Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
[b:2riivo4u]X-Men[/b:2riivo4u] En väldigt lyckad Marvelfilmatisering. Filmen är inte bara ett pojkäventyr med häftig action, den har ett djup och en allvarlig underton. Den behandlar mänsklighetens intolerans och rädsla inför saker som man har lite vetskap om, i detta fall nyevolutionerade människor. [i:2riivo4u]X-Men[/i:2riivo4u] bjuder på en storartad underhållningstund.
[b:2riivo4u]X2[/b:2riivo4u] Gillade man ettan så bör man garanterat gilla tvåan som är längre och aningen bättre. Hugh Jackman var verkligen ett lysande val för rollen som Wolverine. Hans karaktär är definitivt den mest intressanta av allihop. Märkligt förresten att inte filmen blev nominerad för bästa makeup, de blåfärgade karaktärerna Mystique och Nightcrawler ser ju faktiska ganska häftiga ut.
[b:2riivo4u]X-Men: The Last Stand[/b:2riivo4u] Sämsta delen i trilogin. Filmen saknar det djup som de två tidigare filmerna hade. Regissören Brett Ratner lyckades inte göra samma bra jobb som Singer. Men samtigt är filmen hyfsat underhållande men en del imponerande actionscener. Det går fortfarande inte att bortse ifrån hur cool Jackman fortfarande är som Wolverine.
[img:f3kdx69e]http://images.filmtipset.se/posters/68404837.jpg[/img:f3kdx69e] [b:f3kdx69e]Patrik 1,5[/b:f3kdx69e] En positiv överraskning som lyckades med konststycket att förmedla, och fläta samman, två allvarliga ämnen. Detta kombinerades med en genuin feelgood-känsla genom hela filmen och det bästa var att det inte på något sätt kändes konstlat, vilket det lätt kunde ha resulterat i.
Huvudrollsinnehavarna gjorde ett kompetent arbete, där främst Thomas Ljungman, som Patrik, överraskade och ska bli intressant att följa i fortsättningen. Regissören Ella Lemhagen lyckas, trots några missar, att skapa en trovärdig och charmig film med mycket värme.
Filmen var som sagt en positiv överraskning och ännu ett bevis på att det visst finns bra svensk film nuförtiden. Det gäller bara att leta på rätt ställe.
Såg [b:os0mohbh]27 Dresses[/b:os0mohbh] en kväll när den gick på Canal+ och jag inte hade någonting att göra. En film som är fruktansvärt förutsägbar och alldeles för lång med en bunt riktigt onödiga scener som drar ner på tempot rejält. Oftast väldigt tråkig humor och väldigt många "romcom"-scener. Knappast förvånande, men ändå tråkigt.
Omedvetet körde jag vidare på samma tema i och med att jag såg [b:os0mohbh]Bride Wars[/b:os0mohbh]. Den största anledningen till att jag över huvud taget såg den här filmen var för att jag var på dåligt humör och verkligen ville såga något, och det passade den perfekt för. Medan 27 Dresses ändå försökte göra något så var den här bara... så dålig. Alla som var inblandade ville bara tjäna lite snabba stålar. Skäms över att tänka på filmen.
Har nu sett alla Star Wars fimerna i kronologisk ordning för första gången. Det kan finnas spoilers så det är bäst om man sett filmerna först.
[b:qfqe3w4a]Episod I: The Phantom Menace[/b:qfqe3w4a] Den här filmen är ganska bra faktiskt, Jar Jar Binks är ganska irriterande men inte så irriterande som alla säger och skådespelarna är inte helt usla. Joh Williams musik är som vanligt fantastisk och specialeffekterna är väldigt sköna att titta på. Helt klart den dåligaste av alla filmerna, men inte dålig.
[b:qfqe3w4a]Episod II: Attack of The Clones[/b:qfqe3w4a] Den här är mycket bättre än den första. Mer action, bättre effekter, mindre Jar Jar och en fight mellan Yoda och Christopher Lee. Kärleksscenerna mellan Anakin och Padmé är utdragna och drar ner på betyget, men det är roligt att få se mer av C-3PO och R2-D2 plus att man får se Boba Fett som liten och hans pappa Jango Fett.
[b:qfqe3w4a]Episod III: The Revenge of The Sith[/b:qfqe3w4a] Börjar skitbra och fortsätter så också, det här är den enda av alla filmerna som jag sett på bio och det jag kommer mest ihåg från den gången är att få se alla stjärnkryssare och mindre skepp skjuta sönder varandra och det är liksom bara i början av filmen. Anakin går långsamt över till den mörka sidan och man får äntligen se den riktiga Darth Vader(även om det inte är så mycket). Yoda slåss igen, nu i en ännu bättre fight mot Darth Sidious aka Senator Palpatine aka The Emperor och det är mindre kärleksscener mellan Anakin och Padmé. Helt klart den bästa av dem nya filmerna.
[b:qfqe3w4a]Episod IV: A New Hope[/b:qfqe3w4a] många tycker att Episod V är den bästa av alla men jag säger att den här är det. Det Lucas gjorde så bra var att han inte introducerade karaktärerna eller förklarade nånting som man kanske inte skulle fatta när man såg den här 1977. Den börjar helt enkelt efter Episod I, II och III. Alla skådisarna är skitbra, R2-D2 och C-3PO är roliga och det finns många konstiga utomjordingar. Nu såg jag dem nya versionerna från 2004 med tillagda effekter och en scen med Han Solo Jabba the Hutt som blev borttagen, ibland är det lite distraherande men det gör inget när resten av filmen är så jävla bra. Bästa scenen är barscenen i Mos Eisley.
[b:qfqe3w4a]Episod V: The Empire Strikes Back[/b:qfqe3w4a] "No, I am your father." Förmodligen en av dem mest kända scenerna i filmhistorien och även om jag redan vet att Vader är Luke´s far så får jag alltid gåshud. Jag har inte så mycket att säga om den här förutom att den är skitbra och har ett skibra slut som är liksom "hur ska det gå"!
[b:qfqe3w4a]Episod VI: Return of the Jedi[/b:qfqe3w4a] Skitbra avslutning på en fantastisk saga, med Jabba the Hut, The Emperor och Ewoks. Här går Darth Vader äntligen tillbaks till dem goda och Luke har äntligen blivit en riktig Jedi. Här finns det nog mest konstiga varelser än i alla dem andra filmerna. Jabbas lilla kattråtta eller vafan det är, den där blåa elefantsaken, rancorn och såklart ewoks. Det är bara lite fånigt att Hayden Christiansen(Anakin i dem nya filmerna) hade klippts in i slutet av filmen. Annars otrolig.
Betyg på hela filmserien: för att det är en sån fantastisk saga som kommer att leva vidare förevigt.
May the force be with you. [img:qfqe3w4a]http://imagecache.allposters.com/images/pic/130/009_422-029%7EStar-Wars-Yoda-Posters.jpg[/img:qfqe3w4a]
[b:1fx3qwtt]De ofrivilliga[/b:1fx3qwtt] Om du gillade filmen ”Du levande” så kommer du gilla den här filmen otroligt mycket. Den här filmen är en filmfest för alla som uppskattar estetiskt välgjorda filmer. Det är inte i varje film som man faktiskt uppmärksammar saker såsom fotot, men i den här filmen är fotot verkligen suveränt. Filmat i många häftiga vinklar och jag gillar att kameran inte zoomar in i ansiktet på karaktärerna så ofta. Handlingen är rätt simpel i grunden, men när alla olika episoder läggs i hop så blir det en rätt djup film. Skådespeleriet är också på det topp & det är ingen tvekan om att regissören (Ruben Östlund) är Sveriges nya stjärnregissör. Väldigt frestad att ge en 5:a med tanke på det är en film man kan gå och fundera och analysera på ett tag, men jag tycker inte att slutet är tillräckligt bra.
Övriga:
[b:1fx3qwtt]Mannen utan Minne[/b:1fx3qwtt] "Väldigt trevlig atmosfär och charmiga skådespelare"
[b:1fx3qwtt]Touching the Void[/b:1fx3qwtt] "Intressant dokumentär, med en story som är ruggigt fascinerande"
[b:5kw7jrxd]Fast and Furious[/b:5kw7jrxd] En seg film, men som hade ett par kul scener. Annars kändes denna som 100 kr som jag kunde spenderat på bättre saker. Men bilarna va snygga, som alltid.
Eastwood gillar verkligen mörka och till viss del dystra filmer, men han gör det bra så det finns ingen anledning att klaga. Filmen börjar ganska svagt men ju längre in i filmen man kommer desto mer engagerande blir det, mot slutet är det väldigt rörande och gripande. Jag uppskattade verkligen förhållandet mellan Frankie och Maggie, Eastwood och Swank är båda mycket bra. Freeman är även han bra även om jag kanske inte tycker att hans insats var värd en Oscar.
Jay Baruchels karaktär hade väl någon tematisk funktion men jag störde mig mest på honom. Jag tycker även att det var synd att realismen brast lite under fighten mot den tyska boxaren, ingen boxningsdomare på hög nivå skulle väl tillåta alla de där fula knepen och regelvidriga sakerna...lr? Det störde iaf min filmupplevelse något. Men överlag är Million Dollar Baby en mycket bra film.
[b:2h6fnlws]The Darjeeling Limited[/b:2h6fnlws]
Wes Anderson...jag förstår att han har sina fans men hans filmer (förutom Rushmore) går inte riktigt hem hos mig. Eller, jag ogillar inte TDJ, Tenenbaums och Life Aquatic men jag kan tyckta att de blir lite för udda och fungerar inte helt och hållet på ett tillfredsställande sett. Filmerna är inte heller fantastiskt engagerande och karaktärerna är förvisso för det mesta intressanta men inte särskilt spännande. Jag kan dock verkligen uppskatta det visuella och estetiska i hans filmer.
Trion Wilson, Brody och Schwartzman fungerar bra tillsammans och filmen överlag är en hyfsat trevlig road trip kan man väl säga. Lite segt vissa persioder och lite roligt ibland. Det är en ganska bra film.
Såg just filmen och jag är chockad, vad i helvete hände den dagen, sjukaste jag har sett på länge.
Har egentligen inte lust att skriva så mycket om filmen, vill mest bara uttrycka mig om händelsen. Paul Greengrass som har skapat manuset efter vittnesuppgifter från händelsen ger oss en antingen korrekt version eller en väldigt vinklad sådan, men eftersom de mesta tyder på att det är en korrekt framställning av händelsen så litar jag på att filmen är såpass korrekt att man kan fatta åsikter om händelsen från filmen. Detta var i alla fall helt sjukt, det var ju nästintill avrättningar på vissa. Även fast det var lite uppror bland demonstranterna så har man svårt att känna någon sympati för soldaterna när de uppförde sig som de gjorde. Sen satt man där i slutet och hoppades att de skyldiga skulle ha bestraffats, men sådan var tyvärr inte fallet.
Den blodiga söndagen är ett ständigt uppkommande ämne som man fördjupar sig lite till och från. Men detta är vad jag kan komma ihåg den första filmen om händelsen jag har sett och det gör att det blir lättare att förstå exakt vad som hände, något som med hjälp av filmen kommer sitta kvar en bra stund.
Jag rekommenderar verkligen denna film till er alla, ni får två flugor i en smäll. För det första en grymt bra dramafilm och sen viktig fakta om en viktigt händelse i Europas moderna historia.
Jag blev som sagt helt knäckt av filmen och kommer i nuläget dela ut det högsta betyget. Jag blir väldigt passionerad av såna här filmer så det är möjligt att jag har överdrivit lite, får se hur det känns i framtiden.
Klassiker! Kära nån, vilken klassisk film! Historien är tveklöst Disneys simplaste någonsin, och inte mycket att tala om alls faktiskt. Handlingen är uppenbart inte det viktiga i Bambis fall, den har fått stå tillbaka för allt annat. Animationen är klanderfri och Bambi är tveklöst Disneys dittills mest välanimerade film. Röstskådespelarna har inte mycket att säga (då väldigt mycket av filmens "dialog" innebär att någon säger "Bambi!") men gör det de ska. Musiken är bra, långt ifrån bäst. Bambis starkaste kort är helt klart animationen och klassikerstämpeln. Man bör se den som ett enda stort konstverk, för som film är den egentligen inte så mycket att ha. Rörliga bilder till vacker musik har Disney gjort förut, men här är inslagen långt ifrån så knarkiga som i Fantasia. För att upprepa mig är Bambi en ganska tråkig, men vacker, klassiker.
Batman (1989)
Burtonklassiker. Tar man den för vad den är, dvs Tim Burtons version av Batman och Gotham City, och låter bli att jämföra den med Batman Begins och den briljanta The Dark Knight, är den bra och originell. Lite långtråkig, långt ifrån perfekt, men med sköna skådespelarinsatser och kanonmusik av Danny Elfman (och Prince!) och mycket "Burtonkänsla" är den en lyckad film.
Big Fish (2003)
Många verkar tycka att Big Fish är Tim Burtons bästa film och det har jag ingen förståelse för alls. Den är riktigt bra, absolut, och platsar förmodligen bland Burtons fem bästa, men bäst?! Nej,nej. Den sticker ut ganska mycket bland Burtons filmer då den är den klart ljusaste (alla fattar vad jag menar). Positivt är även att alla skådespelare sköter sig utmärkt, ingen felcasting här inte. Miljöerna är, såklart, perfekta och jag gillar att inte riktigt veta vad som är fantasi och vad som är verkligt. Big Fish är alltså en riktigt bra film även om det finns ett par andra Burtonfilmer jag föredrar. Han är trots allt min favoritregissör.
Sweeney Todd: the Demon Barber of Fleet Street (2007)
Ren briljans från början till slut. Skådespelarna är alla fantastiska, regin och utséendet perfekt, musiken sitter som handsken, våldet och blodspillet är poetiskt vackert, slutet likaså, och jag har ärligt talat ingenting att klaga på. Högsta betyg är verkligen ingenting jag slösar med när det gäller film, men här finns inga alternativ. Sweeney Todd är en av mina absoluta favoritfilmer och Tim Burtons högtidsstund såhär långt.
[b:4obf1cux]Nausicaä[/b:4obf1cux] Ännu ett mästerverk av Miyazaki. Fina miljöer, bra karaktärer, underbart ritat, skön musik, allt man vill ha när man tittar på hans filmer. Actionscenerna är skickligt gjorda och våldet är mycket, men visas lite. Har ni inte sett den så se den för guds skull.
[img:3gj3by29]http://cdon.se/media-dynamic/images/product/000/273/273162.jpg[/img:3gj3by29] [b:3gj3by29]Infernal Affairs[/b:3gj3by29] Den asiatiska polisfilmen från 2002 som i väst mest är känd som originalet till Scorsese's [i:3gj3by29]The Departed[/i:3gj3by29].
Filmens upplägg med infiltratörer på bägge sidor lagen, är både enkelt men framförallt briljant gjort. Tack vare detta så får man automatiskt ett spänningsmoment genom hela filmen och när själva filmens intrig är välgjord, så håller sig spänningen hög filmen igenom.
De asiatiska skådespelarna gör alla toppprestationer och där finns inget att klaga på. Alla lever in sig i sina roller.
Katt och råtta-leken mellan poliserna och maffian är oerhört välregisserad och jag gillar framförallt att man inte har val att berätta allt direkt. Man får reda på lite här och var, och på det sättet så fastnar filmen mer direkt medan man tittar på den.
[img:3gj3by29]http://cdon.se/media-dynamic/images/product/001/607/1607981.jpg[/img:3gj3by29] [b:3gj3by29]Infernal Affairs II[/b:3gj3by29] Uppföljaren som utspelar sig före den första filmen i serien. Här fördjupar man sig mer i alla inblandade karaktärer och man börjar mer och mer förstå hela trilogins övergripande intrig. Eftersom filmen utspelar sig före den första, så för man reda på grunden till ettan. Ungefär samma princip som i Gudfadern 2.
Filmen hade däremot inte blivit så bra om inte filmens huvudsakliga intrig hade varit svag, men tur är så är inte detta fallet. Man får här ta del av helt andra infallsvinklar av de olika organisationerna, utan att förlora någon samhörighet med ettan.
Eftersom skådespelarna är nästan uteslutande samma som i ettan, så är det samma utlåtande. Men däremot så har de yngre skådespelarna i huvudrollerna ännu större roller i denna och de klarar det med bravur. Roligt att se så unga och rutinerade aktörer.
[img:3gj3by29]http://cdon.se/media-dynamic/images/product/001/607/1607987.jpg[/img:3gj3by29] [b:3gj3by29]Infernal Affairs III[/b:3gj3by29] Den avslutande, men samtidigt svagaste, delen i trilogin. Allt knyts samman på ett trevligt sätt och man får reda på ännu mer i trean om alla inblandade och om olika händelser. Det enda man kan klaga på är att det ibland blir lite väl invecklat, men det klarnar nog mer vid andra tittningen.
Det som däremot sänker betyget på den avslutande delen är dess intrig. Den känns lite väl svag och hela filmens känns mer som ett uppsamlingshit för ettan och tvåan, än en separat film för sig. Men det fungerar om man har sett föregångarna, men om man däremot börjar direkt med denna, så är det dömt att misslyckats.
"Paths of Glory" utspelar sig i den franska armèn under första världskriget, där ett gäng soldater blir utskickade till den tyska linjen. Bara en liten skara överlever oskadda, men chockade. När de väl tagit sig hem blir de genast anklagade för feghet gentemot fienden. För att kompensera upp för deras "snedsteg" väljs tre män slumpmässigt ut för att ställas inför krigsrätt. Överste Dax, med stor oförståelse inför anklagelserna, spelad av Kirk Douglas, får i uppdrag att försvara de tre soldaterna.
Vidare får vi följa rättegången emot männen, även dem upprörande samtalen mellan deras överordnade och männens samtal nere i arresten, där de nästan jämnställer sig med kackerlackor, vilket bara det är så skickligt och en väldigt rörande detalj utav Kubrick.
Den största anledningen till att jag såg filmen är regissören, Stanley Kubrick. Mycket av hans tidigare verk har påverkat mig enormt mycket i flera dagar efter att jag har sett hans filmer. Detta är absolut inget undantag.
Kubrick visar oss helt precis hur förbannat kriget ter sig där. Det finns inget överdrivet, utan han rakt och enkelt visar oss hur det står till nere i skyttegravarna. Med ett fantastiskt kameraarbete inledningsvis visar han oss hur smutsigt och hur oförstående alla är till vad dem egentligen sysslar med. Även fotot ute i "Ingenmansland" är strålande jobbat!
Filmen kommer engagera dig emotionellt i flera dagar, det är jag helt säker på. Den kommer göra dig arg, upprörd över hur man ser på sina egna, och behandlingen av dem. Det du kommer glädjas åt är Kirk Douglas porträtt av en överste som kämpar emot en sak han vet att han aldrig kommer vinna, mycket politik inblandat – men en rörande prestation av Kirk Douglas.
Kirk Douglas är helt rätt som överste Dax. Med enorm träffsäkerhet på mänsklig oförståelse är han helt rätt för rollen. Adolphe Menjou, som Gen. Paul Mireau är även han perfekt. George Macready, som den mest pådrivande i fallet är perfekt med sitt övertygande brutala sätt. Timothy Carey är den utav de tre soldaterna som lämnar störst eftertryck som den gråtandes Maurice.
Slutscenen är mycket rörande, och framför allt visar den vilken enormt duktigt regissör Stanley Kubrick är.
[url=http://voldosfilm.wordpress.com/2009/04/21/austin-powers-in-goldmember/:1v8nadoz][b:1v8nadoz]Austin Powers in Goldmember[/b:1v8nadoz][/url:1v8nadoz] Hysteriskt rolig på sina ställen, öppningsscenen är smått genialisk. Det är synd att Mike Myers gått från det här till IQ-befriat skräp som [i:1v8nadoz]The Love Guru[/i:1v8nadoz].
[url=http://voldosfilm.wordpress.com/2009/04/23/the-worlds-fastest-indian/:1v8nadoz][b:1v8nadoz]The World’s Fastest Indian[/b:1v8nadoz][/url:1v8nadoz] En varm och känsloladdad film med en lysande Antony Hopkins i spetsen. Den är lite förutsägbar och inte alltför spännande, men historien är skickligt berättad.
En fascinerande film om en fascinerande individ, Christopher McCandless, som bestämmer sig för att överge samhället och ge sig ut i vildmarken. Imponerande regi av Sean Penn med en briljant Emile Hirsch i huvudrollen.
[b:2a69icp8]The Happiness of the Katakuris[/b:2a69icp8] (2001)
Takashi Miike visar upp sin bredd och levererar här en familjeskräckkomedimusikal med inslag av zombies, lera och sumosex i detta lilla lyckopiller till film om en familj som öppnar ett motell i sin egen villa uppe i bergen, men som får problem när gästerna dör under mystiska omständigheter.
Detta är inte första gången Miike tematiserar familjen, utan har så gjort både före och efter [i:2a69icp8]Katakuris[/i:2a69icp8] med lyckade resultat. Musiknumren är riktigt roliga med lekfulla och fantasifulla koreografier. Ensemblen består av idel duktiga skådespelare (även yngsta dottern i familjen på knappt fyra bast gör en minnesvärd insats), och flera bekanta ansikten syns till om man sett några Miike-filmer tidigare. Kenichi Endo från [i:2a69icp8]Visitor Q[/i:2a69icp8] kommer in lagom till klimax och gör trots sin begränsade screentime den starkaste insatsen i filmen och bidrar stort till den så viktiga förändringen av ton nära slutet av filmen. Han tillhör numera en av mina absoluta favoritskådisar.
En slags remake på sydkoreanska [i:2a69icp8]The Quiet Family[/i:2a69icp8] (1998), men Miike gör denna utan tvivel helt och hållet till sin egen i och med den friska genremixningen, den lättsammare tonen och Miikes unika bild av hur man på bästa och mest intressanta sätt levererar ett budskap.
Kände mig tvungen att ge mig på denna, då Moodysson är en av de bästa svenskarna på banan idag.
Det är alltid lika kul att hitta små guldkorn bland svenska filmer. [i:3czmu4jp]Tillsammans[/i:3czmu4jp] är helt klart en av dem. Detta måste vara Gustaf Hammarstens och Michael Nyqvists bästa prestationer och Moodyssons dialoger är så rörande, roliga och knäppa att det är svårt att hitta någon svensk film i jämförelse.
Det kanske bästa exemplet på hur genialisk filmskapare Lukas Moodysson är.
[b:1n0alzmk]Dead or Alive: Hanzaisha[/b:1n0alzmk] (1999)
Ännu en magisk Miike-film som spränger alla konventionernas gränser och som, vid dess slut, resulterar i att man bara gapar stort. För [i:1n0alzmk]Dead or Alive[/i:1n0alzmk] har ett av de mest spektakulärt fantastiska sluten jag någonsin skådat.
Filmen, som är den första i en trilogi, handlar främst om en polis (Jojima) på jakt efter en kinesisk gangster (Ryuichi) som härjar med sitt gäng i staden Shinjuku. Grundstoryn i sig är inte jätteuppseendeväckande, men med en hel del bisarra inslag och en rebellisk Takashi Miike i regissörsstolen blir det här en film utöver det vanliga.
Berättartempot var oväntat långsamt, men atmosfären är magisk och när den innehåller scener som får en att nästan fälla en tår... då blir det svårt att sätta ett betyg lägre än en femma.
[b:17ngwxiy]Twilight[/b:17ngwxiy] Hade sett länge emot den här filmen då jag hade hört att den skulle vara så bra osv. Och nu när jag såg den så tyckte jag att den var väldigt snyggt filmad, hade bra skådespelare och ganska intressanta karaktärer... Men filmen var seg som in i tusan... Det ville ju inte hända något den första timmen. Man satt ju nästan och halvsov. Hoppas verkligen att nummer 2 blir bättre för de kan verkligen bättre än det här tuggummit.
[url=http://voldosfilm.wordpress.com/2009/04/30/seraphim-falls/:2ojs837k][b:2ojs837k]Seraphim Falls[/b:2ojs837k][/url:2ojs837k] David Von Ancken heter regissören som här tillverkat sin debutfilm, och det var ingen dålig debut må jag säga. Till sin hjälp har han den tvåfaldigt Oscarbelönade fotografen John Toll som ger oss otroligt vackra vyer bland fina landskap. Pierce Brosnan ryker av karisma, han gör definitivt en av sina bästa insatser i karriären. Han är knappt igenkännlig i sitt skägg och sitt gråa, rufsiga hår.
[i:2ojs837k]Seraphim Falls[/i:2ojs837k] är en spännande och kallsinnig saga om hämnd. Den är vacker, våldsam och mycket imponerade på sina ställen. Jag ser ingen anledning till varför jag inte skulle rekommendera den.
[url=http://voldosfilm.wordpress.com/2009/05/03/the-golden-compass/:2ojs837k][b:2ojs837k]The Golden Compass[/b:2ojs837k][/url:2ojs837k] Blev ganska positivt överraskad av den. Filmen är väldigt vacker och snyggt filmad. Oscarstatyetten för bästa specialeffekter var dock oförtjänt, då den utan tvekan borde ha gått till [i:2ojs837k]Transformers[/i:2ojs837k]. För övrigt är filmen måttligt spännande och intressant, även om den saknar djup och förefaller ytlig.
[b:38zkdigc]The Day the Earth Stood Still (2008)[/b:38zkdigc] helt ok nyinspelning av sci-fi klassikern med bra specialeffekter. Skådespelarna är väl sådär men Keanu Reeves passar bra som utomjording och John Cleese var med för lite. Slutet är ganska uselt också, men ändå en helt ok film.
[b:38zkdigc]The Day the Earth Stood Still (1951)[/b:38zkdigc] Väldigt bra sci-fi med bra skådisar, musik, regi och manus. Den gjordes på sci-fi filmens guldålder, men till skillnad från många andra som gjordes är det här ingen b-film.
Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
skriv gärna också vad du tyckte om den. 
