Daniel Feldt gav mig tipset om att göra en tråd i denna stil istället för att posta länkar till egna bloggar i de andra forumtrådarna och kommentarerna eftersom detta tydligen uppfattas som spam...
Alltså, i denna tråd hoppas jag att Nit89ram, Hannes Kinnunnen, Voldo och alla andra MovieZine-användare med egna bloggar postar länkar till nya intressanta tillägg på bloggarna som andra kan tänkas ha nöje av.
Själv har jag nyss lagt till den nya Avatar-trailern i HD+, Skrivit en recension på Harry Potter and the Half Blood Prince och gjort en tidig preview/castinglista på Sucker Punch....
Förenklat på så viss att man utgår ifrån att tittaren måste ha så mycket exposition att den vet mer än karaktärerna i filmen. Finns filmer som funkar via motsatta premissen (om än mer sällsynt), som i exempelvis Never let me go, eller Hitchcocks egna Vertigo. Bomben-under-bordet funkar troligen till dom flesta deckare, eller dess undergenre, men tala vi om mer renodlad dramafilm är jag inte så säker på teorin.
Fast renodlade dramafilmer är ju sällan särskilt spännande heller. Skulle snarare kalla det för mystik i Vertigo exempelvis, och det kräver ju att tittaren vet så lite som möjligt (eller åtminstone inte mer än karaktärerna). Men håller nog med till viss del, tror också att man kan skapa spänning ur ren atmosfär, klippning och skådespeleri. Typ fjolårets The Gift.
Tycker ofta dramafilmer är mer spännande än thrillers och skräckfilmer. Men ja, det är sant klippning och något abstrakt bakomliggande (atmosfär) är väldigt betydande också.
Spänning är kanske inte en perfekt översättning av suspense heller. Filmer kan vara spännande, men suspense är något mer specifikt känner jag. Som Tarantinos gummibandsliknelse, att ju längre "gummibandet" kan tänjas ju mer intensiv blir suspensen - som i källarscenen i Inglourious Basterds. Den typen av spänning är skillnad från att helt enkelt vara engagerad i en historia och därmed finna den spännande, som i fallet med de flesta dramafilmer (om man nu finner dem engagerande).
Bomben under bordet handlar ju dessutom om ett specifikt fall - en bomb under ett bord, och att man kan behandla det på två sätt. Surprise och suspense. Tror inte Hitchcock förenklar det så att han menar att detta är det enda sättet att skapa spänning på. Han pratar om skillnaden mellan två tekniker.
Bomben under bordet handlar ju dessutom om ett specifikt fall - en bomb under ett bord, och att man kan behandla det på två sätt. Surprise och suspense. Tror inte Hitchcock förenklar det så att han menar att detta är det enda sättet att skapa spänning på. Han pratar om skillnaden mellan två tekniker.
Exakt. Vi pratar helt klart om olika sorters spänning.
Den suspense som Hitchcock, och Tarantino, talar om, förutsätter åtminstone att publiken förväntar sig att någonting (illa) kommer hända. Det handlar om enskilda situationer, enskilda scener – iallafall om vi kan enas om att The Hateful Eight misslyckades med att tänja ut det till en hel film. Man kan väl hävda att Gudfadern är en överlag spännande film antar jag, men restaurangscenen med Michael är ren suspense.
Sen kanske man inte bokstavligen behöver visa bomben under bordet (eller motsvarande) för tittaren, utan med hjälp av andra mer subtila medel framhäva "faran". Älskar denna scenen från Carlito's Way (lite omständig analys dock).
Den suspense som Hitchcock, och Tarantino, talar om, förutsätter åtminstone att publiken förväntar sig att någonting (illa) kommer hända. Det handlar om enskilda situationer, enskilda scener – iallafall om vi kan enas om att The Hateful Eight misslyckades med att tänja ut det till en hel film. Man kan väl hävda att Gudfadern är en överlag spännande film antar jag, men restaurangscenen med Michael är ren suspense.
Sen kanske man inte bokstavligen behöver visa bomben under bordet (eller motsvarande) för tittaren, utan med hjälp av andra mer subtila medel framhäva "faran". Älskar denna scenen från Carlito's Way (lite omständig analys dock).
Stämmer säkert att Hitchcock hade mer nyanserad syn, ärligt talat har jag inte hört honom i egen person tala om det. Bomben-under-bordet har ju dock blivit ett begrepp som är vanligt bland skrivarkurser, där det hålls som ett högt ideal rent allmänt, på så viss tycker jag det är förenklat.
Vet inte. Har inte jättemycket motivation för tillfället, men försöker sakta men säkert hitta tillbaka till flödet. Planerar en recension av kultklassikern, The Room :)
I bland kan det vara svårt att hitta motivationen speciellt om man har mycket annat att göra! Men jag ser fram emot och hoppas på att du gör fler videos! :)
Hej allihopa! alla ni som gillar Star Wars mycket kan ju ta och kolla in min nya blogg där jag skriver om teorier i Star Wars universum och vad jag tror om dem. Har ni önskemål om ett scenario eller liknande som ni vill att jag ska skriva om så lämna gärna en kommentar här i forumet eller på bloggen! :D https://alexanderwalldalsw.wordpress.com/
Kul Initiativ, ska definitivt ta och läsa din blogg i dagarna som kommer :)
Gick på en förhandsvisning av filmen, John Hron i söndags.
Skrev min recension igår, kolla gärna in den!
Länk
Skrev min recension igår, kolla gärna in den!
Länk
Oj! Här har man åkt iväg på semester och så kommer man tillbaka till all denna aktivitet.
Ser verkligen fram emot en eventuell kommande the Room-recension.
Här kommer en redogörelse för en av de många filmupplevelser som jag tog mig an under sommaren som gått.
Xia nü (A Touch of Zen, 1971, Biograf, 200 min)
Ser verkligen fram emot en eventuell kommande the Room-recension.
Här kommer en redogörelse för en av de många filmupplevelser som jag tog mig an under sommaren som gått.
Xia nü (A Touch of Zen, 1971, Biograf, 200 min)
Vi firar 80-tal, vi firar Chicago, vi firar att vara ungdom (ur John Hughes ögon) och vi firar Gordie Howe. Men framförallt så hedrar Ferris Bueller vår och hans egna fritid.
Ferris Bueller's Day Off (1986, Netflix, 103 min)
Ferris Bueller's Day Off (1986, Netflix, 103 min)