest Hemmingway! Annars så brukar jag gilla denna typen av film, som till exempel "Point Blank" och Siegels "Charlie Varrick". Men denna var lite av en axelryckning. Kul att läsa i efterhand i trivian hur full Lee Marvin som vanligt var på inspelningen. Annars det enda riktigt roliga och surrealistiska med filmen är att Ronald Reagan är skurk i filmen och är en riktig jävel. 2/5
Känns också lite komiskt att Reagan, USA's 40:e president i filmen skjuter en person på gatan med krypskyttegevär. Inspelningen var dock tvungen att ta paus för att Kennedy blev skjuten på riktigt på öppen gatan av Oswald med sitt krypskyttegevär.
Känns också lite komiskt att Reagan, USA's 40:e president i filmen skjuter en person på gatan med krypskyttegevär. Inspelningen var dock tvungen att ta paus för att Kennedy blev skjuten på riktigt på öppen gatan av Oswald med sitt krypskyttegevär.
Idag på morgonen såg jag Witness for the Prosecution (1957), det var en av filmerna på IMDBs lista som var högst upp som jag inte hade sett, efter Cinema Paradiso. Inte Wilders bästa men den håller fortfarande en hög nivå. Inte så förtjust i "Courtroom dramas" men tyckte att denna var bra och stundtals riktigt bra. Tycker att Charles Laughton är något av det bästa med filmen i sin huvudroll, tjock, grisig men ändå charmig. Filmen får en 3/5 i betyg.