[img:19kb5eey]http://img388.imageshack.us/img388/3007/frostnixonposter2hf0.jpg[/img:19kb5eey]
TITEL: Frost/Nixon
GENRE: Biografi, Drama, Historisk
REGISSÖR: Ron Howard
SPELTID: 122 min
SKÅDESPELARE: Frank Langella, Michael Sheen, Rebecca Hall m.fl.
IMDB-LÄNK: http://www.imdb.com/title/tt0870111/
MITT BETYG: 5
[b:19kb5eey]Handling:[/b:19kb5eey]
Filmatisering av den verkliga intervjun mellan den Engelska talkshow programledaren David Frost och Amerikas före detta president Richard Nixon. Denna historiska intervju är den första sedan Nixons avgång två och ett halvt år tidigare och är även den intervjun som fick Nixon att erkänna sin inblandning i Watergate skandalen 1972.
Vi får ta del av Frosts långa och jobbiga förberedelsen inför intervjun, däribland finansiella problem. Men efter mycket satsade från Frosts sida så sitter de äntligen mitt emot varandra och har en kamp om övertaget.
[b:19kb5eey]Personligt omdöme:[/b:19kb5eey]
Inget snack om saken att detta är en het kandidat till både Globe och Oscarsnomineringarna nu om ett tag, Filmen är en renrasig dramafilm med de flesta faktorerna på topp, de två kanske viktigaste sakerna med dramafilm är skådespelet och trovärdigheten, de två kategorierna sköts utmärkt och du blir inte besviken.
Karaktärerna finns i verkligheten och är väldokumenterade, det gör att man har bra förberedelser för att agera den karaktären. Både Nixon och Frost spelas underbart och de lyckas verkligen bygga upp stämningen mellan varandra, det leder till det allra djupaste i filmen, "mindgamet" mellan de två, att skåda den är något extra. Birollerna som även dem kan hämta stor inspiration från de verkliga personerna gör att även de lyckas med en superb rolltolkning, vissa av skådespelrna är lite mindre kända men gjorde ett väldigt bra jobb, allt som allt så var det en lyckad casting.
Ron Howard gör succé mellan sina två Robert Langdon filmer och ger oss denna vackra film, då jag inte har sett det riktiga intervjun så kan jag inte uttala mig allt för mycket om filmandet om intervjuscenen, men vare sig den är en exakt kopia eller om Howard har ändrat mycket så är det fortfarande ett riktigt bra jobb, speciellt alla close-up scener både i intervjuscenen och i resterande filmandet
Sen har vi även berättarformen som jag älskar, den gör filmen en aning dokumentärfilmat och den gör bara filmen mer verklighetstrogen.
Just verklighetsbaserade filmer är en favorit hos mig, speciellt bra dramafilmer kan verkligen lysa upp min vardag. Det är inget lätt uppgift, men om man lyckas så lyckas man verkligen.
På tal om mitt betyg (5) så rekommenderar jag filmen stark och hoppas på ett x-antal nomineringar nu i Globe annonseringen imorgon (11 dec). Då fokuseringen har legat på Frank Langella (Nixon) som en stark kandidat till Bästa huvudroll så vill jag även påpeka att det inte var något fel på Michael Sheen (Frost) heller, för min del så får det i nuläget gärna bli en dubbelnominering, men det är mycket möjligt att bättre kandidater kommer in, om inte huvudrollen kan knipa några nomineringar så finns det bra hopp för bästa manus, bästa regi och bästa film, "time will tell".
[b:19kb5eey]Filmen har redan haft premiär i USA och kommer komma till Sverige den 6 Februari 2009.[/b:19kb5eey]
Utmärkt film. Jag är väldigt intresserad av politik och politiska händelser och det var en bidragande faktor till att Frost/Nixon verkligen föll mig i smaken. Det är en av årets bästa filmer.
Med en nästan dokumentär känsla regisserar Howard det hela på ett briljant sätt. Scenerna mellan Michael Sheen och Frank Langella är makalösa. Langella gestaltar Nixon fantastiskt bra. Sheen är också suverän som David Frost.
Filmens upplägg med scenerna mellan de två tilltalar mig. Det blir intensivt och laddat och endast skådespelare av högsta kaliber kan klara av det så bra.
De andra skådespelarna sköter sig bra också. Kevin Bacon är alltid bra och Sam Rockwell och Oliver Platt är helsköna.
Allt som allt en grymt bra film.
Med en nästan dokumentär känsla regisserar Howard det hela på ett briljant sätt. Scenerna mellan Michael Sheen och Frank Langella är makalösa. Langella gestaltar Nixon fantastiskt bra. Sheen är också suverän som David Frost.
Filmens upplägg med scenerna mellan de två tilltalar mig. Det blir intensivt och laddat och endast skådespelare av högsta kaliber kan klara av det så bra.
De andra skådespelarna sköter sig bra också. Kevin Bacon är alltid bra och Sam Rockwell och Oliver Platt är helsköna.
Allt som allt en grymt bra film.
För att hålla tråden uppe så kan jag meddela att filmen har slagit sig in på top250, plats 248 för att vara exakt. Men detta kommer vara det typiska exemplet på en film som går åt andra hållet. Börjar svagt men går uppåt.
Fick mig i slutet på filmfestivalen en fribiljett och hittade ingen annan intressant film som passade mina tider, så det blev att se om denna, nu dock på ett lagligt sätt.
Mitt syfte med denna kommentar var mest för att hålla fast med mitt betyg (5) då jag verkligen tycker att den är värd det. Filmen höll sig stark även den andra visningen och jag tycker att det är synd att den ligger i skuggan av de andra oscarsnominerade filmerna, för denna förtjänar en större publik och mer snack. Det var allt.
Mitt syfte med denna kommentar var mest för att hålla fast med mitt betyg (5) då jag verkligen tycker att den är värd det. Filmen höll sig stark även den andra visningen och jag tycker att det är synd att den ligger i skuggan av de andra oscarsnominerade filmerna, för denna förtjänar en större publik och mer snack. Det var allt.
[img:355v3yn1]http://images.filmtipset.se/posters/52185384.jpg[/img:355v3yn1]
[b:355v3yn1]Frost/Nixon[/b:355v3yn1]
Richard Nixon hade dragit sig tillbaka och han kändes som en slagen man efter Watergate-skandalen.
David Frost, mest känd från olika talk-shower fick en djärv idé och resten är som det heter historia.
Föga skulle de inblandade inse att deras möte skulle få en så stor historisk betydelse.
Detta är premisserna som filmen utgår ifrån och man märker att man får ta del av en stor historisk händelse.
Ron Howard, men framförallt manusförfattaren Peter Morgan, vars pjäs filmen är baserad på, lyckas bygga upp en spännande atmosfär.
Den speciella meta-karaktären som filmen besitter, tillsammans med idel starka personporträtt, gör att filmen uppfattas både som trovärdig och förvånansvärd spännande trots att man vet resultatet.
Angående personporträtten i filmen så är det framförallt de två titelrollerna som är riktigt starkt genomförda.
Michael Sheen, i rollen som David Frost, gör ett riktigt bra jobb och man förstår tydligt under filmens gång att Frost är en novis på området och att det är hans eventuella kommande kändisskap som är det viktigaste.
Sheens playboy-karaktär distanserar sig tydligt från Frank Langella´s Nixon-porträtt och det märks snabbt att de inblandade är två individer från två helt olika världar.
Langellas porträtt är spelad med stor pondus och han förtjänade verkligen sin Oscars-nominering.
[b:355v3yn1]Frost/Nixon[/b:355v3yn1]
Richard Nixon hade dragit sig tillbaka och han kändes som en slagen man efter Watergate-skandalen.
David Frost, mest känd från olika talk-shower fick en djärv idé och resten är som det heter historia.
Föga skulle de inblandade inse att deras möte skulle få en så stor historisk betydelse.
Detta är premisserna som filmen utgår ifrån och man märker att man får ta del av en stor historisk händelse.
Ron Howard, men framförallt manusförfattaren Peter Morgan, vars pjäs filmen är baserad på, lyckas bygga upp en spännande atmosfär.
Den speciella meta-karaktären som filmen besitter, tillsammans med idel starka personporträtt, gör att filmen uppfattas både som trovärdig och förvånansvärd spännande trots att man vet resultatet.
Angående personporträtten i filmen så är det framförallt de två titelrollerna som är riktigt starkt genomförda.
Michael Sheen, i rollen som David Frost, gör ett riktigt bra jobb och man förstår tydligt under filmens gång att Frost är en novis på området och att det är hans eventuella kommande kändisskap som är det viktigaste.
Sheens playboy-karaktär distanserar sig tydligt från Frank Langella´s Nixon-porträtt och det märks snabbt att de inblandade är två individer från två helt olika världar.
Langellas porträtt är spelad med stor pondus och han förtjänade verkligen sin Oscars-nominering.
Grymt bra film. Howard har gjort det igen. Bra manus som verkligen höjs tack vare skådespelarna. Det är mycket verkigt och skickligt berättat. Rolig humor också..
Nu fattas det bara att se [i:14iegue1]Slumdog Millionaire[/i:14iegue1] innan jag sett alla filmer som blivit Oscarnominerade för bästa film. Det är fortfarande ingen som riktigt imponerat på mig. Jag tycker att alla ligger på ungefär samma nivå. [i:14iegue1]Froxt/Nixon[/i:14iegue1] är dock en intressant och stundtals spännande film. Frank Langella är strålande, faktiskt lika bra som Mickey Rourke i [i:14iegue1]The Wrestler[/i:14iegue1]. Men jag tror det blir Rourke som vinner för bästa manliga huvudroll.
[img:14iegue1]http://img8.imageshack.us/img8/8436/57171273is5.gif[/img:14iegue1]
[img:14iegue1]http://img8.imageshack.us/img8/8436/57171273is5.gif[/img:14iegue1]
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
[quote="Oskar Smulski":1a7hvap1]Birollsskådisar som James McAvoy[/quote:1a7hvap1]McAvoy är ju inte med i filmen. Tabbe där. Kevin bacon står det dessutom, illa.
Såg den här igår. Tyckte att den var bra, välgjord, snyggt foto och bra skådespelarinsatser. Det stora problemet jag har med filmen är Hollywood-inslagen, framförallt när Frost säger "I have to work" precis efter att han pratat med Nixon i telefon. Då sätter han igång och det blir genast succé. Även hur det är två i teamet som vet om det här, men inte de andra två... det irriterar mig. Det känns så klyschigt, tillgjort och som att man har sett det scenariot många gånger i film på olika sätt. Sista intervjun blir därför ett irritationsmoment för mig.
Langella är dock briljant som Nixon och det är förståeligt varför han blev Oscarsnominerad. Det finns flera riktigt bra scener med honom och då syftar jag inte bara på telefonsamtalet där han är fantastisk (även om även den scenen känns något påklistrad). Resten av casten sköter sina roller fint även dom, och det är en uppsättning med skådespelare som jag gillar också.
Ron Howard är verkligen inte en favoritregissör och efter Da Vinci-koden känner jag en viss avsmak för honom. Frost/Nixon är en bra film men det känns som att den hade kunnat bli ännu bättre i en annan regissörs händer. Det blir en stark trea.
Senare tillägg (fem minuter senare, hehe): Jag hade ett högre betyg under filmens gång men flera saker som jag nämnt här lämnar en bitter eftersmak som jag inte kan skaka av mig, och därför blir betyget bara en trea. Fast just nu är jag inte säker på om jag kanske borde ge den en halva till.
Såg den här igår. Tyckte att den var bra, välgjord, snyggt foto och bra skådespelarinsatser. Det stora problemet jag har med filmen är Hollywood-inslagen, framförallt när Frost säger "I have to work" precis efter att han pratat med Nixon i telefon. Då sätter han igång och det blir genast succé. Även hur det är två i teamet som vet om det här, men inte de andra två... det irriterar mig. Det känns så klyschigt, tillgjort och som att man har sett det scenariot många gånger i film på olika sätt. Sista intervjun blir därför ett irritationsmoment för mig.
Langella är dock briljant som Nixon och det är förståeligt varför han blev Oscarsnominerad. Det finns flera riktigt bra scener med honom och då syftar jag inte bara på telefonsamtalet där han är fantastisk (även om även den scenen känns något påklistrad). Resten av casten sköter sina roller fint även dom, och det är en uppsättning med skådespelare som jag gillar också.
Ron Howard är verkligen inte en favoritregissör och efter Da Vinci-koden känner jag en viss avsmak för honom. Frost/Nixon är en bra film men det känns som att den hade kunnat bli ännu bättre i en annan regissörs händer. Det blir en stark trea.
Senare tillägg (fem minuter senare, hehe): Jag hade ett högre betyg under filmens gång men flera saker som jag nämnt här lämnar en bitter eftersmak som jag inte kan skaka av mig, och därför blir betyget bara en trea. Fast just nu är jag inte säker på om jag kanske borde ge den en halva till.
Jag såg filmen igår och det tyckte verkligen att den var utmärkt, snudd på fantastisk stundtals. [i:3e87yvfy]Väldigt[/i:3e87yvfy] underhållande, fullständigt engagerande och fängslande. Peter Morgans manus är helt klart i klass med The Queen, även det en film som fokuserar på en specifik historisk händelse och skildrar det hela på intressant och underhållande sätt.
Och precis som i The Queen är dialogen mycket bra, men ytterligare en gemensam nämnare är två utmärkta huvudrollsinnehavare. Tyvärr får återigen Sheen hamna i skuggan av den andra huvudrollsinnehavaren (vad gäller priser och utmärkelser), det är riktigt jäkla synd för Sheen är klockren i både The Queen och Frost/Nixon. Langella är dock briljant som Nixon, han är kanske inte jättelik honom varken till utseende lr tal, men han gör något speciellt av rollen och det är det som räknas. Som sagt är det nattliga telefonsamtalet fantastiskt men att bara se vad hans ansikte uttrycker under den avslutande intervjun är...wow. Storartat skådespeleri. Det är ju en lite "flashigare" roll än Frost, men Sheens mer nedtonade och subtila skådespeleri är även det högklassigt.
Sam Rockwell är även han riktigt bra och Platt, Bacon och Macfadyen står alla för stabila insatster. Det är kanske även värt att nämna Toby Jones i en liten men väldigt underhållande roll.
Jag tyckte nog om den här mer än både Milk och Button, det var t.o.m. så att jag kände att den var uppe och snuddade vid en femma stundtals.
Ron Howard är väl en något ojämn regissör, men det är riktigt kul att se att att kan bjuda på en så här pass stark film efter den bleka och småtrista Da Vinci-koden.
Och precis som i The Queen är dialogen mycket bra, men ytterligare en gemensam nämnare är två utmärkta huvudrollsinnehavare. Tyvärr får återigen Sheen hamna i skuggan av den andra huvudrollsinnehavaren (vad gäller priser och utmärkelser), det är riktigt jäkla synd för Sheen är klockren i både The Queen och Frost/Nixon. Langella är dock briljant som Nixon, han är kanske inte jättelik honom varken till utseende lr tal, men han gör något speciellt av rollen och det är det som räknas. Som sagt är det nattliga telefonsamtalet fantastiskt men att bara se vad hans ansikte uttrycker under den avslutande intervjun är...wow. Storartat skådespeleri. Det är ju en lite "flashigare" roll än Frost, men Sheens mer nedtonade och subtila skådespeleri är även det högklassigt.
Sam Rockwell är även han riktigt bra och Platt, Bacon och Macfadyen står alla för stabila insatster. Det är kanske även värt att nämna Toby Jones i en liten men väldigt underhållande roll.
Jag tyckte nog om den här mer än både Milk och Button, det var t.o.m. så att jag kände att den var uppe och snuddade vid en femma stundtals.
Ron Howard är väl en något ojämn regissör, men det är riktigt kul att se att att kan bjuda på en så här pass stark film efter den bleka och småtrista Da Vinci-koden.