Burn After Reading | sida 5

Hehe, det här var ju ett kul resonemang ni kör med. Fundera en stund på vad ni säger så kommer ni förhoppningsvis fram till att det resonemanget inte håller.

Nu har jag inte sett någon av de nämnda filmerna, men nog sjutton kan jag villigt erkänna att jag ställer högre krav på filmer av Coens än av Kenny Ortega. Det resulterar i att chansen är ofantligt mycket större att jag blir besviken av en Coen-film än av en musikal.

Sedan måste man som recensent (om man ska kunn behålla sin trovärdighet) ta filmen för vad den är (inom rimliga proportioner givetvis). Dvs, det funkar inte att leta efter djup och dolda budskap i exempelvis i dussinkomedier när man uppenbarligen aldrig lär hitta några. Men att för den sakens skull hylla en film bara för att grannens 12-åring antagligen kommer att gilla den är ju befängt. Självfallet måste man själv hitta något positivt i filmen om det ska bli ett hyfsat betyg.

det är stundtals roligt, men inte alls på toppnivå alá coen. det är onödigt invecklat och det hade kunnat vara mycket tajtare. dock så var det schysst underhållning för kvällen och det är nog inte så lätt att leva upp till NCFOM efter den succéen.

Håll nere förväntningarna och se filmen skulle jag nog rekommendera att du gör. Den inställningen har iaf jag.

Vilken härlig film Den bästa man sett på länge. Tråkig resecent som ger den endast betyg 2. För mig en klar 4:a

Två ord: Väntad briljans...

När bröderna "C" gör film finns det liksom inga naturlagar i vad gäller vare sig traditionell dramaturgi eller vett o ettikett. Allt är liksom figursytt i förhållande till storyn. Karaktärerna är av samma kaliber som de var i "Ladykillers" och i "Fargo" ... Ladykillers, förvisso en remake. Men igenkännligheten från både Fargo och Ladykillers finns där... Speciellt med tanke på att varenda en är sorgligt rolig på ett underligt sätt.

Och som vanligt när de gör film så är de så enkla och raka i deras berättande att man kan märka varenda lilla detalj som visas i scenerna... Hur de har klippt är också en annan sak som jag är grymt fascinerad av, de klipper så fruktansvärt effektivt men rakt.

Brad Pitt gör sin karaktär rättvisa och gör honom förhållandevis bra men filmens stora ess är helt klart John Malkovich, den människans och hans sätt att leverera repliker är "out of this world" bokstavligt talat. Tajmingen och inlevelsen är smått fantasisk på vissa ställen. Ett bra exempel är när Briljant utfört och briljant levererat av Malkovich, det är sällan man ser sådana tajmade repliker i dagens filmer faktiskt. George Clooney växer i en också på sina ställen. Hans figur påminner lite grand om Everett i "O brother where art thou?" fast med förändring förstås. Förförande förvirrad, typ... Han är har blivit lite av en favorit sedan Syriana och fortsätter att imponera på en, varje gång.

Många tycker att filmen är tillkrånglad och blek. Jag tycker det är precis tvärtom. Här visar dom verkligen deras övertygelse i att berätta en rätt tanig historia på ett sätt som bara Coens kan göra det. Det är liksom så orginellt varje gånt trots att de använder samma recept i alla deras filmer så känns det alltid lika fräscht att kolla på en Coen-film oavsett genre eller tema. Deras sätt att skriva manus är ju också något som verkligen inte är utav den här världen. Det finns några riktigt underbara sådana i BAR. Jag blev smått förälskad speciellt i scenen Fantastiskt! Jag ryser, seriöst!

No Country är ett epos av sällan skådat slag. Burn After Reading är en Coen-film punkt slut. Det finns inget som varken liknar dom två eller skiljer dom åt, de ska inte nämnas i samma mening ens och vore det inte för att det faktiskt var Coens som gjorde NOCFOM så borde som aldrig ens mötas i en diskussion, det går inte.

Jag gillar BAR riktigt mycket för att det är en Coen-film. Och gillar Coen-filmer för att de två vet hur man berättar något utan att för den delen överdriva. Det är enkelt, det är rakt och det är ärlig. Humorn blir ofrivilligt rolig på ett nästan sorgligt sätt, precis som med Fargo, där man skrattar för att alla de karaktärerna och hur de lever är så fruktansvärt miserabelt. Här är det lite samma sak fastän man skrattar åt de situationerna de hamnar i. Det är effektivt historieberättande enligt mig och det finns inte mycket som kan slå det i min bok.

Det är en solklar fyra och ante mig om jag kommer att tycka ännu bättre om den nästa gång jag ser filmen. Coens forevah!

Ah, tack för att du påpekade det för mig...

Jeg syntes at de skulle tatt seg en liten pause etter No country for old men og fokusert på et manus av samme kvalitet. Burn after reading blir litt som The ladykillers, til tider veldig morsom, til tider bare akward.

Enig angående Pitt og Malcovitch, de er fantastiske i denne filmen.

Filmen får: