Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
[b:pscmmplv]Grease[/b:pscmmplv]
Jaha, då har man sett denna klassiker(?). Precis som med [i:pscmmplv]Mamma Mia![/i:pscmmplv], är det ju musiken som gör filmen, utan den skulle filmen inte alls fått någon särskild uppmärksamhet, tror i alla fall inte jag. Nåväl, det är kul att se John Travolta springa runt på motorhuvar och dansa, och de tecknade förtexterna ger nästan gåshud.
Betyg:
Jaha, då har man sett denna klassiker(?). Precis som med [i:pscmmplv]Mamma Mia![/i:pscmmplv], är det ju musiken som gör filmen, utan den skulle filmen inte alls fått någon särskild uppmärksamhet, tror i alla fall inte jag. Nåväl, det är kul att se John Travolta springa runt på motorhuvar och dansa, och de tecknade förtexterna ger nästan gåshud.
Betyg:
Det har blivit en del film i julhelgen.
[b:1evw8bar]Babel[/b:1evw8bar]
En bra och stark film som å andra sidan inte passade mig riktigt. Tyckte att de fyra historierna var tämligen ointressanta och vissa delar är onödigt långsamma. Gillade att de utspelade sig i olika länder och med olika språk, vilket skänker trovärdighet till den invecklade helheten. Skådespelet är kanon, regin är bra och musiken passande.
[b:1evw8bar]Hart´s War[/b:1evw8bar]
Spännande andra världskrigsfilm med Colin Ferrell och Bruce Willis. En något tunn historia, som likväl underhåller, om ett mord på ett tyskt krigsfångläger. Ferrell gör en av sina bättre insatser, Phone Both är hans bästa, och Willis är som alltid sevärd. Slutet känns tyvärr lite hastigt. En sjua får Hart´s War.
[b:1evw8bar]Hitta Nemo[/b:1evw8bar]
Även om jag håller filmer som Toy Story 2 och Ratatouille som de bästa bland animerade filmer, så tillhör Hitta Nemo definitivt också toppen. Rolig undervattenshistoria om clownfisken Nemo som fångas av fiskare och kommer bort från sin nervöse pappa. Såg den på svenska eftersom den gick på tvn, och det fungerade överraskande nog väldigt bra.
[b:1evw8bar]The Dark Knight[/b:1evw8bar]
Egentligen är jag snäll med betyget. Snacket om en massa Oscars känns lite löjligt, det förtjänar den inte bortsett från för musiken och specielleffekterna. Dessa gör filmen till något särskilt. Annars är Batman Begins bättre. Skådespelet är stabilt, även om showen själs av Aaron Eckhart. Visst gör Heath Ledger Jokern till en intressant galning, men han är inte överdrivet bra och Jokern får knappt något utrymme heller. Liten besvikelse, om än en actiontung och mörk historia.
[b:1evw8bar]Eagle Eye[/b:1evw8bar]
Om man tittar bort från hel en del mindre bra saker, är Eagle Eye tvättäkta actionunderhållning. Shia LeBeouf och Billy Bob Thornton gör så att man svettas. Man sitter fastnaglad för att få reda på vem det är som ställer till med oreda för några oskyldiga personer genom hot. Fast ser man tillbaka på filmen så bjuder Eagle Eye knappast på något nytt. I, Robot-vibbar.
[b:1evw8bar]The Hitcher[/b:1evw8bar]
Nja, en ytterst medioker film. Historien om en galen liftare (Sean Bean) som ger sig på två ungdomar är ganska löjlig. Och spänningen uteblir och blir i stället en massa onödiga actioneffekter. Inte ens favoriten Sean Bean kan rädda denna soppa. Eftersom The Hitcher bara varar i 75 minuter blir pinan som tur är kort.
[b:1evw8bar]Babel[/b:1evw8bar]
En bra och stark film som å andra sidan inte passade mig riktigt. Tyckte att de fyra historierna var tämligen ointressanta och vissa delar är onödigt långsamma. Gillade att de utspelade sig i olika länder och med olika språk, vilket skänker trovärdighet till den invecklade helheten. Skådespelet är kanon, regin är bra och musiken passande.
[b:1evw8bar]Hart´s War[/b:1evw8bar]
Spännande andra världskrigsfilm med Colin Ferrell och Bruce Willis. En något tunn historia, som likväl underhåller, om ett mord på ett tyskt krigsfångläger. Ferrell gör en av sina bättre insatser, Phone Both är hans bästa, och Willis är som alltid sevärd. Slutet känns tyvärr lite hastigt. En sjua får Hart´s War.
[b:1evw8bar]Hitta Nemo[/b:1evw8bar]
Även om jag håller filmer som Toy Story 2 och Ratatouille som de bästa bland animerade filmer, så tillhör Hitta Nemo definitivt också toppen. Rolig undervattenshistoria om clownfisken Nemo som fångas av fiskare och kommer bort från sin nervöse pappa. Såg den på svenska eftersom den gick på tvn, och det fungerade överraskande nog väldigt bra.
[b:1evw8bar]The Dark Knight[/b:1evw8bar]
Egentligen är jag snäll med betyget. Snacket om en massa Oscars känns lite löjligt, det förtjänar den inte bortsett från för musiken och specielleffekterna. Dessa gör filmen till något särskilt. Annars är Batman Begins bättre. Skådespelet är stabilt, även om showen själs av Aaron Eckhart. Visst gör Heath Ledger Jokern till en intressant galning, men han är inte överdrivet bra och Jokern får knappt något utrymme heller. Liten besvikelse, om än en actiontung och mörk historia.
[b:1evw8bar]Eagle Eye[/b:1evw8bar]
Om man tittar bort från hel en del mindre bra saker, är Eagle Eye tvättäkta actionunderhållning. Shia LeBeouf och Billy Bob Thornton gör så att man svettas. Man sitter fastnaglad för att få reda på vem det är som ställer till med oreda för några oskyldiga personer genom hot. Fast ser man tillbaka på filmen så bjuder Eagle Eye knappast på något nytt. I, Robot-vibbar.
[b:1evw8bar]The Hitcher[/b:1evw8bar]
Nja, en ytterst medioker film. Historien om en galen liftare (Sean Bean) som ger sig på två ungdomar är ganska löjlig. Och spänningen uteblir och blir i stället en massa onödiga actioneffekter. Inte ens favoriten Sean Bean kan rädda denna soppa. Eftersom The Hitcher bara varar i 75 minuter blir pinan som tur är kort.
Ett tips Maul: Se The Hitcher orginalet med Rutger Hauer som galningen John Ryder istället, mycket bätre.
Nu kära forum är det dags för lite film igen ifrån Rilopoz!
Jag har tagit mig tid och sett en massa klassiker av framförallt Alfred Hitchcock:
[b:wc6qht68]Rear Window[/b:wc6qht68], [b:wc6qht68]North By Northwest[/b:wc6qht68],[b:wc6qht68] Psycho[/b:wc6qht68], [b:wc6qht68]The Birds[/b:wc6qht68], [b:wc6qht68]Vertigo[/b:wc6qht68].
Har även bettat av flera andra klassiker som: [b:wc6qht68]Citizen Kane[/b:wc6qht68](Orson Wells), [b:wc6qht68]Dr Strangelove[/b:wc6qht68](Kubrick), [b:wc6qht68]Casablanca[/b:wc6qht68](Michael Curtiz), [b:wc6qht68]Ikiru[/b:wc6qht68](Akira Kurosawa), [b:wc6qht68]12 Angry Men[/b:wc6qht68](Sidney Lumet), [b:wc6qht68]2001 space odyssey[/b:wc6qht68] (Kubrick).
Nästan alla dessa är fullpoängare men de som stått ut mest är: [b:wc6qht68]Rear Window[/b:wc6qht68], [b:wc6qht68]12 Angry Men[/b:wc6qht68] och [b:wc6qht68]Casablanca[/b:wc6qht68].
Hade tänkt bygga vidare på min filmrepertoar och se Sunset Blvd. (1950), M ((1931), Paths of Glory (1957), Double Indemnity (1944), The Third Man (1949), Paths of Glory (1957). Finns det några mer klassiker ni kan rekomendera så skulle det uppskattas!
Sen vill jag avsluta med att säga att allt detta är möjligt på grund av internet! Filmerna hade vart svåra att hitta och jag hade aldrig haft råd att utvidga mitt film intresse som jag nu fått göra.
Jag har tagit mig tid och sett en massa klassiker av framförallt Alfred Hitchcock:
[b:wc6qht68]Rear Window[/b:wc6qht68], [b:wc6qht68]North By Northwest[/b:wc6qht68],[b:wc6qht68] Psycho[/b:wc6qht68], [b:wc6qht68]The Birds[/b:wc6qht68], [b:wc6qht68]Vertigo[/b:wc6qht68].
Har även bettat av flera andra klassiker som: [b:wc6qht68]Citizen Kane[/b:wc6qht68](Orson Wells), [b:wc6qht68]Dr Strangelove[/b:wc6qht68](Kubrick), [b:wc6qht68]Casablanca[/b:wc6qht68](Michael Curtiz), [b:wc6qht68]Ikiru[/b:wc6qht68](Akira Kurosawa), [b:wc6qht68]12 Angry Men[/b:wc6qht68](Sidney Lumet), [b:wc6qht68]2001 space odyssey[/b:wc6qht68] (Kubrick).
Nästan alla dessa är fullpoängare men de som stått ut mest är: [b:wc6qht68]Rear Window[/b:wc6qht68], [b:wc6qht68]12 Angry Men[/b:wc6qht68] och [b:wc6qht68]Casablanca[/b:wc6qht68].
Hade tänkt bygga vidare på min filmrepertoar och se Sunset Blvd. (1950), M ((1931), Paths of Glory (1957), Double Indemnity (1944), The Third Man (1949), Paths of Glory (1957). Finns det några mer klassiker ni kan rekomendera så skulle det uppskattas!
Sen vill jag avsluta med att säga att allt detta är möjligt på grund av internet! Filmerna hade vart svåra att hitta och jag hade aldrig haft råd att utvidga mitt film intresse som jag nu fått göra.
[img:2y9nx9uj]http://images.filmtipset.se/posters/97436314.jpg[/img:2y9nx9uj]
[b:2y9nx9uj]RocknRolla[/b:2y9nx9uj]
Guy Ritchie, detta mysterium till regissör. Med filmer som [i:2y9nx9uj]Lock, Stock.....[/i:2y9nx9uj] och [i:2y9nx9uj]Snatch[/i:2y9nx9uj] tog hans karriär fart på allvar och han blev snabbt ett av dem mest intressanta framtidsnamnen inom branschen. Men sen verkade det precis som om hans magi försvann och han blev snarare mer känd som Mr. Madonna, än någon framstående filmregissör.
Så nu var det dags för Ritchie att visa att han är tillbaka på banan. Men han når inte riktigt ända fram.
Historiemässigt så är det inget att klaga på. Visst så är det inget nytt under solen direkt, men Ritchie är här tillbaka till sina rötter där han presterar och förhoppningsvis trivs.
Det är snarare karaktärerna jag har lite problem med. FIlmen innehåller en drös med olika sorters personligheter som alla har sina speciella egenskaper och tillför filmen på sitt sätt.
Detta låter bra på pappret och kanske för tankarna tillbaka till regissörens tidiga verk, men det blir aldrig så bra i praktiken som pappret vill utlova.
Jag hade gärna sett att herr Ritchie hade skruvat upp sina karaktärer några varv till och gjort dem så bisarra och speciella som en riktigt Guy Ritchie-film kräver.
Men sammanfattningsvis så är detta ett fall framåt, gentemot [i:2y9nx9uj]Swept Away[/i:2y9nx9uj] och [i:2y9nx9uj]Revolver[/i:2y9nx9uj], men någon fullpoängare blir det tyvärr inte.
[b:2y9nx9uj]RocknRolla[/b:2y9nx9uj]
Guy Ritchie, detta mysterium till regissör. Med filmer som [i:2y9nx9uj]Lock, Stock.....[/i:2y9nx9uj] och [i:2y9nx9uj]Snatch[/i:2y9nx9uj] tog hans karriär fart på allvar och han blev snabbt ett av dem mest intressanta framtidsnamnen inom branschen. Men sen verkade det precis som om hans magi försvann och han blev snarare mer känd som Mr. Madonna, än någon framstående filmregissör.
Så nu var det dags för Ritchie att visa att han är tillbaka på banan. Men han når inte riktigt ända fram.
Historiemässigt så är det inget att klaga på. Visst så är det inget nytt under solen direkt, men Ritchie är här tillbaka till sina rötter där han presterar och förhoppningsvis trivs.
Det är snarare karaktärerna jag har lite problem med. FIlmen innehåller en drös med olika sorters personligheter som alla har sina speciella egenskaper och tillför filmen på sitt sätt.
Detta låter bra på pappret och kanske för tankarna tillbaka till regissörens tidiga verk, men det blir aldrig så bra i praktiken som pappret vill utlova.
Jag hade gärna sett att herr Ritchie hade skruvat upp sina karaktärer några varv till och gjort dem så bisarra och speciella som en riktigt Guy Ritchie-film kräver.
Men sammanfattningsvis så är detta ett fall framåt, gentemot [i:2y9nx9uj]Swept Away[/i:2y9nx9uj] och [i:2y9nx9uj]Revolver[/i:2y9nx9uj], men någon fullpoängare blir det tyvärr inte.
Rilopoz: Du får gärna bidra med några kommentarer om filmerna. Att bara nämna filmtitlar är ju som bekant inte så intressant, även om man förstår att du gillade dem.
Jag har haft Ray och Walk the Line ståendes i hyllan i drygt ett år men nu har jag äntligen sett båda filmerna, Walk the Line i lördags och Ray igår. Den ena levde upp till förväntningarna, den andra var en besvikelse.
[b:64cr8cud]Walk the Line[/b:64cr8cud] (kanske en 4, jag är lite osäker)
Den här filmen tyckte jag verkligen om, det utmärkta skådespeleriet och den härliga musiken bidrog självklart till detta, men jag fann även själva berättelsen väldigt engagerande. Det kanske inte är den mest originella filmen, konflikten mellan fadern och sonen känner man igen men det är effektivt. Filmen har en lite seg start, men från och med att Cash gör sin första audition så var jag helt inne i filmen. Och man kan bara njuta av duon Phoenix och Witherspoon, båda är väl fenomenala men mest uppskattade jag Phoenix starka porträtt av Cash.
Lite av nyckeln till en film om en musiker är väl att man kan uppskatta musiken och det gjorde jag helt klart, och jag måste ju erkänna att jag sken upp lite extra när Cash och Carter började sjunga Dylans It Ain't Me Babe. Men överlag riktigt härlig musik och de musikaliska insatserna av Phoenix och Witherspoon är väldigt imponerande.
[b:64cr8cud]Ray[/b:64cr8cud] (en svag sådan)
Den här filmen funkade inte riktigt för min del. Jag uppfattade filmen som något själlös och väldigt oengagerande. Ray Charles drogmissbruk är ju tragiskt men jag har svårt att känna någon sympati för karaktären när han skildras som en skitstövel, en förbannat musikalisk skitstövel men ändå. Det är ju förvisso intressant att filmen inte är särskilt smickrande, men det gick inte hem hos mig. Foxx är så klart mycket bra som Ray, det kan man ju inte komma ifrån. Men filmen känns för lång, den sista halvtimmen var jag ganska uttråkad, det är som att filmen saknade energi lr lite hjärta. Men shit, nu ska jag inte vara för negativ här, Ray är långt ifrån en [i:64cr8cud]dålig[/i:64cr8cud] film men jag jag hade förväntat mig mer.
Hade jag gillat Ray mer om jag sett den innan Walk the Line? Det finns ju vissa likheter mellan de båda musikernas liv, men om man uppfattar den ena historien/berättelsen som oengagerande så är det väl bara så.
Jag har haft Ray och Walk the Line ståendes i hyllan i drygt ett år men nu har jag äntligen sett båda filmerna, Walk the Line i lördags och Ray igår. Den ena levde upp till förväntningarna, den andra var en besvikelse.
[b:64cr8cud]Walk the Line[/b:64cr8cud] (kanske en 4, jag är lite osäker)
Den här filmen tyckte jag verkligen om, det utmärkta skådespeleriet och den härliga musiken bidrog självklart till detta, men jag fann även själva berättelsen väldigt engagerande. Det kanske inte är den mest originella filmen, konflikten mellan fadern och sonen känner man igen men det är effektivt. Filmen har en lite seg start, men från och med att Cash gör sin första audition så var jag helt inne i filmen. Och man kan bara njuta av duon Phoenix och Witherspoon, båda är väl fenomenala men mest uppskattade jag Phoenix starka porträtt av Cash.
Lite av nyckeln till en film om en musiker är väl att man kan uppskatta musiken och det gjorde jag helt klart, och jag måste ju erkänna att jag sken upp lite extra när Cash och Carter började sjunga Dylans It Ain't Me Babe. Men överlag riktigt härlig musik och de musikaliska insatserna av Phoenix och Witherspoon är väldigt imponerande.
[b:64cr8cud]Ray[/b:64cr8cud] (en svag sådan)
Den här filmen funkade inte riktigt för min del. Jag uppfattade filmen som något själlös och väldigt oengagerande. Ray Charles drogmissbruk är ju tragiskt men jag har svårt att känna någon sympati för karaktären när han skildras som en skitstövel, en förbannat musikalisk skitstövel men ändå. Det är ju förvisso intressant att filmen inte är särskilt smickrande, men det gick inte hem hos mig. Foxx är så klart mycket bra som Ray, det kan man ju inte komma ifrån. Men filmen känns för lång, den sista halvtimmen var jag ganska uttråkad, det är som att filmen saknade energi lr lite hjärta. Men shit, nu ska jag inte vara för negativ här, Ray är långt ifrån en [i:64cr8cud]dålig[/i:64cr8cud] film men jag jag hade förväntat mig mer.
Hade jag gillat Ray mer om jag sett den innan Walk the Line? Det finns ju vissa likheter mellan de båda musikernas liv, men om man uppfattar den ena historien/berättelsen som oengagerande så är det väl bara så.
The Basketball Diaries
Stabil film om drogberoende. Dock så har filmen ingen originell story, inte heller hur den berättas. Filmen bärs av skådespelarna, främst DiCaprio som gör riktigt bra ifrån sig.
Stabil film om drogberoende. Dock så har filmen ingen originell story, inte heller hur den berättas. Filmen bärs av skådespelarna, främst DiCaprio som gör riktigt bra ifrån sig.
[img:22g1aut2]http://images.filmtipset.se/posters/76587173.jpg[/img:22g1aut2]
[b:22g1aut2]De ofrivilliga[/b:22g1aut2]
Ruben Östlunds film om hur vi människor fungerar som enskild individ kontra gruppens samhörighet.
Det är ett trovärdigt livsdokument om fem historier som flätas samman med varandra och vars enda gemensamma detalj är just hur vi människor fungerar i grupp.
Igenkänningsfaktorn är hög och tragik blandas med komik i en perfekt blandning som både underhåller publiken, men ändå skapar tid för eftertanke.
Alla inblandade skådespelare presterar på topp och Östlund gjorde ett smart drag att anlita nästan enbart okända skådespelare. Detta ger filmen en högre trovärdighetskänsla och den dokumentära stilen som ligger över filmen gör att den känns mer efteråt.
Maria Lundqvist är den enda kända skådespelerskan som har anlitats och hon spelar sig själv. Briljant!
Nu när filmåret, 2008, går mot sitt slut så är jag beredd att fastställa att [i:22g1aut2]De ofrivilliga[/i:22g1aut2] är årets bästa film alla kategorier och jag väntar med spänning inför Ruben Östlunds kommande alster.
[b:22g1aut2]De ofrivilliga[/b:22g1aut2]
Ruben Östlunds film om hur vi människor fungerar som enskild individ kontra gruppens samhörighet.
Det är ett trovärdigt livsdokument om fem historier som flätas samman med varandra och vars enda gemensamma detalj är just hur vi människor fungerar i grupp.
Igenkänningsfaktorn är hög och tragik blandas med komik i en perfekt blandning som både underhåller publiken, men ändå skapar tid för eftertanke.
Alla inblandade skådespelare presterar på topp och Östlund gjorde ett smart drag att anlita nästan enbart okända skådespelare. Detta ger filmen en högre trovärdighetskänsla och den dokumentära stilen som ligger över filmen gör att den känns mer efteråt.
Maria Lundqvist är den enda kända skådespelerskan som har anlitats och hon spelar sig själv. Briljant!
Nu när filmåret, 2008, går mot sitt slut så är jag beredd att fastställa att [i:22g1aut2]De ofrivilliga[/i:22g1aut2] är årets bästa film alla kategorier och jag väntar med spänning inför Ruben Östlunds kommande alster.
[img:1zszncka]http://ia.media-imdb.com/images/M/MV5BMTM4MzYzMDE1OV5BMl5BanBnXkFtZTcwMDI0OTg1MQ@@._V1._SX95_SY140_.jpg[/img:1zszncka]
[b:1zszncka]U2 3D[/b:1zszncka]
Har varit sugen på att se en 3D-film en längre tid nu när formatet börjar återkomma till biograferna och man får ta till vara på alla chanser som ges.
Jag är inget stort fan av U2, några låtar känner jag igen och gillar, men inte mycket mer.
Så när jag bestämde mig för att se den här filmen så var det mest för att testa 3D-formatet och se hur det fungerar på längre filmer. Innan hade jag bara upplevt detta på Liseberg eller liknande.
Det första som slog mig under filmens gång var vilken otrolig närvarokänsla man hade. Det var precis som om man vara på första parkett på en konsert och såg Bono och gänget ge järnet på scenen.
Hela arrangemanget var snyggt paketerat med bra musik och snygg klippning. Trots att det var en konsert, så blev man inte uttråkad tack vare klippningen och den goda musikens skull.
På det hela taget så var det en riktigt trevlig upplevelse och om det hade varit ett av mina favoritband, till exempel Queen eller Daft Punk, så hade fullpoängaren varit klockren.
Detta var en trevlig avslutning på ett trevligt bioår, 2008.
[b:1zszncka]U2 3D[/b:1zszncka]
Har varit sugen på att se en 3D-film en längre tid nu när formatet börjar återkomma till biograferna och man får ta till vara på alla chanser som ges.
Jag är inget stort fan av U2, några låtar känner jag igen och gillar, men inte mycket mer.
Så när jag bestämde mig för att se den här filmen så var det mest för att testa 3D-formatet och se hur det fungerar på längre filmer. Innan hade jag bara upplevt detta på Liseberg eller liknande.
Det första som slog mig under filmens gång var vilken otrolig närvarokänsla man hade. Det var precis som om man vara på första parkett på en konsert och såg Bono och gänget ge järnet på scenen.
Hela arrangemanget var snyggt paketerat med bra musik och snygg klippning. Trots att det var en konsert, så blev man inte uttråkad tack vare klippningen och den goda musikens skull.
På det hela taget så var det en riktigt trevlig upplevelse och om det hade varit ett av mina favoritband, till exempel Queen eller Daft Punk, så hade fullpoängaren varit klockren.
Detta var en trevlig avslutning på ett trevligt bioår, 2008.
[b:3f67cicn]Wall-E[/b:3f67cicn]
Första halvtimmen är riktigt bra och annorlunda om man jämför med andra animerade filmer. Sedan faller dessvärre Wall-E in i mallen för de andra "vanliga" animationerna med fart och fläkt och en alltför igenkännande avslutning. Men det är slående vackert, även om Ratatouille fortfarande är i topp, och huvudpersonen (huvudroboten kanske man ska säga) Wall-E är en trevlig bekantskap. Så en stabil sjua får filmen åtminstone.
[b:3f67cicn]Ocean´s Thirteen[/b:3f67cicn]
Det är en svag sexa som utdelas till Ocean-gängets tredje film. Visst är det roligt emellanåt, men annars finns här inte mycket att hämta. Den stjärnrika skådespelartruppen går på autopilot, likaså storyn om den sedvanliga kasinokuppen. Håller för en småtrevlig filmkväll, ingenting mer.
[b:3f67cicn]Reservation Road[/b:3f67cicn]
Tack vare Mark Ruffalo och även Joaquin Phoenix i huvudrollerna blir denna tragiska historia om en smittning från en trafikolycka stundtals riktigt bra. Till de mindre lyckade bitarna får slutet räknas, det känns alltför haffsigt och abrupt. Annars bjuds det på en fin och sorglig upplevelse.
Första halvtimmen är riktigt bra och annorlunda om man jämför med andra animerade filmer. Sedan faller dessvärre Wall-E in i mallen för de andra "vanliga" animationerna med fart och fläkt och en alltför igenkännande avslutning. Men det är slående vackert, även om Ratatouille fortfarande är i topp, och huvudpersonen (huvudroboten kanske man ska säga) Wall-E är en trevlig bekantskap. Så en stabil sjua får filmen åtminstone.
[b:3f67cicn]Ocean´s Thirteen[/b:3f67cicn]
Det är en svag sexa som utdelas till Ocean-gängets tredje film. Visst är det roligt emellanåt, men annars finns här inte mycket att hämta. Den stjärnrika skådespelartruppen går på autopilot, likaså storyn om den sedvanliga kasinokuppen. Håller för en småtrevlig filmkväll, ingenting mer.
[b:3f67cicn]Reservation Road[/b:3f67cicn]
Tack vare Mark Ruffalo och även Joaquin Phoenix i huvudrollerna blir denna tragiska historia om en smittning från en trafikolycka stundtals riktigt bra. Till de mindre lyckade bitarna får slutet räknas, det känns alltför haffsigt och abrupt. Annars bjuds det på en fin och sorglig upplevelse.
[img:1ff414ko]http://i43.tinypic.com/28jbolu.jpg[/img:1ff414ko]
[b:1ff414ko]The Hours[/b:1ff414ko]
Vilken fantastisk film! Lysande skådespeleri in i minsta biroll. Meryl Streep är lika bra som hon alltid är, Julianne Moore likaså och kanske lite mer därtill och Nicole Kidman gör kanske sin hittills bästa rolltolkning som den gåtfulla författarinnan Virginia Wolf, vars roman [i:1ff414ko]Mrs Dalloway[/i:1ff414ko] kom att påverka en rad livsöden. Den bästa rolltolkningen står dock Ed Harris för, han är helt magnifik i rollen som AIDS-sjuk poet. Han är så trovärdig att jag t.o.m. börjat undra om Chris Cooper verkligen förtjänade birolls-oscarn 2003.
Regissören Stephen Daldry har fått mig på fall. Han har med en rad fantastiska medarbetare, bl.a. manusförfattaren David Hare, fotografen Seamus McGarvey och kompositören Philip Glass, överfört Michael Cunninghams roman till ett vackert, vemodigt och fullkomligt lysande stycke film.
Nu väntar jag med spänning på [i:1ff414ko]The Reader[/i:1ff414ko]...
[b:1ff414ko]The Hours[/b:1ff414ko]
Vilken fantastisk film! Lysande skådespeleri in i minsta biroll. Meryl Streep är lika bra som hon alltid är, Julianne Moore likaså och kanske lite mer därtill och Nicole Kidman gör kanske sin hittills bästa rolltolkning som den gåtfulla författarinnan Virginia Wolf, vars roman [i:1ff414ko]Mrs Dalloway[/i:1ff414ko] kom att påverka en rad livsöden. Den bästa rolltolkningen står dock Ed Harris för, han är helt magnifik i rollen som AIDS-sjuk poet. Han är så trovärdig att jag t.o.m. börjat undra om Chris Cooper verkligen förtjänade birolls-oscarn 2003.
Regissören Stephen Daldry har fått mig på fall. Han har med en rad fantastiska medarbetare, bl.a. manusförfattaren David Hare, fotografen Seamus McGarvey och kompositören Philip Glass, överfört Michael Cunninghams roman till ett vackert, vemodigt och fullkomligt lysande stycke film.
Nu väntar jag med spänning på [i:1ff414ko]The Reader[/i:1ff414ko]...
La Haine
Helt galen fransk film som jag inte direkt kan placera i nåt fack. Det är grymt skådespel som levererar ett originellt manus. Fräna situationer som verkligen spelar på gränsen mellan verklighet och... ja, ren jäkla fiktionell dårskap. Men underhållandet det är det! Och bra budskap.
Helt galen fransk film som jag inte direkt kan placera i nåt fack. Det är grymt skådespel som levererar ett originellt manus. Fräna situationer som verkligen spelar på gränsen mellan verklighet och... ja, ren jäkla fiktionell dårskap. Men underhållandet det är det! Och bra budskap.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
[b:16rvfax1]The Good Student[/b:16rvfax1] (2008)
Såg den här för att Hayden Panettiere var med och var snuskigt het på framsidan, läste inte ens handlingen men jag kunde inte förutspå hur dålig filmen skulle vara. Alltså den var verkligen "tid jag aldrig får tillbaka"-dålig (som tur är spelade jag Football Manager samtidigt, så ändå inte). Se den bara inte. Fungerar inte på något plan men framförallt regin och skådespelarinsatserna är så jävla dåliga att jag vill gråta. Den är inte ens värd att se för att kolla på Hayden med tanke på hur lite hon är med och hur fruktansvärt dålig den är.
[b:16rvfax1]The Love Guru[/b:16rvfax1] (2008)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/60867.jpg[/img:16rvfax1]
Det är väl egentligen lite motsägande för mig att säga att den här filmen är usel, eftersom att jag tycker om Goldmember som går ut på exakt samma saker. Skillnaden är väl att jag var runt 12-13 när jag såg Goldmember och mycket av skratten som den får när jag ser på den nuförtiden är nostalgiskratt. Den här filmen är en enda lång parad av skämt i klass med -Movie-filmerna som kommer ut varje år. Jag skrattade väl en eller två gånger men all-in-all så var den bara "nej". Går dock att glo på om man gör annat samtidigt eftersom att Jessica Alba är sexig, som vanligt.
Sen drog jag lite Disney-filmer igen.
[b:16rvfax1]Lady & Lufsen[/b:16rvfax1] (1955)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/3396.jpg[/img:16rvfax1]
Grymt bra och mysig kärleksfilm med alla ingredienser som gör en riktigt fin Disney-rulle. Fantastiska animationer och fylld med älskvärda karaktärer. Saknar tyvärr ett riktigt bra sång-och-dans-nummer, och då bortser jag givetvis ifrån "Bella Notte(?)" eftersom att det knappast kan räknas som ett nummer.
[b:16rvfax1]Ringaren i Notre Dame[/b:16rvfax1] (1996)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/3399.jpg[/img:16rvfax1]
En film som kom efter Lejonkungen, och efter Lejonkungen så gick filmerna ner sig något. Jag har minnen av att aldrig riktigt gillat den här, och den är även riktigt mörk, framförallt för att vara en barnfilm. Jag tycker inte att man fastnar för några karaktärer på samma sätt som i andra Disney-filmer, och dessutom fick jag lite av en känsla av att det var ett ihopplock av övriga filmer med tanke på vissa scener som liknar Aladdin och avslutningen som liknar Skönheten & Odjuret. Stenfigurerna är dock riktigt sköna.
[b:16rvfax1]Pongo och de 101 Dalmatinerna[/b:16rvfax1] (1961)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/3415.gif[/img:16rvfax1]
Här har vi en Disney-film som jag minns att jag gillade som ung. Det är en riktigt bra berättelse med en grym skurk och roliga och älskvärda karaktärer (återigen). Tyvärr tycker jag väl att dalmatinervalparna kanske är lite väl många så att man inte fäster sig vid dem på samma sätt som t.ex. till de tre kattungarna i Aristocats. Som sagt är det dock en grym skurk, den fantastiska Cruella De Vil. Namnet och sången är verkligen oförglömliga. Stabil fyra.
[b:16rvfax1]Mästerdetektiven Basil Mus[/b:16rvfax1] (1986)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/3407.jpg[/img:16rvfax1]
En rätt underhållande film utan några direkta gapskratt eller en tillräckligt underbar historia eller ett tillräckligt fint karaktärgalleri för att kunna lyfta högre än en trea.
Såg den här för att Hayden Panettiere var med och var snuskigt het på framsidan, läste inte ens handlingen men jag kunde inte förutspå hur dålig filmen skulle vara. Alltså den var verkligen "tid jag aldrig får tillbaka"-dålig (som tur är spelade jag Football Manager samtidigt, så ändå inte). Se den bara inte. Fungerar inte på något plan men framförallt regin och skådespelarinsatserna är så jävla dåliga att jag vill gråta. Den är inte ens värd att se för att kolla på Hayden med tanke på hur lite hon är med och hur fruktansvärt dålig den är.
[b:16rvfax1]The Love Guru[/b:16rvfax1] (2008)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/60867.jpg[/img:16rvfax1]
Det är väl egentligen lite motsägande för mig att säga att den här filmen är usel, eftersom att jag tycker om Goldmember som går ut på exakt samma saker. Skillnaden är väl att jag var runt 12-13 när jag såg Goldmember och mycket av skratten som den får när jag ser på den nuförtiden är nostalgiskratt. Den här filmen är en enda lång parad av skämt i klass med -Movie-filmerna som kommer ut varje år. Jag skrattade väl en eller två gånger men all-in-all så var den bara "nej". Går dock att glo på om man gör annat samtidigt eftersom att Jessica Alba är sexig, som vanligt.
Sen drog jag lite Disney-filmer igen.
[b:16rvfax1]Lady & Lufsen[/b:16rvfax1] (1955)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/3396.jpg[/img:16rvfax1]
Grymt bra och mysig kärleksfilm med alla ingredienser som gör en riktigt fin Disney-rulle. Fantastiska animationer och fylld med älskvärda karaktärer. Saknar tyvärr ett riktigt bra sång-och-dans-nummer, och då bortser jag givetvis ifrån "Bella Notte(?)" eftersom att det knappast kan räknas som ett nummer.
[b:16rvfax1]Ringaren i Notre Dame[/b:16rvfax1] (1996)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/3399.jpg[/img:16rvfax1]
En film som kom efter Lejonkungen, och efter Lejonkungen så gick filmerna ner sig något. Jag har minnen av att aldrig riktigt gillat den här, och den är även riktigt mörk, framförallt för att vara en barnfilm. Jag tycker inte att man fastnar för några karaktärer på samma sätt som i andra Disney-filmer, och dessutom fick jag lite av en känsla av att det var ett ihopplock av övriga filmer med tanke på vissa scener som liknar Aladdin och avslutningen som liknar Skönheten & Odjuret. Stenfigurerna är dock riktigt sköna.
[b:16rvfax1]Pongo och de 101 Dalmatinerna[/b:16rvfax1] (1961)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/3415.gif[/img:16rvfax1]
Här har vi en Disney-film som jag minns att jag gillade som ung. Det är en riktigt bra berättelse med en grym skurk och roliga och älskvärda karaktärer (återigen). Tyvärr tycker jag väl att dalmatinervalparna kanske är lite väl många så att man inte fäster sig vid dem på samma sätt som t.ex. till de tre kattungarna i Aristocats. Som sagt är det dock en grym skurk, den fantastiska Cruella De Vil. Namnet och sången är verkligen oförglömliga. Stabil fyra.
[b:16rvfax1]Mästerdetektiven Basil Mus[/b:16rvfax1] (1986)
[img:16rvfax1]http://images.filmtipset.se/posters/3407.jpg[/img:16rvfax1]
En rätt underhållande film utan några direkta gapskratt eller en tillräckligt underbar historia eller ett tillräckligt fint karaktärgalleri för att kunna lyfta högre än en trea.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
[b:vvqt21ly]Idiocracy[/b:vvqt21ly]
En riktigt bra film med ett originellt manus och riktigt roliga skådisar.
Den handlar om medelmåttiga Joe Bauers som ska frysas ner i en "kista" och sedan vakna upp ett år senare. Men det går inte som planerat och Joe vaknar upp 500 år senare och upptäcker att världen han nu lever inte är desamma.
En riktigt bra film med ett originellt manus och riktigt roliga skådisar.
Den handlar om medelmåttiga Joe Bauers som ska frysas ner i en "kista" och sedan vakna upp ett år senare. Men det går inte som planerat och Joe vaknar upp 500 år senare och upptäcker att världen han nu lever inte är desamma.
[b:ilhgh3e3]Alien[/b:ilhgh3e3]
Ridley Scott skapade historia med denna film, den blev en stor inspirationskälla för många filmskapare. Det är dock inte många filmer i Sci-Fi eller skräckgenren som lyckats komma i närheten av [i:ilhgh3e3]Alien[/i:ilhgh3e3]. Det är en av de mest skräckinjagande och adrenalinpumpande filmerna någonsin. Mycket av filmens spänning bygger på att man vet så litet om monstret och när det tänker attackera. Skådespelarna sköter sig alla utomordentligt bra, de visar upp en känsla av skräck som man inte ser ofta på film. [i:ilhgh3e3]Alien[/i:ilhgh3e3] är kort sagt en riktigt pärla som förtjänar högsta betyg.
[b:ilhgh3e3]Aliens[/b:ilhgh3e3]
Det är bra märkligt hur en annan regissör lyckades göra en uppföljare helt i klass med första filmen. James Cameron fick minsann en utmaning då han tog sin an uppgiften, en utmaning som han kom att klara galant. Han lyckades precis som Scott att bygga upp nagelbitande spänning. Alienmorsan och hennes små bebisar är sanslöst snygga, man ryser nästan åt dem och allt äckel och slem de lämnar efter sig.
En annan sak jag kom att tänka på var något som Kate Winslet nämnde i extramaterialet på en Titanic-DVD. I Camerons filmer så fastnar man alltid så mycket för karaktärerna att allt blir extra spännande eller sorgligt, det inkluderar [i:ilhgh3e3]Aliens[/i:ilhgh3e3]. Filmen får högsta betyg, precis som ettan.
[b:ilhgh3e3]Alien 3[/b:ilhgh3e3]
Hemskt. En filmserie som börjat så bra tog helt plötsligt en helt annan vändning. Skräcken från ettan och all action från tvåan finns inte med här, spännande blir det tyvärr aldrig heller. Det kändes på något vis som om man blandat de två första filmerna med varandra så att allt blev som en enda smörja. Tvåan avslutades så himla bra, men början på trean förstör bara allt och får andra filmen att verka helt förgäves. Oftast är de varelserna ren CGI, det ser bara löjligt ut.
David Fincher var en nybörjarregissör som inte borde ha fått jobbet att regissera [i:ilhgh3e3]Alien 3[/i:ilhgh3e3]. Precis som med [i:ilhgh3e3]Terminator 3[/i:ilhgh3e3] så tycker jag att denna film inte borde ha gjorts, såvida inte Scott eller Cameron ville regissera den med ett bra manus till hands.
På senare år har Fincher gått och skapat mästerverk som [i:ilhgh3e3]Fight Club[/i:ilhgh3e3] och [i:ilhgh3e3]Se7en[/i:ilhgh3e3]. Hade han regisserat den tredje filmen på senare tiden istället, då hade vi nog fått se på grejer. Men han misslyckades tyvärr, och filmens betyg blir mycket lågt.
[b:ilhgh3e3]Alien: Resurrection[/b:ilhgh3e3]
Mycket bättre än ettan, men fortfarande miltals ifrån de två första filmerna. Den innehåller spänning, skrämseleffekter, action samt en bra och stundtals rolig dialog. Humor finns det mer av än vad det finns i alla de tre föregångarna tillsammans. Tekniskt sett är den också mycket bra, monstren är åter igen lika grymma som i de två första filmerna. Handlingen är helt okej, till skillnad från trean så känns det inte som någon upprepning.
Jag gillar hur man låtit Sigourney Weavers karaktär Ripley förvandlats till en mer erfaren, starkare och något tuffare person. Visst hade hon alla de egenskaperna i de tidigare filmerna också, men nu har de förbättrats ytterligare. Övriga skådisar känns välplacerade. Ron Perlman är utmärkt i rollen som skitstöveln som man ändå tycker om. Vackra Winona Ryder passar mycket bra vid sidan av Weaver.
Trots att filmen är bra så kändes den inte som ett bra avslut på serien. Den kändes faktiskt inte som något avslut överhuvudtaget.
Ridley Scott skapade historia med denna film, den blev en stor inspirationskälla för många filmskapare. Det är dock inte många filmer i Sci-Fi eller skräckgenren som lyckats komma i närheten av [i:ilhgh3e3]Alien[/i:ilhgh3e3]. Det är en av de mest skräckinjagande och adrenalinpumpande filmerna någonsin. Mycket av filmens spänning bygger på att man vet så litet om monstret och när det tänker attackera. Skådespelarna sköter sig alla utomordentligt bra, de visar upp en känsla av skräck som man inte ser ofta på film. [i:ilhgh3e3]Alien[/i:ilhgh3e3] är kort sagt en riktigt pärla som förtjänar högsta betyg.
[b:ilhgh3e3]Aliens[/b:ilhgh3e3]
Det är bra märkligt hur en annan regissör lyckades göra en uppföljare helt i klass med första filmen. James Cameron fick minsann en utmaning då han tog sin an uppgiften, en utmaning som han kom att klara galant. Han lyckades precis som Scott att bygga upp nagelbitande spänning. Alienmorsan och hennes små bebisar är sanslöst snygga, man ryser nästan åt dem och allt äckel och slem de lämnar efter sig.
En annan sak jag kom att tänka på var något som Kate Winslet nämnde i extramaterialet på en Titanic-DVD. I Camerons filmer så fastnar man alltid så mycket för karaktärerna att allt blir extra spännande eller sorgligt, det inkluderar [i:ilhgh3e3]Aliens[/i:ilhgh3e3]. Filmen får högsta betyg, precis som ettan.
[b:ilhgh3e3]Alien 3[/b:ilhgh3e3]
Hemskt. En filmserie som börjat så bra tog helt plötsligt en helt annan vändning. Skräcken från ettan och all action från tvåan finns inte med här, spännande blir det tyvärr aldrig heller. Det kändes på något vis som om man blandat de två första filmerna med varandra så att allt blev som en enda smörja. Tvåan avslutades så himla bra, men början på trean förstör bara allt och får andra filmen att verka helt förgäves. Oftast är de varelserna ren CGI, det ser bara löjligt ut.
David Fincher var en nybörjarregissör som inte borde ha fått jobbet att regissera [i:ilhgh3e3]Alien 3[/i:ilhgh3e3]. Precis som med [i:ilhgh3e3]Terminator 3[/i:ilhgh3e3] så tycker jag att denna film inte borde ha gjorts, såvida inte Scott eller Cameron ville regissera den med ett bra manus till hands.
På senare år har Fincher gått och skapat mästerverk som [i:ilhgh3e3]Fight Club[/i:ilhgh3e3] och [i:ilhgh3e3]Se7en[/i:ilhgh3e3]. Hade han regisserat den tredje filmen på senare tiden istället, då hade vi nog fått se på grejer. Men han misslyckades tyvärr, och filmens betyg blir mycket lågt.
[b:ilhgh3e3]Alien: Resurrection[/b:ilhgh3e3]
Mycket bättre än ettan, men fortfarande miltals ifrån de två första filmerna. Den innehåller spänning, skrämseleffekter, action samt en bra och stundtals rolig dialog. Humor finns det mer av än vad det finns i alla de tre föregångarna tillsammans. Tekniskt sett är den också mycket bra, monstren är åter igen lika grymma som i de två första filmerna. Handlingen är helt okej, till skillnad från trean så känns det inte som någon upprepning.
Jag gillar hur man låtit Sigourney Weavers karaktär Ripley förvandlats till en mer erfaren, starkare och något tuffare person. Visst hade hon alla de egenskaperna i de tidigare filmerna också, men nu har de förbättrats ytterligare. Övriga skådisar känns välplacerade. Ron Perlman är utmärkt i rollen som skitstöveln som man ändå tycker om. Vackra Winona Ryder passar mycket bra vid sidan av Weaver.
Trots att filmen är bra så kändes den inte som ett bra avslut på serien. Den kändes faktiskt inte som något avslut överhuvudtaget.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
[quote="Voldo":1yslsrgh][b:1yslsrgh]Alien 3[/b:1yslsrgh]
Hemskt. En filmserie som börjat så bra tog helt plötsligt en helt annan vändning. Skräcken från ettan och all action från tvåan finns inte med här, spännande blir det tyvärr aldrig heller. Det kändes på något vis som om man blandat de två första filmerna med varandra så att allt blev som en enda smörja. Tvåan avslutades så himla bra, men början på trean förstör bara allt och får andra filmen att verka helt förgäves. Oftast är de varelserna ren CGI, det ser bara löjligt ut.
David Fincher var en nybörjarregissör som inte borde ha fått jobbet att regissera [i:1yslsrgh]Alien 3[/i:1yslsrgh]. Precis som med [i:1yslsrgh]Terminator 3[/i:1yslsrgh] så tycker jag att denna film inte borde ha gjorts, såvida inte Scott eller Cameron ville regissera den med ett bra manus till hands.
På senare år har Fincher gått och skapat mästerverk som [i:1yslsrgh]Fight Club[/i:1yslsrgh] och [i:1yslsrgh]Se7en[/i:1yslsrgh]. Hade han regisserat den tredje filmen på senare tiden istället, då hade vi nog fått se på grejer. Men han misslyckades tyvärr, och filmens betyg blir mycket lågt.
[/quote:1yslsrgh]
Du kan absolut inte skylla på Fincher då han hade nästan ingen kontroll över produktionen. Producenterna ändrade Fincher's manus rejält och lät inte honom ändra på den. Han själv askyr filmen och hjälpte inte till att göra Special Edition av Alien3, så jag tror inte du bör anklaga stackarn så mycket.
Hemskt. En filmserie som börjat så bra tog helt plötsligt en helt annan vändning. Skräcken från ettan och all action från tvåan finns inte med här, spännande blir det tyvärr aldrig heller. Det kändes på något vis som om man blandat de två första filmerna med varandra så att allt blev som en enda smörja. Tvåan avslutades så himla bra, men början på trean förstör bara allt och får andra filmen att verka helt förgäves. Oftast är de varelserna ren CGI, det ser bara löjligt ut.
David Fincher var en nybörjarregissör som inte borde ha fått jobbet att regissera [i:1yslsrgh]Alien 3[/i:1yslsrgh]. Precis som med [i:1yslsrgh]Terminator 3[/i:1yslsrgh] så tycker jag att denna film inte borde ha gjorts, såvida inte Scott eller Cameron ville regissera den med ett bra manus till hands.
På senare år har Fincher gått och skapat mästerverk som [i:1yslsrgh]Fight Club[/i:1yslsrgh] och [i:1yslsrgh]Se7en[/i:1yslsrgh]. Hade han regisserat den tredje filmen på senare tiden istället, då hade vi nog fått se på grejer. Men han misslyckades tyvärr, och filmens betyg blir mycket lågt.
[/quote:1yslsrgh]
Du kan absolut inte skylla på Fincher då han hade nästan ingen kontroll över produktionen. Producenterna ändrade Fincher's manus rejält och lät inte honom ändra på den. Han själv askyr filmen och hjälpte inte till att göra Special Edition av Alien3, så jag tror inte du bör anklaga stackarn så mycket.
[quote="F.E.A.R":3uvfsblf]
Du kan absolut inte skylla på Fincher då han hade nästan ingen kontroll över produktionen. Producenterna ändrade Fincher's manus rejält och lät inte honom ändra på den. Han själv askyr filmen och hjälpte inte till att göra Special Edition av Alien3, så jag tror inte du bör anklaga stackarn så mycket.[/quote:3uvfsblf]
Så mycket klagade jag inte på honom. Men okej, då vet jag.
Du kan absolut inte skylla på Fincher då han hade nästan ingen kontroll över produktionen. Producenterna ändrade Fincher's manus rejält och lät inte honom ändra på den. Han själv askyr filmen och hjälpte inte till att göra Special Edition av Alien3, så jag tror inte du bör anklaga stackarn så mycket.[/quote:3uvfsblf]
Så mycket klagade jag inte på honom. Men okej, då vet jag.
[b:1twkp2h4]Forbidden Kingdom[/b:1twkp2h4]
Jag gillar både Jackie Chan och Jet Li ganska mycket. Såg därför emot den här filmen med förväntning. Det skulle bli spännande med dem i samma film. Och det blev det dock inte så mycket som jag hade hoppats på. Blev lite besviken på deras karaktärer och jag tyckte att manuset hade lite brister. Hoppas att de kommer jobba tillsammans igen
[b:1twkp2h4]Wall-E[/b:1twkp2h4]
En så otroligt mysig film. Samtigt som den roade folk så förde de fram ett budskap om vad som kan hända med jorden om vi inte börjar ta hand om våra sopor på ett vettigare sätt. Den funkade väldigt bra trots att den inte hade mycket till repliker första halvan av filmen och det var svårt att inte falla för den söta lilla roboten (den hade fått högre betyg om den inte var på hela tiden under den tid min brors dotter var hemma hos oss över julen).
[b:1twkp2h4]Star Wars: The Clone Wars[/b:1twkp2h4]
Blev väldigt besviken på den här filmen. Den var dåligt gjord, gav inget extra till handlingen av filmerna och den hade ingen äkta Star Wars känsla.
[b:1twkp2h4]Kung-Fu Panda[/b:1twkp2h4]
Ganska okej film, men man irriterade sig på att filmens handling var att reta pandan för att denne var fet. Det är fel. Att den får så pass högt betyg som den får av mig beror på att det fanns stunder då den var rolig och jag gillade Shifu och Oogway.
Jag gillar både Jackie Chan och Jet Li ganska mycket. Såg därför emot den här filmen med förväntning. Det skulle bli spännande med dem i samma film. Och det blev det dock inte så mycket som jag hade hoppats på. Blev lite besviken på deras karaktärer och jag tyckte att manuset hade lite brister. Hoppas att de kommer jobba tillsammans igen
[b:1twkp2h4]Wall-E[/b:1twkp2h4]
En så otroligt mysig film. Samtigt som den roade folk så förde de fram ett budskap om vad som kan hända med jorden om vi inte börjar ta hand om våra sopor på ett vettigare sätt. Den funkade väldigt bra trots att den inte hade mycket till repliker första halvan av filmen och det var svårt att inte falla för den söta lilla roboten (den hade fått högre betyg om den inte var på hela tiden under den tid min brors dotter var hemma hos oss över julen).
[b:1twkp2h4]Star Wars: The Clone Wars[/b:1twkp2h4]
Blev väldigt besviken på den här filmen. Den var dåligt gjord, gav inget extra till handlingen av filmerna och den hade ingen äkta Star Wars känsla.
[b:1twkp2h4]Kung-Fu Panda[/b:1twkp2h4]
Ganska okej film, men man irriterade sig på att filmens handling var att reta pandan för att denne var fet. Det är fel. Att den får så pass högt betyg som den får av mig beror på att det fanns stunder då den var rolig och jag gillade Shifu och Oogway.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
D-D-D-Disney motherfuckers!
[b:3omqd55a]Björnbröder[/b:3omqd55a] (2003)
[img:3omqd55a]http://images.filmtipset.se/posters/16649.jpg[/img:3omqd55a]
En av de allra nyaste filmerna, och även om den kanske inte håller samma klass som de fantastiska mästerverk som kom fram tills början på 90-talet (Lejonkungen '94 var typ Disney's absoluta topp, sen gick det nerför), men den försöker i alla fall. Den har sångnummer och den har sentimentaliteten som behövs i en Disney-film. Det stora problemet med sångnumrena är dock att de håller undermålig kvalité och det första känns bara som en rip på Circle of Life till råga på allt. Men jag fick tårar i ögonen i slutet och det är det som ska hända när man glor på Disney.
Pixars och Dreamworks barnfilmer är inte såhär och det kommer alldeles för få som verkligen är barnfilmer och inte slänger in något för de vuxna eller har för komplicerade handlingar för barn. Betyget landar på en trea.
[b:3omqd55a]Kejsarens Nya Stil[/b:3omqd55a] (2000)
[img:3omqd55a]http://images.filmtipset.se/posters/1586.jpg[/img:3omqd55a]
Har nästan bara hört bra saker om den här och dessutom är det en av få Disney-filmer som varit rekommenderade fyror på min Filmtipset. Dessa saker höjde dock inte förväntningarna alls utan sänkte de snarare - jag var beredd på att se en riktigt överskattad film. Men den infriar tamefan alla lovord, tro det eller ej. Det är 75 minuters skratt, med fullständigt klockrena karaktärer där speciellt Kronk dominerar och får mig att skratta nästan varje gång han är i bild.
Alla dessa fördelar får mig att förlåta nackdelen att det inte är en "typisk" Disney-film sett till animation (Disney för mig är verklighetstrogna teckningar, även om man tar ut svängarna här och var). Kommer definitivt att ses om. Det enda jag ångrar med att ha sett den på svenska (Disney ska ses på svenska, oavsett om man sett filmerna förut eller inte) är att jag missade Patrick Warburton som Kronk. Det är bud på att se den på engelska för att uppleva honom i den rollen.
[b:3omqd55a]Björnbröder[/b:3omqd55a] (2003)
[img:3omqd55a]http://images.filmtipset.se/posters/16649.jpg[/img:3omqd55a]
En av de allra nyaste filmerna, och även om den kanske inte håller samma klass som de fantastiska mästerverk som kom fram tills början på 90-talet (Lejonkungen '94 var typ Disney's absoluta topp, sen gick det nerför), men den försöker i alla fall. Den har sångnummer och den har sentimentaliteten som behövs i en Disney-film. Det stora problemet med sångnumrena är dock att de håller undermålig kvalité och det första känns bara som en rip på Circle of Life till råga på allt. Men jag fick tårar i ögonen i slutet och det är det som ska hända när man glor på Disney.
Pixars och Dreamworks barnfilmer är inte såhär och det kommer alldeles för få som verkligen är barnfilmer och inte slänger in något för de vuxna eller har för komplicerade handlingar för barn. Betyget landar på en trea.
[b:3omqd55a]Kejsarens Nya Stil[/b:3omqd55a] (2000)
[img:3omqd55a]http://images.filmtipset.se/posters/1586.jpg[/img:3omqd55a]
Har nästan bara hört bra saker om den här och dessutom är det en av få Disney-filmer som varit rekommenderade fyror på min Filmtipset. Dessa saker höjde dock inte förväntningarna alls utan sänkte de snarare - jag var beredd på att se en riktigt överskattad film. Men den infriar tamefan alla lovord, tro det eller ej. Det är 75 minuters skratt, med fullständigt klockrena karaktärer där speciellt Kronk dominerar och får mig att skratta nästan varje gång han är i bild.
Alla dessa fördelar får mig att förlåta nackdelen att det inte är en "typisk" Disney-film sett till animation (Disney för mig är verklighetstrogna teckningar, även om man tar ut svängarna här och var). Kommer definitivt att ses om. Det enda jag ångrar med att ha sett den på svenska (Disney ska ses på svenska, oavsett om man sett filmerna förut eller inte) är att jag missade Patrick Warburton som Kronk. Det är bud på att se den på engelska för att uppleva honom i den rollen.
[b:wl0hyisc]Righteous Kill[/b:wl0hyisc]
Alla låga betyg som filmen fått i recensioner gjorde att jag inte hade några högre förväntningar. Men De Niro, och kanske framförallt Al Pacino levererar. Det är ingen thriller som är i närheten av Heat, men underhållen blir man.
[b:wl0hyisc]Step Brothers[/b:wl0hyisc]
Efter en seg och tråkig inledning höjer sig denna komedi en aning, men riktigt roligt blir det aldrig. Har många likheter med Will Ferrells tidigare filmer. Känns som vi har sett detta tidigare.
[b:wl0hyisc]Crash[/b:wl0hyisc]
Små historier om rasism vävs fint samman och filmen var väl värd sin Oscar för bästa film. Bra skådespelarinsatser.
[b:wl0hyisc]Eagle Eye[/b:wl0hyisc]
Med klart godkända och adrenalinhöjande actionscener var detta en liten positiv överraskning. Hade det inte varit för det stela slutet hade eftersmaken varit bättre, och betyget högre.
Alla låga betyg som filmen fått i recensioner gjorde att jag inte hade några högre förväntningar. Men De Niro, och kanske framförallt Al Pacino levererar. Det är ingen thriller som är i närheten av Heat, men underhållen blir man.
[b:wl0hyisc]Step Brothers[/b:wl0hyisc]
Efter en seg och tråkig inledning höjer sig denna komedi en aning, men riktigt roligt blir det aldrig. Har många likheter med Will Ferrells tidigare filmer. Känns som vi har sett detta tidigare.
[b:wl0hyisc]Crash[/b:wl0hyisc]
Små historier om rasism vävs fint samman och filmen var väl värd sin Oscar för bästa film. Bra skådespelarinsatser.
[b:wl0hyisc]Eagle Eye[/b:wl0hyisc]
Med klart godkända och adrenalinhöjande actionscener var detta en liten positiv överraskning. Hade det inte varit för det stela slutet hade eftersmaken varit bättre, och betyget högre.