Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Vi kör så då att man nominerar en film i något lämpligt lättläsligt format, t.ex.: Easy Rider (1969). Till det ska tillkomma en kortare förklaring av varför filmen lämpar sig i introduktionspaketet.
Reglerna för filmerna är som följer (kan fortfarande, om nödvändigt, diskuteras i allmänna tråden):
Vi säger också att för att en film ska ha chans att vara med, måste flera medlemmar ha sett den, och säga "yay!" till den.
[size=2=2]Harley Davidson and the Marlboro Man borde vara med.[/size] [size=2=2]Yay till päron till farsan, natural bk a perfekt world, breakdown, strand by me,[/size]
Neeeeii! till Easy Rider. Jag tycker att den är så ruskigt överskattad, nästan rent dålig film. Jag är väl förmodligen relativt ensam om den åsikten dock.
La strada (1954): Tidig roadmovie, där vi få följa en mycket liten cirkus (två personer) som tar sig fram via en moped, längst vägarna för att överleva. (Även en bra ingång i den italienska filmen och i Federico Fellinis filmografi)
Smultronstället (1957) En av få svenska roadmovies, signerad av självaste Ingmar Bergman, även fast det finns ett tydligt mål med befinnandet på vägen (komma till Lund) är det ändock på vägen samtliga konflikter utspelar sig och vägen blir likt en tvådimensionell roadmovie (resa för karaktären baserat på resan på vägen). (Sverige) (är också Lämplig att se som första Ingmar Bergman film)
Duellen (1971): Sätter in roadmovien i thriller kontexten på ett välplacerat sätt. (USA) (Steven Spielberg). I denna vevan bör även thrillerroadmovien Liftaren (1986) Nämnas, som enligt min mening är en ännu obehagligare film än "Duellen". (USA) (Robert Harmon)
Rain man (1988). Hade Charlie fått bestämma hade detta vart en flygfilm, som tur var får Raymond bestämma och dom tar bilen, och "Rain man" är en mycket rolig och berörande film, och är en av få filmer som klara av att vara sentimental, utan att falla ner i sin egna sentimentalitet och bli översentimental. (USA) (Barry Levinsons bästa film)
Återkomsten (2003). Lågmäld film vars först halva helt klart för benämnas som en roadmovie, men som även kommer tillbaka mot vägen i slutet. (Ryssland) (Andrei Zvyagintsev)
Järn 3:an (2004) Det är en resande film via vägen, men vi befinner oss betydligt mer vid målen än på vägen. Skulle ändock klassa det som en roadmovie (om ändock tveksam), då det ändå finns en revans vid att planlöst resa via vägen, stoppen är enbart pauser på vägen. (Sydkorea) (Ki-Duk Kim)
The Descendants (2011) Stark roadmovie med George Clooney i sin starkaste roll någonsin. (USA) (Alexander Payne har förövrigt snöat in sig på roadmovies, fler titlar att nämna signerade av honom är "About Schmidt" (2003), "Sideways" (2004) och "Nerbraska" (2013), ingen an dessa är dock i närheten av "The Descendants" nivå)
Thelma and Louise (1991) (USA) (Ridley Scott). Den här filmen nämner jag inte baserat på att jag tycker det är ett mästerverk eller en fantastisk film, utan baserat på att den följer en klassisk roadmovie struktur, samtidigt som den ger oss en ny tematik baserat på detta, nämligen en patriarkal filmisk satir. Kanske var även denna filmen en föregångare till dessa satirer: Natural born killers (1994). Roadmovies bas är egentligen väldigt enkel, det är därför en unik roadmovies främsta uppdrag är att placera sin subgenre i en unik kontext, i "Natural born killers" ligger den främsta satiren i medias agerande i den "moderna"samhället, kanske inte den ultimata roadmovien (långt från alla inslag baseras på en väg), men ändock en mycket speciell roadmovie. (USA) (Oliver Stone) God bless america (2011). Och så slutligen även denna "få nog av samhället"-satirn, som nästan tillsammans med "Thelma and louise" och "Natural born killers" skapar en satir-roadmovie trilogi, av dessa tre filmer håller jag "God bless america" högst, den här filmen slår åt dom flesta håll, mot såväl media som människan i ett normativt perspektiv. Dessutom lyckas den skapa den ultimata roadmovien, befinnandet på vägenär hela tiden relevant för konflikterna och det är alltid en flykt utan ett egentligt mål vi får följa. (USA) (Bob Goldthwait)
Tycker förövrigt inte "Apocalypse now" bodde vara med på listan, för att inte termen roadmovie ska bli för diffus bör vägar medverka på ett eller annat sätt, rent empiriskt, att karaktärer gör inre/psykiska resor, händer ju i princip i varenda film som är drama-berättarforms strukturerad.
@Putte Nu var det ett tag sen jag såg både smokey and the bandit och the cannonball run, och visst den senare är kanske mer racing, men samtidigt tyckte jag den var mycket om att ha kul på vägen, även fast jag kanske tenderar att hålla med.
Fortsätt förresten sen att nominera om ni har något förslag kvar, men rösta också på de som ligger ute om ni har någon åsikt. Mer yay, men lika viktigt även nay - på så viss får vi en tidig gallring. Jag tänkte jag uppdaterar i förstainlägget med filmer som är populära och som flera är positiva till.
Yay: Badlands, Sideways, The Grapes of Wrath, O Brother, Where Art Thou?, La Strada, The Road, Stand by Me, Into the Wild.
Nay: Mad Max 2, Smokey and the Bandit, Borat.
Jag minns inte riktigt The Darjeeling Limited, men vill inte minnas att jag tänker roadmovie på den direkt. Handlade den något om resan alls, mer än att tåg var färdmedlet?
Är True Romance och/eller Natural Born Killers roadmovies? De båda har ju rötterna i Bonnie And Clyde storyn, även fast True Romance helt klart har Badlands som sin största referens, men då Badlands egentligen också är en Bonnie And Clyde baserad film så finns det kanske inget självklart svar. De baseras på roadmovies och är till viss del också roadmovies. Men då True Romance egentligen bara har en bilsekvens så tycker jag nog att den känns väldigt vag. Däremot i NBK så är dem ute på vägarna i flera månader och mördar folk så känns det som att den mer kvalificerar sig på listan. Så jag yayar NBK men lämnar TR utanför!
Alltså, jag ska vara tråkig och ge ett Nay! till The Road. Jag älskar visserligen filmen, men kan verkligen inte se den som en roadmovie, även om den delvis är det. Den passar bättre in på postapokalyptiska filmer.
Fitzcarraldo och Aguirre skulle helt klart passa in men då Apocalypse Now inte heller passar in så vet jag inte. För då skulle nästan Hobbiten och de filmerna också klassas som roadmovies.
