Bechdeltestet | sida 1

Det kan inte påverka kvalitén på en film då en karaktärs kön bör vara irrelevant för att göra filmen bra/dålig. Personligen så skiter jag i vilket kön fiktiva karaktärer tillhör, och jag tycker att det är befängt att engagera sig i fiktiv jämställdhet då det inte känns viktigt. Om man vill engagera sig i något så bör det väl vara den sexism som existerar/påstås existera  i den riktiga filmbranschen. Om det till exempel finns fakta/statistik/vittnen som pekar på att ett visst kön har svårt att få jobb som t.ex manusförfattare så bör man etablera en taktik för ändra på det. Om det i ett fiktivt verk finns kvinnliga karaktärer som beter sig på ett visst sätt eller inte utgör en så stor del av storyn så kan det antingen bero på att storyn tar plats i en kontext där kvinnorna rent logiskt inte bör ta plats, eller att manusförfattaren helt enkelt har valt att inte ha med några kvinnliga karaktärer på grund av personliga preferenser.
[size=1=1]Då bör man fråga sig själv varför, det mest uppenbara svaret för mig personligen är att manusförfattaren inte kan identifiera sig med kvinnor lika bra för att han tillhör det manliga könet. Ett annat alternativ är att filmen riktar sig mot en målgrupp bestående av män som man då antar har lättare att sympatisera med det manliga könet. [/size]
Att då hitta på något slags test där man prickar av ett antal kriterier och "mäter" hur man skildrar de kvinnliga karaktärerna relativt till dessa kriterier är för mig fullkomligt idiotiskt. För det första så motiverar själva testet inte någon manusförfattare att skriva kvinnliga karaktärer på något sätt. Hela testet är ju bara vetskapen om att kvinnliga karaktärer rent generellt skildras på specifika sätt inkarnerat i olika "betygskriterier", det finns ingen taktik bakom som på allvar skulle kunna göra skillnad  Sedan så distraherar ju hela spektaklet det verkliga problemet, för det handlar ju trots allt bara om fiktion.
Det enda sättet att göra det mer jämställt i filmberättande är att göra det mer jämställt bland filmskapare(manusförfattare och regissörer). Antingen så är det så att kvinnor som helhet inte har ambitioner att bli filmskapare lika ofta som män, eller att kvinnor har svårare att få jobb som manusförfattare på grund av hierarkin och maktfördelning. I praktiken så förstår jag inte hur det sistnämnda skulle fungera, då jag inte tror att alla regissörer/producenter är sexistiska svin som säger nej till ett manus med potential till succé bara för att det är skrivet av en kvinna. Om det är sällsyntare med kvinnor som vill bli manusförfattare så kan det absolut bero på könsroller/normer, vilkent absolut INTE är ett problem enligt mig. 
Jag tror inte att Bechtelttestet kan eller kommer göra någon egentlig skillnad, jag förstår inte varför folk ens tar det på allvar överhuvudtaget. Om man vill göra något åt sexism så bör man engagera sig i det som finns i den verkliga världen och inte oroa sig över statistik på vilken kön karaktärer på film tillhör. Det är så jävla typiskt feministrörelsen att överanalysera och alltid ta den simpla och retarederade vägen när de ska lösa problem. 
Den största frågan är väl varför jag i HELVETE sitter och skriver långa genus-relaterade inlägg på en filmsida på nyårsafton? 

Jag röstar för. Bechdeltestet är en ögonöppnare som definitivt fick mig att inse hur den största delen av filmer ser ut. Sånt man inte ens tänker på för det mesta, iallafall som manlig filmtittare.
Sen är testet väldigt förenklat (och har väl just därför fått en sådan genomslagskraft) - i slutändan handlar det ju inte om att varje film ska ha två kvinnoroller med dialog, utan att film ska spegla samhället med lika stora manliga och kvinnliga roller. I en perfekt värld skulle vi också ha en någorlunda jämn fördelning mellan manliga och kvinnliga regissörer, dit är det ännu lång väg.
Förhoppningsvis kan Bechdel vara en ögonöppnare även för manusförfattare och producenter. Är "Maffiabröder" en sämre film om den inte klarar testet? Skulle Ruben Östlunds "Play" aldrig ha gjorts? Nä, det funkar inte riktigt så. Men det finns en hel drös filmroller där män lika gärna kunde ha ersatts med kvinnor... bara att ingen har tänkt på det, pga manlig regissör, författare, och så vidare. Härligt att debatten blossar upp, en förändring är välkommen.

Som redan har nämnts påverkar det inte filmens kvalitet, men bechdeltestet är definitivt nödvändigt för att vi ska få perspektiv på hur grov maktförordningen är när det kommer till kreativt skapande. Detta gäller inte enbart film, utan även andra kulturella fenomen såsom litteratur och musik, även om det inte är lika illa där. Nu sitter jag inte här med någon statistik på hur fördelningen ser ut och om det verkligen kan vara som i wugllabangs teori att det är färre kvinnor än män med ambitionen att skapa och utveckla filmmediet. Det enda jag är helt säker på är att det framförallt i film är männen som syns och hörs mest, både framför och bakom kameran.
Det skulle dock inte förvåna mig om det faktiskt är så att kvinnorna har svårare att få jobb. Sällan ser jag bland ryktena i artiklarna på MZ att kvinnor är en filmstudios förstahands- eller andrahandsval när det kommer till att regissera en film. Och det är även sällan som en kvinna hyllas för en film hon har gjort. Jag är bara glad över att de har uppmärksammats än mer på senare tid då det öppnar flera dörrar för dem. Å andra sidan får vi ej heller glömma den gången MZ publicerade Topp 10-artikeln om roligaste kvinnorna på film. Jag blir mörkrädd varje gång jag tänker på kommentarerna som dök upp där, vilket för mig är lite av ett bevis att kvinnor fortfarande inte är helt accepterade.
Dessutom är det vanligt förekommande att kvinnor tilldelas vissa sterotypiska roller. Äldre kvinnor i större roller får ofta roller med mer eller mindre psykopatiska drag, medan de yngre får damen i nöd (vilket ofta får dem att bli väldigt kärlekstrånande) och voyeuristiska objekt. Jag är trött på att kvinnan ska sexualiseras så fort det blir tillfälle. Jag är trött på alltid få se könet väva in minst en man i sitt samtalsämne när det finns så många andra vardagliga saker att prata. Ändå handlar det alltid om hur snygga de är, deras förmögenhet eller personlighet. Jag ser det som svårt att förneka att det oftast blir på detta sätt.
Redan som liten var jag fascinerad när starka kvinnokaraktärer dök upp på skärmen och det glädjer mig att fler och fler sådana dyker upp i huvudroller. Hunger Games är väl senaste exemplet, även om Katniss Everdeen tyvärr fortfarande sterotypiseras genom att ständigt vela mellan Peeta och Gale i böckerna. Vi är alltså fortfarande inte ända framme än, fast det märks att det har blivit en förändring och förbättring för att spegla verkligheten.
En av de stora anledningarna till att fördelningen börjat diskuteras så mycket först nu är på grund av att det har skett en naturalisering på att det ska se ut på dett sätt. Vi har växt upp med den manliga blicken och female to-be-looked-at-ness på ett sätt som gjorde det helt normalt. Förhoppningsvis fortsätter man ha bechdel-testet i åtanke i framtida meningsskapande medier. Jag tvivlar trots allt starkt på att någon skulle reagera nämnvärt om några manliga karaktärer i varje film ersattes med kvinnor.

Det som är ännu mer skrämmande att Bechedeltestet behövs. Skulle det inte ha funnits problem hade inte testet kommit till. Det är jädrigt skrämmande. Att det behövs ett test för att människor ska få upp ögonen.

Har ingen koll på vad detta testet är för något, alltså hur det går till, men tycker det är gött att debatten dyker upp! Något en av mina favoritregissörer genom tiderna skulle lära sig är att just porträttera fler kvinnor! Ja är det något jag saknat med Martin Scorsese genom åren så är det starka kvinnliga karaktärer som kan bära en film! Förutom Alice så är kvinnorna i hans filmer förpassade till biroller och destruktiva karaktärer bakom den destruktive huvudrollsmannen! Det är något jag hade önskat mer av hos Scorsese även om jag älskar hans filmer och allt det han gett oss redan!
Och i USA där religion, sexism och manschauvinism är så starka och med den påverkan som den industrin har på världen så är det verkligen bra att man rör om i mansgrytan! I Sverige är vi vana vid att debattera sådant här (Sverige stämplas ofta av amerikanarna just som en vänstersocialistisk stat just på grund av att vi vi vågar debattera detta, vi vågar vara nakna på film och åtminstone har mer av en riktigare demokrati än vad de har), medan i USA är det fortfarande censur på naket, kvinnor ska göra en viss grej och inte konkurrera med männen på de stora posterna, Oscarsakademins jury består knappast av fifty fifty på könen osv.
Att kvinnor skulle söka sig mindre till filmvärlden eller till manusförfattarna är inget jag tror på utan jag tror bara att strukturen i det amerikanska samhället ser annorlunda ut än det svenska vilket medför ännu mer kvinnoförtryck än vad vi har här! Här är vi vana att en kvinna som Gabriela Pichler kan få många guldbaggenomineringar och vinna vid en sådan ung ålder! I USA skulle hon inte ha samma chans om hon står nominerad mot Scorsese, Aronofsky, Nolan, Kubrick... ja han är död... men ändå... min poäng är att hon skulle vara chanslös mot alla män även om hon hade gjort en fetefilm! Då hade akademin fått baka in nått specialpris för att gå ut med hedern i behåll! För i Amerika (USA, Mexiko, Colombia, Brasilien, Chile osv) är det annorlunda än i Sverige! I Amerika ska fortfarande kvinnan diska, städa, laga mat och ta hand om ungarna medan mannen försörjer! I ett sådant katolskt samhälle är det viktigt med något som kan leda till förändring och nya tankar då vi lever i 2014 där Bibelns kvinnoförtryck är passé! :)