Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
Trodde aldrig jag skulle försöka mig på en seriös recension om en collage film, men jag tycker det finns något i denna. Just manuset är det inget speciellt med, ett typiskt Collagemanus med alla de vanliga karaktärerna. Det som fångade mitt öga mest var hur trovärdiga de tre college besökarna var, inte i samma nivå med Superbad trion men något där bakom. Tror att det kan bli en ganska bra karriär för dem och speciellt för Drake Bell (Superhero Movie) som ägde varje scen. Även möjlig att Andrew Caldwell som tillhörde Jonah Hill (Superbad) karaktären var stundtals både rolig och bra, inte alls omöjlig att han får fler erbjudande liknande den karaktären.
Självklart finns det delar som är mindre bra och som är exakta kopior från andra liknande filmer, såsom extremt överspelande karaktärer men man överlever.
Utöver de bra skådespelarna så var det även en bra regi och ett skönt soundtrack, den påminner till och med om Mission Impossible, den ni.
Fransk film av Renoir från 1939. Filmen är trögstartad och seg men kommer igång och det blir mycket invecklad och humor på hög nivå. När man tror att det inte kan bli mer invecklat så blir det ÄNNU mer invecklat. kanske lite väl mycket...
--------------------------------
Anchors Aweigh'
Jag älskar MGM-musikalerna. Men den här når inte upp i särskild hög klass. Dels för att den är på tok för lång, ca 2,5 timme, och MGMs musikaler brukar klocka in på runt 90 minuter. Dansnumrerna, sångerna och musiken var inte alls så bra som den brukar vara.
--------------------------------
Gracie
Underbar underdog/feel-goodfilm. Det är den här typen av film som ska göra en glad och man kan lista ut allt genom att titta på omslaget. Och med Springsteen på soundtracket kan det ju inte bli sämre. Men jag blev ändå positivt överraskad. Visst, slutade det som man trodde och allt detta, men genomförandet tillsammans med mycket bra skådisar blev det här mycket lyckat. Den här kommer ses igen.
[b:3dmsfb2i]Resident Evil: Degeneration[/b:3dmsfb2i] En riktigt jävla bra film! Spelkänslan finns där! Och sen så är Leon och Claire tillsammans igen! Effekterna är bra och animationerna likaså. Rekommenderas till alla Resident Evil fans! Det är såhär Paul WS. Andersons filmer skulle ha blivit till! Gjorda av Sony och Capcom!
Det enda som är synd är att Leon ser lite konstig ut gentemot i 4:an! Rösten känner jag igen och det är samma röstskådespelare från 4:an! Claires röst också. En helt underbar film!
Bra film av Woody Allen. Smart handling och bra skådespelari. Stundtals riktigt spännande men samtidigt seg vid vissa tillfällen. Svag fyra.
[b:12jv0vxg]Cloverfield[/b:12jv0vxg]
Kanonfilm. Gillar hela upplägget, det är bra närvararokänsla och skådespelarna leverar hyggliga prestationer. Spänning och skräck i en perfekt blandning. Slutet lyfter filmen, och gör det till den bästa monsterfilmen. Stark fyra.
Den här tyckte jag inte om alls. Det är en episk berättelse med skarp dialog som blir fantastisk tack vare fantastiskt skådespel. Men dessvärre såg jag ingen poäng med filmen. Ingen karaktär förändras och inget leder till något.
[b:2qinngfh]Burn after Reading[/b:2qinngfh] Jag är ett fan av Coen-bröderna. Gillar inte alla deras filmer men No Country For Old Men och Fargo är två mästerverk. Inför denna filmen hade jag dock inte för stora förväntningar, och tyckte att det var en hyfsad medioker film (inget man ågrar att man såg, men inget man vill se om). Stjärnorna i filmen bidrar till stor del att det i slutändan är en ganska trevlig film. Brad Pitts energirika karaktär är utan tvekan filmens stora behållning.
[b:2qinngfh]Heat[/b:2qinngfh] En film som utan tvekan hamnar på min topp 10-lista över bästa filmer. Den är lite seg emellanåt men på det hela taget är det en ytterst sevärd film. Bankrånet i mitten av filmen är extremt skickligt gjort. Ingen av huvudrollsinnehavarna De Niro eller Pacino lyser på något sett, men filmen håller ändå. Val Kilmer övertygar i sin roll.
Några riktigt sköna scener och repliker gör denna film till en rolig för stunden.
[b:16as9eeg]Get Smart[/b:16as9eeg]
Nja förväntade mig att den skulle vara lite rolig, den hade ett par fniss scener men inte mer. Men det unika med denna film tycker jag är att Steve Carell inte ändrar ansiktsuttyrck någon gång i filmen.
[b:1eegkhvg]Atlantis: The Lost Empire[/b:1eegkhvg] Lika underbar som förra gången jag såg den. Michael J. Fox's röstskådespeleri gör den här till en fantastiskt underhållande film. Den får en
[b:1eegkhvg]Resident Evil 4[/b:1eegkhvg]Blev faktiskt lite besviken även om jag inte hade några förväntningar. Den första och andra i serien tycker jag är väldigt bra medan trean är lite sämre. Men den här är helt klart sämst.
För det första tycker jag att det är skit att det är animerat. Liksom varför kan man inte bara fortsätta med samma skådisar och i otecknat. Ibland är det rätt så snyggt gjort men det är väldigt sällan. Fight-scenerna är inte coola eftersom att dem är animerade. När dom pratar ser det fruktansvärt illa ut eftersom dem inte har timat in mun-rörelserna med rösterna. Den är full av stereotyper och förutsägbara händelser. Den får en
[b:1a47la3j]Fåglarna[/b:1a47la3j] Blev förvånad över hur pass effektiv den är trots sin ålder. Hitchcock skapar en obekväm stämning med den här filmen där fåglar börjar terrosiera människorna i en liten stad på den amrikanska västkusten. Effekterna överraskade mig också även ifall vissa såklart är en aning åldrade så finns det många som förvånar (som när man i bakom materialet får se massa fotorealistiska inklippta bakgrundsmålningar (kommer inte på den officiella termen för tillfället )) Och att avsaknaden av musik ersätts med diverse fågelljud som är lika effektiva som musiken i Pshycos kända duschscen.
[b:1c85jgf1]Lakeview Terrace[/b:1c85jgf1] (2008) [img:1c85jgf1]http://images.filmtipset.se/posters/63579.jpg[/img:1c85jgf1] Samuel L. Jacksons senaste film. Den är rätt intressant på ett sätt, men fruktansvärt larvig på ett annat. Storyn är det som verkligen brister. Jag kan helt enkelt inte suspenda min disbelief när det kommer till storyn. Varför hänger man kvar i det där huset? Envisheten som de båda visar är endast löjlig. Det som var rätt intressant var hur rasism framställdes. Istället för att det är vita som försöker köra svarta ur sitt område, eller vita som ser ner på svarta - som det vanligtvis är i filmer - så var det en svart man som trakasserade ett par, för att han hatar vita. Det är en rasism som kanske inte är riktigt lika stor som den omvända, mest kända men samtidigt är den knappast icke-existerande så det var rätt intressant att se det från en annan vinkel.
Samuel L. Jackson kör på sitt vanliga race och det är ju därför man älskar honom, även om han var något mer kallt beräknande i den här filmen än vanligtvis. Inte lika uppkäftig utan mycket mer strikt. De övriga skådespelarna är sådär, jag har dock svårt för Patrick Wilson. Kerry Washington är knappast mer än funktionell och inte lika het som i t.ex. I Think I Love My Wife.
[b:1c85jgf1]Ferris Bueller's Day Off[/b:1c85jgf1] (1986) [img:1c85jgf1]http://images.filmtipset.se/posters/3580.jpg[/img:1c85jgf1] Bestämde mig för att se den här filmen när karaktären Ferris Bueller kom på femtonde plats på Empires topp 100-lista över de bästa karaktärerna någonsin. När jag sedan fick syn på att det var John Hughes som skrivit och regisserat filmen var det bara ytterligare en anledning till att se den eftersom att The Breakfast Club är riktigt bra.
Den här filmen är givetvis inte samma sak som The Breakfast Club, utan en mycket mer lättsam 80-talskomedi om den smidiga, glidande slackern Ferris som är älskad av absolut alla - förutom sin syster - och hans sista slackerdag innan han måste vara i skolan hela tiden.
Det är något överskattad enligt mig. Ferris går inte hem hos mig riktigt så mycket som han borde göra för att filmen ska vara så fantastisk som den ska vara. Jag tycker ofta att han blir lite jobbig snarare än charmig, även om han givetvis har sina stunder som är helt underbara (framförallt restaurangen och "the float" (minns inte det svenska ordet)).
Roligt också att se Mattew Broderick så ung. En annan som är rolig att se är en väldigt ung Alan Ruck, mest känd för mig som Stuart i sitcomen Spin City. Båda gör bra jobb i sina roller, och så även de flesta bi-rollerna. Om man ska nämna ytterligare en som var rolig att se så är det givetvis Charlie Sheen, mycket på grund av att han också är med i Spin City senare (och i Pretty in Pink är hans broder från 2½ Men med... det är som ett nätverk).
En avslappnad och mysig film som torde vara perfekt för tråkiga söndagseftermiddagar (om nu sådana existerar med tanke på all fotboll som spelas).
[b:1c85jgf1]Garden Party[/b:1c85jgf1] (2008) [img:1c85jgf1]http://images.filmtipset.se/posters/67179.jpg[/img:1c85jgf1] Dålig, Crash-inspirerad film där olika människors livsöden knyts ihop. Fokus läggs på sex men det hela blir endast platt och ointressant, med få ljusglimtar. Speltiden är för kort för att verkligen komma under skinnet på karaktärerna, lära känna dem och känna med dem. Ingen skådespelare sticker ut från mängden, bortsett från den unga Willa Holland, men det är bara för att hon spelade Marissas lillasyster i The OC.
[b:2jz5uuwb]Step Brothers[/b:2jz5uuwb] En mycket lyckad återförening mellan teamet bakom [i:2jz5uuwb]Anchorman[/i:2jz5uuwb] och [i:2jz5uuwb]Talladega Nights[/i:2jz5uuwb]. Det är deras bästa samarbete hittills. Vissa skämt kändes uttjatade, medan många var hysteriskt roliga. Kemin mellan Will Ferrell och John C. Reilly är verkligen underbar. När deras två karaktärer möttes för första gången så visste jag att det inte var en film jag skulle bli besviken över.
[b:2a45mmg6]The Faculty[/b:2a45mmg6] Är just nu inne i en Robert Rodriguez-period och tänkte då se den här som är en av de få filmer av han som jag inte har sett. En skitbra film som jag inte hade några speciella förväntningar med. Bra rollista som alla gör bra ifrån sig, speciellt Elijah Wood från tiden innan LotR. Regin är väldigt snygg och specialeffekterna är grymma. En underhållende och helt felfri film.
Har sett en del gangster filmer den senaste tiden.
[b:2h6yuq5w]Scarface (1932)[/b:2h6yuq5w]
Originalet från 30-talet av Howard Hawks. En klassiker som fick en väldigt lyckad remake på 80-talet. I den här filmen är Tony Camonte en gangster från första minut. Och under filmens gång ser vi han bli större och mer hänsynslös tills det oundvikliga slutet där han har en shootout med polisen. Paul Muni var bra i huvudrollen och jag gillade filmen. Fast jag anser att De Palmas version är bättre, den känns mer fulländad.
[b:2h6yuq5w]Dillinger[/b:2h6yuq5w]
Från 1945 med Lawrence Tierney (gubben i Reservoir Dogs). På 70 min är det här en ekonomisk skildring av John Dillinger och hans gäng. Det börjar med att han blir skickad till fängelse där han träffar sina framtida kumpaner. Efter att ha blivit släppt hjälper han dem att fly. Nu börjar dem råna bank efter bank och Dillinger blir snabbt USAs mest jagade man. Filmen visar inte en helt sann bild av vad som hände men nyckelshändelserna är med. T.ex när Dillinger flyr från fängelset efter att ha tillverkat en pistol gjort av trä.
[b:2h6yuq5w]The Public Enemy[/b:2h6yuq5w]
Troligtvis den viktigaste gangster filmen någonsin. James Cagney är lysande som Tom Powers, en riktig son of a bitch. Det är en väldigt bra story i sann uppgång-och-nedfall anda som i princip alla gangster-filmer sen dess har kopierat. T.ex är det rätt uppenbart att Scorsese gillar den då man hittar flera hyllningar till filmen i hans verk. I övrigt så tyckte jag att slutet var chockerande även med dagens standarder.
[b:106v1x3j]Death Race[/b:106v1x3j] 2008 En helt okej film för stunden. Bra underhållning. Hade gärna sett mera av den "riktiga" Frankenstein som hade en otroligt cool klädsel/dräkt! Hade passat utmärkt i något Mortal Kombat spel/film (då hade han kunnat heta Death eller något!). Gillar absolut inte hans öde i filmens! Jason Statham gör en stadig prestation, han kör på autopilot. Jag blev förvånad att den var "bra", det är ju trots allt Paul W.S. Anderson som står bakom denna.
[quote="Rafe":dtn41ouj]Om jag inte är helt ute och cyklar.. blev inte The Public Enemy bannad i Sverige?[/quote:dtn41ouj]
Ingen aning. Denna filmen, och andra liknande, ledde dock till starkare tillämpning av Hays-koden i Hollywood. Jag vill tro att Sverige vågade visa filmen men som sagt är jag osäker. På tal om [i:dtn41ouj]The Public Enemy [/i:dtn41ouj] så läste jag en rolig grej på Wikipedia. Det mest kända från filmen är scenen där Cagney trycker upp en grapefrukt i en bruds ansikte. Skådespelerskan hette hursomhelst Mae Clarke och jag hittade en bit rolig trivia.
[i:dtn41ouj]"According to Cagney, Clarke's ex-husband had the grapefruit scene timed, and would buy a ticket just before that scene went onscreen, go enjoy the scene, leave, then come back during the next show just in time to see only that scene again"[/i:dtn41ouj]
Har alltid haft svårt för Altmans filmer. Inte på det sätt de berättas, utan manusen han väljer. Historien griper aldrig tag i mig. Men det är snyggt regisserat och hans bildspråk är underbart. Skådespelarna och bra musik räddar filmen för mig.
--------------------------------------------
Young Adam
Köpte filmen av två skäl: priset (39 kr) och skådespelarna. Ewan MacGregor och Tilda Swinton är favoriter i min bok. Likaså Peter Mullan och Emily Mortimer. Dock så gillade jag inte filmens alls. Det är grymt skådespel och riktigt fint foto, men inte mer.
[b:1or1c5eu]The Talented Mr. Ripley[/b:1or1c5eu] Ett äkta mästerverk av Anthony Minghella. Intensiv spänning, blandad med drama, romantik och utmärkta skådisar som Matt Damon, Jude Law, Gwyneth Palthrow, Philip Seymour Hoffman, Cate Blanchett m.m. Visar vilken mästare Minghella var och det är synd att han inte hann göra några fler.
[b:3smtarur]It happend one night[/b:3smtarur] av Frank Capra 1934. Mycket trevlig film där Clark Gable gör ett träffsäkert porträtt av journalisten som får ett superscoop i handen, men naturligtvis förälskar sig i densamma. Jag har tidigare sett Roman Holiday (1953) som jag fullständigt föll för. Dessa filmer har snarstucken handling. Och trots att "It happend..." kom 20 år före så jämför man snarare med den filmen man sett först, vilket innebar att jag redan sett det mesta. Men, i slutet går det inte att värja sig från filmens charm, och jag avslutar filmen med ett stort leende.
[b:3smtarur]Gallipoli[/b:3smtarur] av Peter Wier från 1981. Tidig film för Mel Gibson (dock hade han redan hunnit gjort första Mad Max) om två löpare i Australien år 1915 som träffas, blir vänner och värvas till armén för att kämpa i första världskriget. En positiv överraskning då jag inte hört så mycket av filmen innan, men Peter Wier (The Truman Show, Döda Poeters Sällskap,The Mosquito Coast, Witness) gör nästan alltid bra filmer.
Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
skriv gärna också vad du tyckte om den. 
)) Och att avsaknaden av musik ersätts med diverse fågelljud som är lika effektiva som musiken i Pshycos kända duschscen.
