En fråga som jag många gånger ställt mig är när nådde filmbranschen sin absoluta topp i kvalité?
Alltså, när var tekniken som bäst i förhållande till dom filmer som gjordes. När var nyskapandet i kombination med tekniken, skådespeleriet och alla andra beståndsdelar i film som bäst?
Vid vilken tid skulle ni säga?
Själv anser jag nog att vi har haft två peakar. Den ena under 1970-talet då skådespeleriet hade gått ifrån det teaterinspirerade till att faktiskt kännas mer trovärdigt. Det i kombination med mycket nyskapande filmer gjorde att filmerna under 1970-talet kom att nå en peak någon gång under mitten av årtiondet.
Den andra peaken anser jag vara under 1990-talet då tekniken hade gått så långt att man kunde göra det mesta och få det att se verkligt ut. Många av 90-talets filmer hade kanske kunnat gjorts snabbare idag, men absolut inte bättre. 90-talet blev därför ett årtionde då mångas drömfilmer besannades. I och med den fantastiska tekniken så fick också manus-sidan ett uppsving och många oerhört intressanta filmer producerades.
Frågan är nu om vi kommer att få någon mer peak? Jag ska vara brutalt ärlig och säga: nej, vi får nog inte det. Visst kan många bra filmer komma att göras, men jag tror att vi har sett våra guldåldrar. Vi kan berätta samma historier igen, på nya sätt, i bästa fall väldigt bra. Men vi kan inte uppfinna hjulet en gång till.
Du skriver filmkonst i rubriken och filmbransch i texten. För mig två väsensskilda saker. Filmbranschen är lätt att definiera peakar eller gyllene år på. Idag har man ju en tendens att låta ekonomin styra mer än berättandet vilket inte alltid ger bästa förutsättningarna för att skapa bra film. Men det påverkar inte filmkonsten i sig som i mina ögon aldrig kan nå sin peak, då man hela tiden kan utveckla nya sätt att skapa film på som möjliggör förbättringar.
Sen är det fortfarande så att sättet man berättar en historia på har ju visa naturliga ramar som man behöver följa för att få sin historia berättad. Och det kan man ju inte variera i alla oändlighet. Det blir som musikbranschen, i stort sett en upprepning på tidigare verk men med en annan touch.
Däremot tror jag att filmkonsten kan utvecklas till att skapa starkare upplevelser. Exempelvis med ny teknik, men även berättarmässigt. Kanske vi inte kräver att alla filmer ska ha en historia, utan att en del handlar om upplevelser istället. Här finns det massor att utveckla inom film fortfarande i mina ögon.
Om man spånar lite, tänk om filmvärlden skulle gå samma väg som spelbranschen gjort, att omvandlas från jättarnas marknad till att bli indieutvecklarnas och de små spelens marknad. Med ny teknik kan det bli möjligt även för små filmskapare att göra bra effekter. Jag kan även spåna en framtid där film inte bara berättas bäst på bion. Med ny teknik kan man uppleva storformat med hjälp av ett par glasögon. Då kan man börja sälja film i episoder, eller byta betalsätt att man betalar för att följa de karaktärer man själv gillar i ett äventyr och ser deras synvinkel.
Så inte har filmkonsten nått sin peak ännu, den är i ständig utveckling!
Sen är det fortfarande så att sättet man berättar en historia på har ju visa naturliga ramar som man behöver följa för att få sin historia berättad. Och det kan man ju inte variera i alla oändlighet. Det blir som musikbranschen, i stort sett en upprepning på tidigare verk men med en annan touch.
Däremot tror jag att filmkonsten kan utvecklas till att skapa starkare upplevelser. Exempelvis med ny teknik, men även berättarmässigt. Kanske vi inte kräver att alla filmer ska ha en historia, utan att en del handlar om upplevelser istället. Här finns det massor att utveckla inom film fortfarande i mina ögon.
Om man spånar lite, tänk om filmvärlden skulle gå samma väg som spelbranschen gjort, att omvandlas från jättarnas marknad till att bli indieutvecklarnas och de små spelens marknad. Med ny teknik kan det bli möjligt även för små filmskapare att göra bra effekter. Jag kan även spåna en framtid där film inte bara berättas bäst på bion. Med ny teknik kan man uppleva storformat med hjälp av ett par glasögon. Då kan man börja sälja film i episoder, eller byta betalsätt att man betalar för att följa de karaktärer man själv gillar i ett äventyr och ser deras synvinkel.
Så inte har filmkonsten nått sin peak ännu, den är i ständig utveckling!
Tänker inte analysera någonting men följande känns rätt peakigt!
Introduktionen av Steadicam, Kompetens inom stop motion (Som fortfarande är mycket coolare än CGI) samt när riktiga dialoger hoppade in i filmer.
Introduktionen av Steadicam, Kompetens inom stop motion (Som fortfarande är mycket coolare än CGI) samt när riktiga dialoger hoppade in i filmer.
Filmen dog 1967.
Godard den mysige glada gubben!
Skulle säga 60 - 70 talet! Mycket tack vare fransmännen!
1593 inlägg
Äsch filmkonsten är evig och det här med peakar är bara ett sätt att säga att "det var bättre förr" och glorifiera det som är äldre! Kollar jag på mina femmor så finns det filmer från stumfilmens era till idag! Mästerverk görs än idag, likaså skitfilmer! Nya tekniker uppfinns, nya kameror kommer och filmberättandet är sig likt vilket jävla årtionde man än kollar på! Film består av en historia berättad genom kameran i bilder! Det har inte ändrats och kommer inte att göra för det är just det som är film! Visst kan man ha en personlig smak och föredra ett visst årtionde eller en viss stil precis som med musik, men filmkonsten i sig är evig för mig! Det är likadant med musik, teater och dans! Det är eviga kulturuttryck för människan! Skulle jag tänka att filmen redan nått sin peak och att det aldrig kommer att göras mer bra film så vore jag skitdum som fortfarande gör film eller spelar teater!
Två femmor har jag hunnit sätta i år och nästa år hoppas jag på en eller två för att kanske till slut lyckas skapa en själv! ;)
Två femmor har jag hunnit sätta i år och nästa år hoppas jag på en eller två för att kanske till slut lyckas skapa en själv! ;)
@Latorre
Väl talat! ... eller skrivet, åtminstone.
Väl talat! ... eller skrivet, åtminstone.
En mycket klok åsikt, Latorre! Jag håller helt med dig. :)
Vissa saker blir ju bättre med tiden eftersom man hela tiden kan hitta nya saker som fungerar gentemot det gamla, som ni varit inne på. Jag skulle dock säga, ung som jag är och relativt dålig koll på filmer från 60- och 70-talet, att själva kvalitén på filmer peakade under 90-talet. Väldigt många extremt bra rullar gjordes då. Det var även då realistisk CGI slog igenom och användes helt rätt som hjälpmedel för att berätta handlingen som exempelvis i Terminator 2, The Matrix och Jurassic Park. Inte som idag då alldeles för många rullar överanvänder CGI, det är riktigt tråkigt.
Varje generation har sin personliga peak. Jag är född på 50-talet och växte upp med Humprey Bogart så jag skulle kunna säga att peaken var 50, 60-talet men det vore att begränsa mig. Varje årtionde har filmer som betytt något för filmhistorien och för folket. Jag håller med Latorre. Filmkonsten är evig!
Håller med dig Jecky om allt du skrev. Såg en 50-tals rulle (Ung Rebell) med James Dean och visst var den bra på sitt sätt men ändå så annorlunda mot vad filmerna under 70-talet och framåt skulle bli. Sättet man skådespelade på var verkligen annorlunda. Men James kunde skådespela, det var alltså inte bara en myt som jag trodde först :)
Europeiskt 60-tal är det inte mycket som kan slå alltså!
Vid 1980 skulle jag säga. Apocalypse Now hade precis släppts året innan och Heaven's Gate kom men blev ett fiasko, efter det fick inte regissörer lika lösa tyglar och filmerna blev mer studiostyrda och hårdare och kanske inte lika mycket regissörens vision. Det kanske inte var sin "peak" i filmens medium men mycket sjönk ju därefter. 1941 när Orson Welles fick helt fria tyglar och gjorde världens bästa film som är hyllad och ganska inflytelserik än idag och franska nya vågen mellan ca 1959-1970 också. Europeiskt 60-tal som Danne sa typ är ju andra exempel med.