Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
[img:u372nmh1]http://images.filmtipset.se/posters/6844.jpg[/img:u372nmh1] [b:u372nmh1]Gandhi[/b:u372nmh1] En storslagen film om en högst intressant personlighet. Gandhi med sin predikan om motstånd via ickevåld enade Indien som nation och ledde till slut till dess självständighet.
Det tog 20år för regissören Richard Attenborough att slutföra sin filmidé om en biografi om Mahatma Gandhi och resultatet visade att det var värt mödan. Filmen blev det årets stora vinnare på Oscarsgalan med totalt åtta priser, där ibland många av de tyngre priserna som bästa film och regissör.
Den som skulle axla titelrollen blev Ben Kingsley, som dessförinnan var okänd för den stora massan. Kingsley tog verkligen till sig rollen. Hans agerande och utseende gör att man verkligen känner att det är Gandhi själv som agerar i filmen.
På det hela taget så är det en vackert och episk film som lyckas förmedla en mycket speciellt mans tankar och handlingar under sin livstid. Om det är något man ska klaga på så är det att filmens känns lite väl utdragen ibland för sitt eget bästa.
Filmen hade sina roliga stunder och var bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Hugh Jackman var passande i rollen som Drover och Brandon Walters gjorde ett otroligt intryck som pojken Nullah. Nicole Kidman gjorde ett okej jobb för att vara henne, men inte mer.
Dock kunde de ha kortat ner filmen något. Det fanns massa som inte tillförde filmen något mer tidsfördriv.
[b:pkr1cvn4]Little Children[/b:pkr1cvn4] Jag blev mycket positivt överraskad av den här filmen som jag inte hade några större förväntningar på. Den börjar med hur två småbarnsföräldrar träffas i en lekpark och förälskar sig i varandra. Filmen har även en berättarröst som inte tillhör någon av skådespelarna, jag störde mig på den till en början men det visade sig att berättarrösten verkligen hade humor. Det var inte långt in i filmen då berättarrösten kort sagt beskrev hur Jennifer Connellys kropp såg ut, på ett ganska humoristiskt sätt men med en allvarlig ton. Jag skrattade till och filmen fångade genast mitt intresse.
[i:pkr1cvn4]Little Children[/i:pkr1cvn4] är som sagt en film med humor, det är dock ingen komedi. Den behandlar bl.a. ämnet pedofili. Jackie Earle Haley spelar en pedofil och fick en välförtjänt Oscarnominering för rollen. Kate Winslet fick också en (som vanligt), men det blev ingen vinst (som vanligt). Även alla biroller sköts mycket bra av duktiga skådisar.
Man kan säga att filmen är ett gripande drama med ett stänk av humor.
Jodå, den skakiga handkameran fungerar riktigt bra i J.J. Abrams och Matt Reeves monsterrulle, det höjer spänningen och hela grejen med att det ska föreställa personernas eget material känns trovärdigt. Dock hamnar filmens djupare delar i skuggan av de tekniska bitarna.
Jag gillar den här typen av rysare. Den är vidrigt skrämmande samtidigt som den är hysteriskt rolig. Nathan Fillion passar i den här typen av roller och de andra gör ett väldigt bra jobb. Bäst jobb gör dock James Gunn som skrev manuset och regisserade filmen.
[b:2hyj549z]Arn - Tempelriddaren[/b:2hyj549z] [b:2hyj549z]Arn - Riket vid vägens slut[/b:2hyj549z]
Varför lyssnade jag på syrran? Jag kunde räkna ut ganska snabbt att Arn filmerna inte var min stil, men ändå gick jag med på att se dem med henne. Båda filmerna var ganska storslagna och väldigt osvenska samt att skådespelarna gjorde ett bra jobb, men de var för tråkiga för min smak. Och det känns som jag har förlorat många timmar för att jag såg dem istället för den trevliga film-upplevelsen.
Ska vid någotn tillfälle ge filmerna en ny chans och betyget kanske ändras då, men för tillfället är jag besviken.
[b:v9od6ts6]Voldo[/b:v9od6ts6]: Jag kan inte hålla med dig om Little Children, även om jag tyckte att den hade en bra början och att Jackie Earl Haley var bra och vansinnigt vidrig som pedofil. Minns direkt efter att jag tänkte att jag inte gillade honom, och tror att jag skrev att han inte var värdig sin nominering, men det var nog mest för att jag var rätt äcklad av karaktären... vilket bara är positivt.
Berättarrösten var också ett av mina favoritmoment men som jag minns det så försvinner den ju efter ett tag? I alla fall så får den ett uppehåll och därför känns den bara... feltajmad.
Kate Winslets prestation är överskattad om den fick en Oscarsnominering. Dessutom ogillar jag Patrick Wilson som skådespelare.
Berättarrösten i den filmen är schysst om än något random ja. Det var väl något man behöll från romanen för att behålla en viss känsla, men det gjordes ju inte helt konsekvent.
Det är dock en film jag tyckte väldigt mycket om, tycker t.ex. att Winslet var alldeles utmärkt. Och jag måste verkligen fråga hur man kan ogilla Patrick Wilson som skådespelare? Jag har iofs bara sett honom i LC, Hard Candy och Angels in America men han har imponerat på mig i samtliga. Vad är det med hans skådespeleri som du inte gillar?
Som skådespelare är väl inte helt rätt formulerat kanske. Men jag stör mig på honom, rent allmänt. Har ogillat honom i både Little Children och Lakeview Terrace.
Jag tror aldrig att berättarrösten försvann helt och hållet, den hade väl däremot stora uppehåll. Winslet var helt klart värd sin nominering i mina ögon, även om det kanske inte var hennes bästa insats. Wilson var också bra, dock inte lika bra som Winslet eller Haley.
[b:13w8i8my]Mishima - A Life in Four Chapters[/b:13w8i8my]
Paul Schraders mästerverk om Yukio Mishima som var en av Japans största författare. Det är inte riktigt en biografi utan istället får man en inblick i fyra perioder av hans liv. Dessutom har bitar av hans kändaste verk filmatiserats.
Filmen är alltså skriven och regisserad av Paul Schrader, dessutom är Coppola och George Lucas exekutiva producenter. Men detta är ingen Hollywood-film. Det faktum att dem valde att göra filmen på japanska skadar heller inte. Visuellt är den underbar, scenografin är i världsklass, musiken av Phillip Glass är bland det bästa jag hört. Och så ska vi inte glömma huvudpersonen Mishima som hade ett unikt liv - och slut.
Edit: Förresten så har jag till slut fixat en account på Filmtipset:
Eftersom MZ tydligen har tagit bort halvorna i betygsättningen så blir det ju svårare att sätta betyg på filmer. Därför tänkte jag lägga till en 1-10 skala för att underlätta. Som exempel kan jag ta [i:3mkct0y8]Titanic[/i:3mkct0y8], en 4 i betyg är för lågt men en 5 är för högt. Så jag ger den helt enkelt 5 på MZ's betygskala och 9/10 på 1-10 skalan. [i:3mkct0y8]Pulp Fiction[/i:3mkct0y8] är en film som också förtjänar 5 på MZ's skala samt 10/10 på den andra skalan. Så här:
[b:3mkct0y8]edit[/b:3mkct0y8]: Skit i det förresten. Tyler fixade halvor som vi kan använda.
[b:3mkct0y8]Låt den rätte komma in[/b:3mkct0y8] En av de bättre svenska filmerna jag sett. Visuellt sett är den helt fantastisk, mycket snyggt foto. Skådisarna gör också bra jobb, särskilt Lina Leandersson. Det finns dock vissa störande moment i filmen som t ex dåligt CGI-animerade katter.
Egentligen handlar denna filmen inte om någonting, utan känns bara som en liten kort inblick i den överenergiske lärarinnan Poppys liv. Sally Hawkins lyser i huvudrollen, dock är det Eddie Marsan som är den stora stjärnan. Och filmens verkliga styrka är just Mike Leighs välskrivna dialog mellan dessa karaktärer. En bra feelgood-rulle för en fredagskväll.
[b:kpapehsh]Taken[/b:kpapehsh] [img:kpapehsh]http://i44.tinypic.com/9j3byf.jpg[/img:kpapehsh] Vanligtvis är inte action den genre jag helst ser, men med Taken är det annorlunda. Förutom häftiga biljakter och pangpang har Taken också lite hjärna. Dessutom får vi inte heller glömma bort skådespelarna. Liam Neeson är så klart den som glänser mest utav ensemblen, men också Maggie Grace (Shannon i Lost) gör bra ifrån sig. Manus och handling ligger på topp och allt känns äkta (Undantag: biljakten). Betyget landar på en stark
[b:kpapehsh]Vänner för Livet[/b:kpapehsh] [img:kpapehsh]http://i39.tinypic.com/eijx9i.jpg[/img:kpapehsh] Vänner för Livet ligger milslångt ifrån resten av de filmer som skildrar, eller på något sätt har att göra med 11:e September. Adam Sandler gör en "Jim Carrey" (gå från överdrivna komedier till ett fantastiskt drama) när han porträterar Charlie Fineman, en man som förlorat hela sin familj i World Trade Center-attentatet. Sandler gör sin roll med oanad talang i Oscarsklass, och han hade verkligen förtjänat en guldgubbe för den här rollen. Som hans vän Alan ser vi Don Cheadle, som också gör en fantastisk insats. Dock hamnar han tyvärr i skuggan utav Sandler. Angående manus och dialog har jag nästan aldrig sätt något så fascinerande. Kort sagt är det inte mycket att klaga på över den här filmen. Men tyvärr snubblade Adam Sandler tillbaka till Komedi-genren, vilket är mycket synd, eftersom han har så mycket potential.
[b:kpapehsh]Pulp Fiction[/b:kpapehsh] [img:kpapehsh]http://i41.tinypic.com/2dvitkg.jpg[/img:kpapehsh] Det var så längesedan jag såg Pulp senast att jag knappt mindes någonting. När jag såg den igen hade jag skyhöga förväntningar, och jag kan säga att filmen inte direkt uppnådde dem. Visst är det en härlig film, med helskön dialog och dylikt, men jag får aldrig någon riktig "Wow!"-känsla. Den skruvade handlingen kretsar kring tre olika historier, som framåt slutet knyts ihop på olika sätt. Hela filmen är väldigt lik Reservoar Dogs, dock snäppet bättre. Men det blir aldrig RIKTIGT bra. Karaktärer försvinner innan man äns hinner lära känna dem, och på något vis känns filmen ganska platt. Betyget blir
[b:kpapehsh]In Bruges[/b:kpapehsh] [img:kpapehsh]http://i43.tinypic.com/a0xp51.jpg[/img:kpapehsh] Handlingen är ganska enkel: Yrkesmördarna Ray och Ken skickas av sin arbetsgivare till den belgiska medeltidsstaden Brygge för att ägna sig åt sightsee medan de väntar på nya order. Filmen är mycket lik Pulp Fiction, med två sköna huvudkaraktärer och grym dialog. Ray spelas utav Colin Farrell, som gör sin bästa prestation hittils. Ray är inte det minsta imponerad över Brygge och ger oss kommentarer såsom [i:kpapehsh]"I grew up in Dublin. I love Dublin. If I grew up on a farm, and was retarded, Bruges might impress me but I didn't, so it doesn't".[/i:kpapehsh] Ken å andra sidan, spelad utav Brendan Gleeson (mest känd som Madeye Moody) älskar Brygge och ägnar sig mer än gärna åt att se på byggnader och annat. Visst låter det kanske lite tråkigt och trögt. Visst är det något utdraget, fram till arbetsgivaren Harry, spelad utav Ralph Fiennes, kommer dit. Han slänger ur sig kommentarer som [i:kpapehsh]"An Uzi? I'm not from South Central Los Angeles. I didn't come here to shoot twenty black ten year olds in a drive-by. I want a normal gun for a normal person".[/i:kpapehsh]
In Bruges är en ganska annorlunda film, med mer hjärna än Pulp och bättre handling. Betyget landar på en
Blev en hel del filmer på GBGs Filmfestival under veckan. De filmer jag sett som har en egen tråd har jag skrivit i, resten hamnar här.
[b:1i4w572m]Man on Wire[/b:1i4w572m] Grym dokumentär där de återskapad mycket som en thriller. Och skön humor. Mycket annorlunda och originell. Måste ses om man gillar dokumentärer, eller om man inte gillar dem. då funkar den nog som en bra ingång.
-------------------------------------------------
[b:1i4w572m]Frozen River[/b:1i4w572m] Grymt bra film om en ensamstående kvinna som börjar smuggla männsikor mellan USA o Kanada för att få ihop ekonomin. Melissa Leo ärgrym i huvudrollen och är verkligen värd sin oscars-nominering. Grymt bra!
-------------------------------------------------
[b:1i4w572m]Zift[/b:1i4w572m] Bulgarisk film-noir med mycket svart humor. Den är mycket udda berättad och det var svårt att veta vart den skulle ta vägen. Detta gjorde att jag kände mig förvirrad och inte riktigt engagerad. Det är fint foto som sticker ut mest.
-------------------------------------------------
[b:1i4w572m]Afterschool[/b:1i4w572m]
En mycket speciell och tung film. Robert väljer video som efter skolan-aktivitet och råkar filma skolans två populäraste tjejer dö av en överdos. det är spännande filmat fär mycket få bilder och klipp används. men det gör inget då skådespelarna fyller ut så bra och verkligen gör bra insatser. dock så blev det lite långtråkigt pga det mycket långsamma berättande. Men det var en tung film som verkligen satt kvar efteråt. Jag har aldrig varit med om att det varit så tyst i salongen efter en film.
[quote="Spath":n3i83l7b] [b:n3i83l7b]Pulp Fiction[/b:n3i83l7b] Karaktärer försvinner innan man äns hinner lära känna dem, och på något vis känns filmen ganska platt. [/quote:n3i83l7b] Får jag fråga vilka karaktärer du snackar om?
Riktigt bra film som handlar om Maria, en gravid 17-åring som blir knarkkurir i ett desperat försök att få hop pengar. En påtagligt verklig och engagerande film om människorna inom drogindustrin och deras uppoffringar. Briljant debut av Joshua Marston med en lysande Catalina Sandino Moreno i huvudrollen.
Otroligt bra film. Finns egentligen inte så mkt att säga om den mer än att den är överlägset bäst i serien.
(eftersom halva saknas(?) så gör jag såhär)
[b:3jf0fd7m]The Lord of the Rings - EE[/b:3jf0fd7m]
Har också sett igenom LotR igen. Vet inte hur många gånger jag sett filmerna, men de är så jävla bra att man kan se dem hur många gånger som helst.
Vad som slog mig mest var att jag tyckte att första filmen var bäst, vilken jag tidigare alltid tyckt vara den svagaste. Trean tyckte jag kändes som svagast, dock är det trean som har de absolut starkaste och bästa scenerna/partierna(scenen när Pippin sjunger och Faramir rider mot Osgiliath, är den absolut bästa i trilogin). Tvåan är stabil och är lika sjukt bra genom alla sina tre och en halv timmme.
Musiken, detaljrikedom, de sanslöst vackra landskapen, bra rolltolkningar och underhållningsvärdet bidrar till att filmupplevelsen, i sin helhet, känns perfekt.
Bästa filmtrilogin är det ju, utan tvekan, men om de är de bästa enskilda filmerna är en annan femma. Dock ligger de även där väldigt högt uppe.
Betyget blir, så klart, en femma liksom alla delar också får det betyget.
Känslan av att vara instängd i en affär utan att kunna komma därifrån kändes obehagligt under hela filmen. Att man längtar efter att få se vad som verkligen gömmer sig i dimman ökar bara spänningen. Egentligen var filmen inte alls läskig, utan mer obehaglig. Psykopaten som bildade en sekt i affären var "obehagligt läskig". Slutet av filmen fick mig att tappa andan. Så Epic.
Bilden på Blu-Ray versionen var fantastisk. Riktig ögongodis. In mot slutet av filmen började det dyka fram gröna sträck på bilden ibland. Fel på TVn är det inte då det aldrig har hänt innan eller efter jag såg filmen. Blu-Ray versionen har 2 disc vilken jag tycker är lite dåligt. Jag menar, det är ju en BR skiva på runt 50 gb, så allt bör ju få plats på en skiva. Men dem ville väl utnyttja all utrymme på ena skivan enbart för filmens kvalitet.
[b:3i6o0bnx]Garden State[/b:3i6o0bnx] Natalie Portman är nästan hela anledningen till att filmen är sevärd. Hon är lysande, både skådespelarmässigt och ehm utseendemässigt. Zach Braff kommer bara i skymundan av henne. Filmen är lätt skruvad på ett härligt sätt med en passande dialog. Som historia är filmen inte särskilt speciell eller originell, slutet kändes som något man sett ett par hundra gånger tidigare.
[b:3i6o0bnx]Babel[/b:3i6o0bnx] Jag är förvånad över att den inte ligger med på IMDb's 250. [i:3i6o0bnx]Babel[/i:3i6o0bnx] är en mästerlig film som påminner en del om [i:3i6o0bnx]Crash[/i:3i6o0bnx], flera historier vävs samman till en. [i:3i6o0bnx]Babel[/i:3i6o0bnx] är dock betydligt bättre. Brad Pitt gör möjligtvis sin bästa roll i karriären, även om den inte är särskilt stor. Soundtracket är också en av filmens starka sidor.
[b:3i6o0bnx]Love Actually[/b:3i6o0bnx] En väldigt, väldigt stjänspeckad "må-bra film". På filmens DVD-omslag syns 10 stjärnor men det är inte nog med dessa. I mindre roller ser vi även Elisha Cuthbert, Denise Richards, Billy Bob Thornton och Martin Freeman. Filmens tema är såklart kärlek, vi får följa en massa olika personer som har kärleksproblem. Lite för många personer faktiskt. Man kunde gott och väl ha skippat en av de mindre historierna och kanske gett mer plats åt de andra. Mot slutet så blir det hela en aning utdraget, varje historia måste avslutas och de avslutas inte särskilt hastigt. Slutdelen är alltså för lång och historierna är för många, annars är det en högst sevärd film som värmer hjärtat.
Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
skriv gärna också vad du tyckte om den. 
[b:3mkct0y8]9/10[/b:3mkct0y8]