Vad gjorde att du började älska film? | sida 1

Film, ja och TV, har jag nog älskat ända sedan barnsben egentligen, det började väl med tecknat som Dr. Snuggles och Scooby Doo.
Sedan såg man Indiana Jones, Star Wars och ett par Bondfilmer i tidigt 80-tal och någonstans där var man fast, i alla fall vad det gäller spelfilmer. Ser inget annat numer.
Film är underbart pga att det är en form av verklighetsflykt, precis som brännvin. Jag blandar dock aldrig dessa två, tycker inte att de hör ihop :)

Jurrasic Park. Såg den på bio när jag var typ 6 år. 

Började sjukt tidigt att glo på film, men inledde filmtittandet med tecknat. Hm, borde ha varit -74 eller -75. Dock förändrades hela min syn på film när jag såg "Närkontakt av tredje graden" i slutet av 70-talet. Kunde inte sova, tänka, äta, dricka eller nånting. Allt stannade och blev tokfascinerad av filmen och det släppte aldrig. Jag var fast och blev inbiten filmnörd och favoritregissören var given. Lite senare fick jag nån knäpp och skrev en sjukt långt analys av filmen (68 sidor, men lämnade inte in hela) som jag lämnade in till min lärare som gick upp till rektorn och propsade på att jag skulle undersökas. Kunde bara inte vara nyttigt att vara så besatt av en film tyckte han. På den vägen var det.

1981 kom jag till världen och samma år såg jag tydligen (inget jag minns förstås) Micke och Molle på bio! Har den för övrigt fortfarande på vinyl på spanska och en av de få vinylskivorna som jag lyckades få med mig när vi flydde. Min mor arbetade i Colombia på en biograf och när det inte fanns barnvakt fick jag som liten se en del "vuxenfilmer" som Casablanca till exempel, samtidigt sågs det alltid mkt TV hemma så det har liksom alltid varit där! :) Min mormor brukade kolla på A-Team på TVn så jag har ett par minnen av henne och mig framför just A-Team och där föddes mitt intresse för action!! Detta varvade jag förstås med en massa tecknade filmer och serier, främst Marvel, Disney och allt annat som kommer direkt från amerika till de latinamerikanska TV-apparaterna. Därmed var mitt film och TV intresse fött! :)
Min första riktiga häftiga upplevelse av en biofilm var Willow (1988). Och i Sverige var min första biofilm Turtles II - Kampen om Ooze (1991) och min första film på VHS var Guldfeber; sedan dess har jag älskat Charlie Chaplin! Men den häftigaste upplevelsen som första biofilm i Sverige var Braveheart (1995). När jag kom ut från biografen hade jag ont i svanskotan och röven på mig måste ha liknat ett torkat plommon för jag hade spänt mig så mkt av all den upplevelsen som filmen gav mig! Mel Gibson du e fan kung! :D
Twin Peaks var serien som fick mig att bli TV-serienörd! 1900 och Zigenarnas Tid var filmer som öppnade upp nya portar till andra filmer än amerikanska när jag såg dem på högstadiet och båda dessa filmer ligger mig varmt om hjärtat än idag! 
Min första kortfilm som vann pris i festival och lades på Youtube är en vinjett:
http://www.youtube.com/watch?v=0Zhb7UDWAZE
Jag älskar film helt enkelt och Putte sumerar det fint! Citat från coachen:

[color=#333333=#333333]Film är underbart pga att det är en form av verklighetsflykt, precis som brännvin. Jag blandar dock aldrig dessa två, tycker inte att de hör ihop :)[/color]

:)

Jag minns inte vad som fick mig att älska film, har väl kommit med åren antar jag. När jag var liten var jag den typiske grabben som älskade alla häftiga actionfilmer och tyckte drama var det bland det tråkigaste som fanns, och jag hade väl dåtidens favoriter som Star Wars och Harry Potter, samt några drama jag tvingats se på.
Men det var nog inte förrän jag såg The Green Mile som insikten föll mig att film kunde vara mer än bara action och verklighetsflyker. Intresset breddades ganska rejält efteråt och jag kom fram till att för mig var film viktigt både som en verklighetsflykt och för att ständigt påminnas om hur den riktiga världen ser ut istället för att blunda för allt.
Det var väl dock inte förrän för cirka fyra år sedan jag började se på riktigt mycket film och antalet har ökat för varje år som gott.

Haha Mats och Putte underhåller som vanligt!
Själv så började jag också med mycket tecknat. Starzinger, Rai-Grottpojken och Tintin minns jag att jag älskade som liten knatte. Men det som fick mig såld var väl när jag och farsan såg Papillon ihop på VHS, var väl kanske 7 år då och jag blev helt tagen av filmen och förälskelsen till mediet hade startat på allvar. Farsan hade även hyrt Platoon som jag inte fick se, men när han somnat så passade jag på att se den på låg volym. Även detta en fantastisk upplevelse och film.
Men mitt största minne i tidig ålder är när jag såg Lonesome Dove för första gången, var väl kanske 12 då. Jag blev så fruktansvärt tagen av deras öden och strävanden i miniserien och jag blev helt förälskad i Robert Duvalls hela uttryck. Tyckte han var så fruktansvärt cool och självsäker, ja självklar i rollen som Gus McCrae, han spelade inte, han var karaktären. Det påverkade mitt intresse på ett helt nytt sätt och det har jag Duvall att tacka för. Han visade hur sann filmmagi är, ser ut och känns. När man bara försvinner in i rutan och känner och upplever allt som spelas upp för en och man glömmer allt annat. Bölade okontrollerat nästan hela sista timman för jag blev så otroligt berörd. Tyckte det var så otroligt sorgligt och så fantastiskt vackert på samma gång att se Call frakta hem sin bästa vän trots det otroliga avståndet och alla hinder på vägen. Det är vänskap, kärlek och respekt! 
Filmintresset har tagit nästan ohälsosamma proportioner sedan dess och man har sett ofantligt mycket genom åren och så lär det fortsätta tills man lämnar detta jordeliv och söker sig vidare till nya jaktmarker. För man söker ju den där unika känslan som just Lonesome Dove gav en, en gång i tiden. 

Vilka härliga historier! Riktigt trevlig läsning, så tack alla som bjuder på dessa :) Ja och bra tråd Anton!
 

Sagan om ringen var det som ursprungligen gjorde mig helt besatt av film, såg den på ett flygplan påväg till Kanada när jag fyra år gammal och kunde inte släppa den. Fick den i present ett tag senare och såg den om och om igen tills jag vid sju års ålder kunde hela filmens manus utan till, jag skämtar inte. Det var dock när jag var tio år gammal som jag såg A Clockwork orange, då exploderade hela min hjärna och ingenting var sig likt. Jag hade aldrig riktigt förstått till fullo vad begreppet konst betydde fram tills dess, men efter det så var allt glasklart. Stanley Kubricks fulländade mästerverk var och är konst i dess renaste och starkaste form, det var som en uppenbarelse från himmelen som krossade allt annat jag någonsin upplevt på eller uatnför duken. Det är förmodligen den huvudsakliga anledningen till att jag älskar film. 

Det jag började titta på var disney filmer, och barnfilmer så som Den vita stenen, och Denis från 1993. Störst fan var jag nog av nyversionen av Turtles från 2003. Sedan 2005 såg jag Lost och den gjorde otorligt stort intryck på mig med sin späning, mystik, och alla komplikasioner i allas liv och det helt perfecta personlighets galerit. Har fortfarande Lost som en av mina absoluta favoriter inte bara bland tvserie utan bland allt som någonsin gjorts. Sedan när jag var 10 år såg jag One hour photo som också är en av mina absoluta favoriter kort därefter Utan fruktan och det fick mig att föstå vilka otorliga känslor film kan föra med sig.
Men det var faktiskt inte för ett par årsedan jag började titta på klasiker så som Citizen Kane, Gudfadern, och Casablanca. Och nu tittar jag på minst en fim om dagen helst 2. 

Film är något jag älskat sedan jag var ett litet barn. Det är min far som är själva grunden till mitt stora filmintresse, om det inte vore för honom så hade jag GARANTERAT inte varit lika passionerad för mediet som jag nu är. 
Något bra minne jag har är hur han konstant såg om filmer. Han har alltid haft svårt att gå över till något nytt, utan ser om samma film flera gånger tills han senare går över till en annan film han redan sett. Leon, Goodfellas, Heat, Jaws och The Game är filmerna han kan från början till slut. Minns hur han utalade Joe Pesci's namn också, Joe Peski, hans favorit i Goodfellas. Det är här jag kommer in i bilden. Eftersom att vi då bara hade en TV i huset så var det självklart pappa som tog hand om kontrollen, det blev alltså film, all day long. Tillsammans såg vi om dessa filmer och flera andra, vi drog repliker från filmerna tills de satte sig på näthinnan och vi gick alltid till videobutiken tillsammans.
Fast för ungefär 4 år sedan kickade passionen ingång rejält, det blev lite som en besatthet nästan. Det är nu på senare år jag verkligen utforskat mediet och sett otroligt mycket.