, är Det sjunde inseglet, Fanny och Alexander, Mods trilogin samt En kärleks historia. I nutid är det nog Tillsammans som gjort det största positiva intrycket på mig. Inget annat finner jag särskilt trovärdigt rent skådespelarmässigt och handling/Story särskilt intressant. Kan också uppriktigt medge att jag inte är så fullt påverkad av allt som kommer från Amerika. Utan nuförtiden är jag oftast mer kritisk till deras bidrag till filmvärlden än till exempel Frankrike. Men hur som helst undrar jag egentligen vad sverige håller på med. Oftast försöker de hänga på mer eller mindre någon våg som hollywood alltjämt har hamnat i. Men på tal om fattiga ideer, sverige...svea rike kan inte göra action. Just det är nog ett konstaterande. Men Drama och komedigenren tycker jag som bara står still. Duktiga skådespelare/skor som Stellan Skarsgård, Peter Stormare, Lena Olin liksom bara utvidgar sin plånbok istället för att göra något verk som möjligen kan eka in i framtiden. Som vi kommer att kunna minnas. Istället kommer de minnas kanske som skådisarna som lyckades med att ta hem "det och det priset". Filmbranschen iallmänhet och självklart musik också har ett hypokritiskt inre anser jag. Ytan visar många att de vill förmedla eller snarare leverera något till filmkonsten, när de egentligen, omedvetet eller medvetet bara vill tjäna pengar. För fan, visst har de råd att betala sin förbannade hyra. Just nu iallafall befinner jag mig i en internationell period att vidga mig vidare, med en utsvulten ambition att få ut något någonannanstans, i ett annat land och filmkultur. Rekommenderar följande från diverse länder; Den Blå, Röda, Blå filmen (Frankrike), Zatoichi nyversion med Takeshi "Beat" Kitano (Japan, men även serien som börjar från 1962 med skådespelaren Shintaro Katsu i huvudrollen) samt Mannen utan Minne (Aki Kaurismäki Finland). Iallafall mitt viktigaste uppdrag för mitt egna välmående är att försöka att frigöra mig så mycket som möjligt från den amerikanska manipulativa järngrepp som till mestadels är skräp till film. Onödiga filmer snarare som faktiskt suger ut världen på pengar och gör superUSA starkare. Ett beroende skall bort. Men inte mitt snusberoende.
Varför är jag besviken på Sverige och många andra med mig?
Det är självklart detta ett individuellt resonemang, men vem vet...
...det kanske ligger till på det viset att det var bättre förr i tiden....
Tack för ordet/ Andrej